Social Bookmark : Technorati, Digg, de.licio.us, Yahoo, Blinkbits, Blogmarks, Google, Magnolia.

RSS : Entries or Comments

Arthur Russell – This is How We Walk on the Moon

Hösten är här och vad passar bättre att inviga den med än Arthur Russells tidlösa låt?

Just a Growin’

Nu dammar jag av min gamla Vargklo-blogg och ska återigen försöka hålla de fåtal som kommer att läsa detta uppdaterade om mina förehavanden i London. Som de flesta vet så flyttade jag hit i början av september och har sedan dess varit med om både det ena och det andra. Det mest uppseendeväckande för mig själv är att jag redan har sagt upp mig från två jobb; ett som barback (dvs. slav) för £ 5.80 i timmen och ett som servitör på Ping Pong, ett jobb som var så välbetalt att jag mådde litet dåligt efter att ha sagt upp mig. Nuförtiden jobbar jag som runner på Double Negative och har väldigt ambitiösa karriärsplaner i baktanke. Huruvida dessa slår in återstår att se.

Att försöka sammanfatta mina två månader i London i ett enda blogginlägg vore inte bara naivt, utan dumdristigt. Jag kommer därför att berätta om mina upplevelser allt eftersom mitt minne påminner mig om dem samtidigt som jag kommer att försöka uppdatera bloggen relativt ofta, främst för att förhindra mig själv från att låta mina minnen falla i glömska.

Skellefteå 2010

Sommaren i Skellefteå inleddes officiellt med buller och bång när jag, Albin, Amanda, Anna, Samuel och Siri begav oss till stugan i Piptjärn för att glömma våra sorger och undkomma civilisationen (bilder följer). En natt i en stuga utan tillgång till vare sig elektricitet eller rinnande vatten visade sig dock vara alldeles lagom för oss och vi kan nu återigen njuta av allt vad den moderna eran har att erbjuda. Här ser ni Samuel och Amanda i akt att sluka i sig varsin Bergsby-glass – för att sedan ångra sig efter att ha drabbats av enorm magont.

Family Ties

Fyra dagar kvar. Jag har redan lämnat Stockholm i mina tankar, men sorgen över förlusten växer allt större för varje dag som anspråkslöst passerar tills dess att pappa kommer hit för att hämta mig; hämta hem mig till Skellefteå ännu en gång. Ack, den dag då jag kommer att blicka tillbaka och sakna Flemingsberg. Flemingsberg, denna förorternas förort, som inte har gett mig mycket gott annat än billiga pinnglassar och tysta nätter. Jag ersätter min luftiga lägenhet för att i stället förpassas till ett kvavt gästrum i källaren till min mammas gårdshus och en golvmadrass i min pappas arbetsrum, mitt tidigare pojkrum. En sommar senare kommer jag att infinna mig i samma rum, i samma stad med samma jobb – och de säger att man utvecklas.

Jag tillåter mig själv att tillbringa ännu en sommar i Skellefteå – som om dessa två terminer vid Stockholms universitet inte hade ägt rum, som om jag aldrig har erkänt mig som en ansvarstagande människa med egen bostad och förmågan att upprätthålla ett skäligt leverne på egen hand – och faller återigen in den ännu familjära maktstrukturen, inom vilken jag innehar rollen som son, lillebror, barnbarn, kusin, arbetstagare, snyltare; en roll jag med vemod gör anspråk på. Tre månaders psykologisk dvala väntar mig, en dvala som förblir endast en bro mot någonting nytt, om än en mycket lång sådan. Jag sitter på de sista kuddarna vid ett massproducerat bord tillverkat av kvarvarande träflisor från någonting större, finare bättre; någonting som har funnit sina ägare i de som för länge sedan lämnade dvalan. Om en vecka har jag infunnit mig på mitt gamla jobb och återgått till mina gamla vanor. Lord, have mercy on my soul.

