They Live från slutet av åttiotalet är en ovanligt smart B-film från just B-filmsälskaren (The Monolith Monsters skymtar förbi på en teve) och auteuren John Carpenter, där före detta wrestlaren Roddy Piper spelar en man på drift som kommer en konspiration på spåren. En hälsosam dos humor och samhällskritik i lagom långa (förutom en ostig slagsmålsscen som aldrig tar slut) nittiotre minuter räcker till en svag fyra.
District 9 är en blatant och påfrestande allegori som jag inte orkar skriva mer än den här meningen om, det klart sämsta jag sett hittills i år.
Betyg: 1
Hitchcock vågade sig egentligen bara på komedigenren tre gånger trots humorn i hans andra filmer: med The Lady Vanishes, den udda Mr. & Mrs. Smith och The Trouble with Harry. Denna är med sin torra trettiotalshumor och vågade scener Hitch bästa talfilm från den brittiska perioden.
Betyg: 4
I Los abrazos rotos går Almodóvar mest på en lite självgod tomgång, jag gillar nog hans smak bättre än hans filmer. (Rubén Ochandianos Ray X påminner förresten otroligt mycket om Andy från "Little Britain".)
Betyg: 3
Marilyn Monroe gör en av sina bättre insatser, bitvis nästan självbiografiskt, i den korta men hårdkokta dramathrillern Don't Bother to Knock, kryddad med ett ansjovisburkstätt manus och en knivsudd noir.
Betyg: 3+
En av hamburgare, pizza och öl något plufsig Matt Damon, som knappast är någon av mina favoritskådisar, gör en av sina bästa (av mig sedda) roller i Steven Soderberghs udda komedi baserad på verkliga händelser. Jag gillade Soderberghproducerade Michael Clayton (mer än många andra, känns det som) med sin konspiratoriska stämning och den finns även här, tillsammans med en intressanta och välgjort gestaltade 90-talstidsmiljöer. Men The Informant! är inte helt utan brister - blandningen av drama och komedi fungerar inte alltid och det blir bitvis lite långtråkigt med businessbabbel och kontorsmiljöer. Betyget blir en trea.
Bette Davis fullkomligt tuggar i sig varje scen i den här underbara kolsvarta komedin från Hammer om hennes enögda rolls årliga årsdag till minnet av makens död. Knappast ett mästerverk (teaterbakgrunden syns), men en mycket njutbar historia om en mamma och hennes klor!
För ovanlighetens skull en kultfilm som förmodligen uppskattas mer av de som växte upp när den gjordes än av mig. Jack Hills (ännu en Corman-protegé) debutfilm Spider Baby gjorde mig mest sömnig - även om det finns en del minnesvärda scener räcker de knappast till en hel långfilm.
Betyg: 2
Mer auteur-Eastwood, och förmodligen Angelina Jolies bästa roll hittills, trots plutmunnen och den oroande undervikten. Engagerande och välgjort, men nästan lite rutinmässigt och med något överarbetat (CGI)-foto av bitvis bra återskapade tidsmiljöer.
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
