An Unfinished Life är en ungefär lika Hallströmskt intetsägande och tråkig (men visserligen hantverksskicklig) film som postern ovan (och vad är grejen med Morgan Freemans leverfläckar?!).
Betyg: 2
Ken Loach It's a Free World… berör ett intressant, skrämmande och viktigt ämne, på ett välgenomarbetat sätt, men lyckas tyvärr inte beröra tillräckligt i slutändan.
Betyg: 3
Ernst Lubitsch charmiga saga Die Puppe, om den timide Lancelot som gifter sig med (vad han tror är) en mekanisk docka (Lars and the Real Girl?) för att få ärva en förmögenhet, är en av regissörens bästa stumfilmer från tiden i Berlin. Det är en kort film, knappt över timmen, fylld med festliga scener, härligt "kulissiga" kulisser, kvick "dialog" och mycket stilig klippning för tiden. En stark trea!
Zoolander: ännu en tramsig komedi med om möjligt ännu mindre budskap än den förra. Visst parodierar den en del fenomen, men parodin blir lika irriterande och o-rolig som det den siktar in sig på. Slutresultatet påminner mest om ett långt, påfrestande program på VH1 eller E!. Milla Jovovich och en del träffsäkra scener är det enda som räddar den svaga tvåan.
Grabbflåsigt och testosteronstinnt med en del ljuspunkter i mörkret - Zach Galifianakis räddar trean. I tidens tecken på IMDb:s topplista - obegripligt.
Stephen Daldry visar återigen sin känsla för kvalitet framför kvalitet med The Reader, hans tredje långfilm efter Billy Elliot och The Hours.
Kate Winslet gör en välförtjänt Oscarbelönad insats som spårvagnskonduktörskan som förför den unga studenten Michael Berg (vackra David Kross, ett namn att lägga på minnet) och… ja, mycket mer än så kan man inte avslöja utan att förstöra en fin filmupplevelse. Ralph Fiennes är perfekt för rollen som den vuxna Michael och med några få undantag (som till exempel en något trevande tysk brytning) är detta det bästa jag sett hittills i år.
Betyget blir en stark fyra - en inspirerande och tänkvärd film som vanligt från Daldry - och jag ser redan fram emot hans nästa.
Många har nog sett kortfilmen The Wave på VHS i skolan eller på Internet. Den baserar sig på ett relativt odokumenterat experiment som utfördes i en amerikansk skola 1967 och Die Welle baseras i sin tur på novelladaptionen av manuset. Här har historien om gymnasieläraren som utför ett veckolångt experiment förflyttats till nutidens Tyskland, vilket känns ganska naturligt.
Rainer Wenger, som läraren heter i den här adaptionen, är en lätt anarkistisk lärare som bor på en husbåt tillsammans med sin partner (som också är lärare). Vid det lokala gymnasiet har det blivit dags för projektvecka, där temat är demokrati och eleverna kan välja mellan att lära sig mer om anarkism eller autokrati. Rainer vill självklart undervisa i anarkism, men blir tilldelad autokrati. För att lära sina elever vad det innebär inspirerar han dem att starta en lokal rörelse, "Die Welle" eller "Vågen". Alla bär likadana kläder och följer blint sin nya ledare. Det dröjer inte länge innan allt börjar spåra ut med katastrofala följder.
De flesta har väl frågat sig någon gång hur diktaturer och fascismstater har kunnat uppstå och uppehållas och Die Welle ger ett slags svar på det. Genom att likforma en grupp människor, få dem att känna gemenskap och blint lyda en ledare är inte steget långt till en slags autokrati. Den lilla klassen, som snabbt växer, utesluter alla som vägrar följa reglerna vilket (kanske lite väl) hastigt leder till allt farligare och större konflikter.
Skådespelarna gör bra insatser, även om en del porträtt känns ganska grovhuggna och överdrivna. Dessutom har man inte helt lyckats med gymnasiemiljön - den känns stiliserad och inte helt autentisk. Detsamma gäller fotot, som är trendigt men något tröttsamt urblekt med varierande steadicam- och handkameraarbete. Slutet är i min mening onödigt påklistrat och utdraget, även om det säkert säljer.
Die Welle är i slutändan en helt okej film, men inte någon jag känner för att se mer än en gång. Kanske är jag fel målgrupp - men jag tror inte heller att det är något som (tyska) gymnasieungdomar tycker bättre om. Det är lätt att säga att originalet är bäst, men personligen tycker jag att den här historien fungerar bättre på engelska i kortfilmsform. Jag ser hellre Lord of the Flies eller Das Experiment på samma tema, men betyget landar till slut på en godkänd trea.
Vad den här relativt bortglömda rullen av G.W. Pabst egentligen handlar om är svårt att säga, men den kretsar kring två franska legionärer som går vilse i öknen och råkar på en slags grotta (jag trodde Atlantis låg på havsbotten) där en ond drottning härskar. Brigitte Helm, kanske mest känd som roboten från Metropolis, spelar den sistnämnda iförd stenhårt vaxade papiljottlockar. Allt som allt är det ett relativt underhållande sätt att tillbringa en timme och tjugo minuter på.
Betyg: 3-
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