Egenproducerad trailer: Tenebre (1982)

Ett resultat av en alldeles för händelsefattig fredag som dessutom fick mig på uselt humör efter att ha bråkat med ett flertal videoredigeringsprogram (Adobe Premiere Pro CS5, Cyberlink PowerDirector, Corel VideoStudio Pro X3). Mitt första försök att producera en någorlunda okej trailer. Det här är dock en rough cut av slutversionen så redigeringstekniken är inkonsistent och innehåller ett par underliga element jag inte är nöjd med, men eftersom den innehåller ett kort klipp där en bröstvårta skymtas försvinner den förmodligen från YouTube inom kort. Då laddar jag upp den slutgiltiga versionen.

dag/vecka/månad/år

Vi har alla en bild av hur vi önskar att leva våra liv, en karta över de vanor och egenskaper vi gärna vill säga oss vara stolta ägare av. Det kan vara allt från att träna regelbundet till att inte skjuta upp saker och att vara nöjd med det man åstadkommer. Jag är själv medveten om ett flertal egenskaper jag önskar mig inneha. Problemet är dock att de flesta stannar i tankarna, och de vi försöker införliva resulterar i de flesta fall i halvdana försök till livsstilsförändringar. Det största problemet man stöter på är ofta en naiv inställning till förändring, och en iver som slutar katastrofalt (dvs. att vi återgår till våra tidigare, kanske till och med destruktiva, vanor).

Jag efterfrågar självinsikt, mod och en vilja till förändring. Vi vet med oss att vi i många avseenden följer gamla, invanda mönster som i många fall är destruktiva och orsakar mer smärta än glädje. Att bryta dem är dock lättare än vad vi i många fall tror, men man måste först komma till insikt om vilka dessa vanor, vilka vi blint följer, är. Själv sover jag alldeles för litet, har en tendens att skjuta upp alla förehavanden som kan vara krävande i ett eller annat avseende och rör på mig endast när jag känner mig tvungen till det. Jag håller mitt sikte fäst vid det jag önskar uppnå (som t ex att färdigställa ett skolarbete eller springa extra långt) och glömmer bort att njuta för stunden. Än värre blir det när jag inte har satt upp bestämda mål, för dagen såväl som för veckan – och kanske till och med året, för att strukturera min vardag.

Introspektion är A och O när det kommer till självförverkligande och mänskliga strävanden. Jag tog itu med min överdrivna konsumtion av mat genom att fundera kring hur jag använder mat som psykologiskt bedövningsmedel och jag insåg att jag skjuter upp saker för att i stället önska bort dem genom att träda in i en drömvärld. Vad som krävdes var förändring, och trots den allmänna uppfattningen behöver den inte vara stor; huvudsaken är att man är medveten om de svaga punkterna och försöker motverka dem. Jag åt till exempel onödigt mycket om jag var ensam och uttråkad, och jag försöker därför se till att göra det så jobbigt för mig som möjligt att få tag på onyttiga saker när jag hamnar i sådana situationer. Skolarbetet blir inte lättare för att man skjuter upp det, utan det resulterar snarare i att det känns mer närvarande än någonsin även om man inte sitter vid böckerna.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är viktigt att gå igenom sina dagliga vanor och sedan försöka utesluta de aktiviter och/eller företeelser som påverkar oss negativt – och föreslagsvis ersätta dem med glädjebringande aktiviteter. Som den pessimist jag i många fall är, är detta jobbigt för mig att skriva. Faktum är dock att det är sant, och genom att själv låta introspektionen agera katalysator för en helt ny livsstil har jag lyckats resa mig och bli kvitt det som tidigare gjorde att livet kändes hopplöst.

Broken Mirrors/Broken Minds: The Dark Dreams of Dario Argento

Efter flera års tålmodig väntan har jag äntligen fått tag på ett exemplar av Maitland McDonaghs reviderade utgåva Broken Mirrors/Broken Minds: The Dark Dreams of Dario Argento (för det överkomliga priset 182 SEK, i jämförelse med de 80 USD som den första utgåvan säljs för på eBay). Den reviderade utgåvan, som började tryckas i april i år, är den första utgåvan på 15 år och innehåller nytt material om de filmer Argento har regisserat sedan dess. Detta var den första akademiska analysen av Argentos oeuvre och det ska minst sagt bli intressant att läsa om den. Olyckligtvis nog måste jag förbereda min opponering inför uppsatsseminariet på onsdag, men det gäller att balansera nöje med nytta. Jag måste nämligen också finna utrymme i mitt schema för Gary Shermans ”Dead and Buried” och Fulci-klassikern ”Zombi 2″, som jag skäms för att jag ännu inte har sett. (Jag skyller på att min senaste Fulci-film var eurotrash-spektaklet ”Manhattan Baby”.)

