Filmbilder

Wer wenn nicht wir.

Betyg: 3

Kvällens andra Kurosawa var också hans svansång - över två bitvis tålamodsprövande timmar om en professor, hans hängivna studenter och en försvunnen katt. Beroende på humör kan man antingen se det som en fin om än lite sentimental livsskildring eller otroligt påfrestande rövslickeri och kattmani. Just i kväll kändes det mer åt det första hållet så betyget på Madadayo slutar även här på en svag trea.

Les amants du Pont-Neuf blev när den kom lika omskriven för sina budget- och produktionsproblem som för själva innehållet om två människor som hamnat i samhällets utkant av olika anledningar och inleder en romans. Vi får följa det udda paret i en kärlekshistoria med många minnesvärda men också melodramatiska scener som kanske dras till sin spets lite för ofta.

Av någon anledning har jag svårt för Juliette Binoche och Denis Lavant tilltalar mig inte heller riktigt vilket gör att berättelsen inte riktigt berör. Dessutom kunde filmen gott avslutats tjugo minuter tidigare då den sista delen känns lite påklistrad och överlång. Les amants du Pont-Neuf är klart godkänd, men inte riktigt efter förväntningarna, den kändes förmodligen lite fräschare när den kom för snart tjugo år sedan.

Betyg: 3

Jag hade inga större förväntningar på Cloudy with a Chance of Meatballs (med den underbara tyska titeln Wolkig mit Aussicht auf Fleischbällchen) men blev positivt överraskad. En absurd, härlig och välanimerad film med skön dialog som "You know what you are, Flint Lockwood? A shenaneganizer!" och det fantastiska konceptet "råttfåglar". Lägg till det en subtil moral/samhällskritik (Roger & Me känns inte helt avlägsen i sammanhanget!) som inte trycks ner i halsen á la WALL·E och betyget slutar på en betydligt starkare trea än den sistnämnda.

Jag sitter inte helt ovilligt fast i B-filmsträsket ett tag till, i natt med Prey, en udda liten brittisk sci-fi som filmades på tio dagar med en budget av 50 000 pund. För den oinsatte räcker det till en lågmäld handling om ett aningen dysfunktionellt lesbiskt par vars tillvaro olämpligt störs av en köttätande utomjording. Bra är det inte, men sevärt och speciellt, med improviserat manus och en blandning av elektronisk och klassisk pianomusik som bakgrund.

Betyg: 2+

Sein Name: The Destructor!

Plumpt och purilt - precis som den avsedda publiken - och i det sammanhanget blir betyget en ytterst tveksam tvåa. Bonus för den klockrena tyska titeln och ytterligare ett Photoshop-FAIL.

En av mina antifavoriter Ryan Gosling gör en av sina bästa roller i en bitvis fin om än oremarkabel film som inte sätter några djupare minnesspår.

Betyg: 3