Filmbilder

Antonia Birds sällsamma blandning av kannibalism, inbördeskrig, komedi och skräckthriller Ravenous drunknade tyvärr lite i spåren av dålig marknadsföring och The Blair Witch Project men är en sevärd och udda utflykt med vegetarianen(!) Guy Pearce i ett vintrigt skogslandskap till tonerna av Michael Nyman.

Betyg: 3+

En omtitt av Brokeback Mountain, som jag först såg förhandsvisningen av på Cinemateket 2006, får mig att undra om Ang Lee kanske är bättre på att skildra (tids)miljöer än känslor. För det är först mot slutet som jag själv känner mig in i hans sheepboyromans och sedan är filmen över. Men trots allt…

Betyg: 4-

Western tillhör inte mina favoritgenrer, kanske för att den är så begränsad i sig.

Men i den barocka, freudianska westernoperan Johnny Guitar vänder en av mina favoritregissörer Nicholas Ray upp och ner på alla begrepp och konventioner och placerar dessutom underbara Joan Crawford i huvudrollen som Vienna, en saloonägarinna som kämpar mot lokalinvånarna som leds av bitchiga och lika butchlesbiska Emma (en slags allegorisk Joseph McCarthy spelad av Mercedes McCambridge).

Allt utspelar sig bland expressionistiska kulisser i nästan surrealistisk, självlysande Trucolor och jag är alldeles lyrisk. "I intend to be buried here - in the 20th century!"

Betyg: 4

Leopoldo Savona gjorde en del obskyra spaghettiwesterns under sexiotalet. Killer Kid kom samma år som El Rojo (som jag sett, men inte skrivit om) och handlar om en armékapten som låtsas vara en bandit för att avslöja vapensmugglare. Av de två gillade jag El Rojo med Richard Harrison som hämnare bättre än det här mexikanska revolutionshopkoket, som får en al dente-tvåa.

En av Hammers husregissörer, Roy Ward Baker, regisserade 1969 detta western-science fiction-hopkok om några skurkar som planerar att "kidnappa" en värdefull safirasteroid och kraschlanda den på månen.

Som så många andra i sin genre är den hopplöst och underhållande tidsbunden med en stor portion PVC-kostymer, syntetperuker och svängig sextiotalsmusik. Gillar man den här sortens "formidable aventura espacial" är det bara att tuta och köra - vilket jag gör och sätter en stabil tvåa.

En mexiwestern får avrunda natten - här om en lejd mördare som tar ett sista uppdrag innan han drar sig tillbaka med sin hora. Här finns både dueller, strippoker och gott om slow motion-våld i bästa Peckinpahstil. Tyvärr blir det inte mycket roligare än så med inte helt övertygande dubbning och betyget landar på en tvåa med ett litet, litet plus i kanten.

1941 kom denna romantiserade film om den infamösa "banditdrottningen" Belle Starr, vars familj här har förlorat sitt land till patrioterna i inbördeskriget. Hon gifter sig med den konfederationsgerillaledaren Sam Starr och de kämpar tillsammans.

Vackra Gene Tierney har, samma år som Hudson's Bay, en tidig roll som (tyvärr något fjolliga) Belle, och medverkar gör även duktiga westernstjärnan Randolph Scott samt Gene Tierney. En charmig western med fina miljöer, även om Technicolorfärgskiftningarna i kombination med en starköl gjorde mig något yr.

Notera hur "Een TECHNICOLOR" har klistrats över på postern då biografen saknat antingen möjlighet eller pengar att köpa en färgkopia utan fått nöja sig med svart-vitt.

Betyg: 3

Snabbisen Stad i panik jämförs ibland med High Noon och sägs vara en av de största attackerna från Hollywood på McCarthyismen (antagonisten heter Ned McCarty!). Vad man än väljer att läsa in i historien är det en mycket välgjord psykologisk B-western om falska anklagelser, hämnd och minne och förmodligen regissören Allan Dwans bästa film.

Betyg: 4

Lucio Fulci är mest känd för sina geggiga skräckfilmer och en och annan giallo, men 1975 gjorde han denna spaghettiwestern om fyra småtjuvar, tre män och en kvinna, som vandrar genom Utahs vilda västern och jagas av en sadistisk bandit.

Filmen är producerad i Italien men dubbad på engelska, förutom några nyligen återfunna bitar. Fotot är fint men historian känns det som jag sett ett antal gånger förut och det är inget som direkt står ut bland hundratals andra liknande italienska produktioner. Dessutom känns det mer som att filmen är inspelad 1965 än 1975 och den märkliga countrypopen passar illa.

Fulci kommer nog bäst till sin rätt i skräckgenren, även om han inte är någon mästare där heller.

Betyg: 3-

Ännu en habil western som inte sticker ut nämnvärt från mängden. André De Toth regisserade och Randolph Scott och Joan Leslie skådespelade.

Betyg: 3