Trailer: ”Piranha 3D” (2010)

Sedan ”Haute Tension” (2003) och Hollywood-remaken av ”The Hills Have Eyes” från 2006 (som för övrigt är mycket bättre än originalet) har Alexandre Aja varit en regissör att hålla koll på. I höst har hans nya film ”Piranha 3D” premiär, och trots att vi redan i trailern utsätts för taskiga datoranimationer och alltför många kilo silikon kommer jag att se filmen så snart jag har möjlighet.

”La Setta” (1991)

Michele Soavis andra medproduktion med Dario Argento efter den uppfriskande debuten ”Deliria”/”Stage Fright” (1987) är en bortglömd pärla bland 90-talets italienska skräckfilmer. Handlingen kretsar kring lågstadieläraren Miriam Kreisl (Kelly Curtis) som kommer i kontakt med en äldre herre (Herbert Lom) som bär runt på en suspekt box efter en bilolycka. Miriam erbjuder mannen att vila upp sig hemma hos henne. Allting står dock inte rätt till och Miriam faller inom kort offer för en satanistisk kult.

Som vanligt försvårades produktionsarbetet av ett flertal anledningar, varav den mest påtagliga var att låg två veckor bakom inspelningsschemat efter endast en veckas filminspelning. Soavi har utvecklats avsevärt sedan debutfilmen och ”La setta” innehåller ett flertal oförglömliga filmsekvenser, i synnerhet den skrämmande mardrömssekvensen. Filmen förmedlar ett slags realism utan motsvarighet i dess samtid, en känsla som förstärks av det närmast neo-realistiska fotoarbetet.

Som vanligt vad gäller italiensk skräckfilm handlar det dock om style over substance och man får ha överseende med vissa logiska luckor och taskig dialog. Helhetsintrycket dras dock ned av Pino Donaggios opassande 80-talssoundtrack,  och en alltför lång speltid på 112 minuter.

Betyg: 3

Att fasta

Jag har funderat på att genomgå en fasta i flera år, men inte förrän nu kommer jag till skott. Med start i morgon väntar mig tio dagars strikt vattenfasta (förutsatt att min kropp inte protesterar). Befara icke, jag har inte tillägnat mitt liv någon metafysisk kreation utan jag väljer att göra det av personliga skäl. Givetvis finns en mängd information om fastans positiva inverkan på vår fysiologi, men bakom min fascination ligger även en önskan om ökad självdisciplin och en insikt i hur jag lever mitt liv och vad jag anser mig vara i behov av. Sedan barnsben har jag haft en komplicerad relation till kosten, någonting som inte alltid framgår för omgivningen, men det har många gånger varit ett hinder för mig i min strävan efter självförverkling. I takt med att kroppen vänjer sig med att endast inta vatten (som varken innehåller kalorier eller några näringsämnen värda namnet) kommer man till insikt om hur stor del av vårt liv maten intar. Med andra ord fastar jag inte endast för detoxifieringen, utan även för att bevisa för mig själv att jag fortfarande har möjlighet att uppvisa självdisciplin och för att förstå mitt förhållande till vad som är en avgörande faktor för mitt välmående. Givetvis kommer jag att hålla er uppdaterade om mitt (väl)mående under fastan.

Looking for Something?

 

maj 2012

m	ti	o	to	f	l	s
« Nov
	1	2	3	4	5	6
7	8	9	10	11	12	13
14	15	16	17	18	19	20
21	22	23	24	25	26	27
28	29	30	31

Senaste inläggen

• Arthur Russell – This is How We Walk on the Moon
• Just a Growin’
• Skellefteå 2010
• Family Ties
• Egenproducerad trailer: Tenebre (1982)
• dag/vecka/månad/år
• Broken Mirrors/Broken Minds: The Dark Dreams of Dario Argento
• Trailer: ”Piranha 3D” (2010)
• ”La Setta” (1991)
• Att fasta

Kategorier

• Citat
• Diverse inlägg
• Film
  • Italien
  • Trailers
    • Egenproducerade trailers
• Fotografier
• Humor
• Kanalisering
• Konst
• Lifehacking
• Litteratur
  • Facklitteratur
• Musik
• Politik
• Vardagsbetraktelser
• Videoklipp

Länklista

• Det celebrala slagfältet
• Dick Erixon
• Johan Ingerö
• louisep.com
• Säfflemannen

Meta

• Logga in
• Inlägg via RSS
• Kommentarer via RSS
• WordPress.org

Sök efter:

© Copyright stop this madness. - Powered by Wordpress - Designed by Speckyboy. Enjoy with a Marinara Pizza & a glass of red.