Filmbilder

Antonia Birds sällsamma blandning av kannibalism, inbördeskrig, komedi och skräckthriller Ravenous drunknade tyvärr lite i spåren av dålig marknadsföring och The Blair Witch Project men är en sevärd och udda utflykt med vegetarianen(!) Guy Pearce i ett vintrigt skogslandskap till tonerna av Michael Nyman.

Betyg: 3+

Arbetarklassfientlig, halvrasistisk och unken brittisk Funny Games-wannabe. Haneke does not approve.

Betyg: 2-

Jag blir nog om något mer chockad över att jag inte blir mer chockad av Srpski film än chockas av detta hopkok som brister i alla filmtekniska delar (det mest påfrestande soundtracket sedan Inception, tafflig klippning och ljudläggning och en CGI-bebis vars like inte setts sedan Ally McBeal och Children of Men). Latexöverdos.

Betyg: 1-

The Long Goodbye, Robert Altmans hårdkokta post-noir-tolkning av Raymond Chandlers privatdeckare Philip Marlowe (briljant spelad av en ihopsjunken Elliott Gould, som tänder en cigarett i varje scen) kan mycket väl vara ett av regissörens mest tillgängliga filmer. Det pastellfärgade, efterbelysta, flytande fotot signerat Vilmos Zsigmond bidrar till den sköna sjuttiotalskänslan och slutet känns oväntat och tillfredsställande. Plus för filmreferenserna (bland annat en improviserad förhörsscen och Ken Sansoms härliga filmnördsparkeringsvakt). It's okay with me!

Betyg: 4

Elizabeth Taylor och Katharine Hepburn gör båda strålande insatser i Suddenly, Last Summer, Joseph L. Mankiewicz för tiden lyckade filmadaption av Tennessee Williams smutsiga teaterpjäs om galenskap, homosexualitet och kannibalism(!).

Betyg: 4

Hearts in Atlantis är något så ovanligt som en Stephen King-filmatisering som faktiskt fungerar, mycket tack vare att de övernaturliga elementen tonats ned till förmån för en nostalgisk femtiotalsskildring där kalla kriget och mörka krafter lurar i bakgrunden. Anthony Hopkins och (dåvarande) barnskådisen Anton Yelchin gör båda fina insatser och även Hope Davis, vars utseende är som klippt och skuret för rollen som avlägsen ensamstående mamma, spelar bra. ("I don't trust people who move their things in paper bags. To me a person's things in a paper sack just looks slutty.") Inget som lämnar något bestående avtryck, men ett lagom mysigt sätt att tillbringa ett par timmar på.

Betyg: 3+

I The Lovely Bones dras vad som skulle kunna vara ett helt okej kriminaldrama med fin sjuttiotalspatina tyvärr ned totalt av dålig CGI och drypande sentimentalitet av sorten bara Steven Spielberg behärskar. Behållningen är främst Susan Sarandons (dock överdrivna) roll som alkoholiserad och oförmögen mormor och en mästerligt karaktärsspelande Stanley Tucci.

Betyg: 2

Don't Look Now är ett mästerverk i klippning och en av de bästa psykologiska thrillerfilmerna genom tiderna från mästaren Nicolas Roegs bästa period. En film som tål att ses om många gånger.

Betyg: 4+

Inception är en av de tråkigaste filmerna jag sett i år, trots, eller kanske på grund av, den invecklade men ointressanta intrigen, de tjatiga actionsekvenserna och Hans Zimmers skräniga filmmusik. Jag ser inte storheten, någonstans.

Betyg: 2-

Kan en postapokalyptisk, sentimental zombiefilm utan zombies med en pipig, undernärd Viggo Mortensen och en lika pipig och extremt irriterande snorunge bli något annat än pannkaka? Svaret är nej.

Betyg: 2-