Filmbilder

Kanadicken Vincenzo Natali har gjort en rad intressanta filmer med början i den numera moderna Sci-Fi-klassikern Cube från 1997, som jag drabbades hårt av då och fortfarande håller högt. Splice är något av ett misslyckat mästerverk, en film Natali ville göra för över tio år sedan men saknade teknik för, tills nu.

Tyvärr lyckas han inte riktigt pussla ihop flera intressanta delar om föräldraskap, genmanipulation och vår bestämmanderätt över andra varelser utan att helheten rinner ut i en standardthriller vilket är synd på en bra premiss. Bättre lycka nästa gång!

Betyg: 2

Spanjoren Rodrigo Cortés har gjort ett intressant val av amerikansk långfilmsdebut med sitt minimalistiska mysterium Buried, med Ryan Reynolds i en kista i Irak(?). Hitchcockreferenserna är kanske som mest tydliga på den fina postern, men även bitvis under filmen trots att Cortés knappast ens når upp till mästarens knän. Men, Reynolds går alltid att titta på, en osympatisk rollfigur till trots och Buried når ner till två av sex fot under (jag gör ett undantag från min vanliga femgradiga betygsskala).

Med The Rite bevisar medelmåttan Håfström än en gång att svenskar inte bör göra film i Hollywood. Synd att Anthony Hopkins medverkar i dylikt skräp, tur att ögonen kan vila på Colin O'Donoghue.

Betyg: 2-

Ridley Scotts dotter Jordan Scotts debutfilm Cracks har i min mening fått oförtjänt dålig kritik. Visst finns det inslag av Flugornas herre i flickskoleinternatmiljö med en air av lesbisk galenskap men det är samtidigt, om än inte fräscht, väldigt underhållande och over the top på ett sätt Scott kanske eller kanske inte tänkt sig när hon gjorde filmen.

Betyg: 3-

Jag var inte särskilt förtjust i Slumdog Millionaire, Danny Boyles comeback of sorts för två år sen, och fastnar tyvärr inte heller för 127 Hours med undantag av den alltid fagra (och skickliga) James Franco. Det blir helt enkelt för tråkigt efter och innan de första och sista tio minuterna och att allt ser ut som en käck Jappreklam från 1997 gör inte saken bättre.

Betyg: 2

Le boucher kräver sin sinnesstämning - för på ytan är det en ganska långsam och simpel film - men om man skrapar lite på den upptäcker man en psykologisk thriller som utspelar sig i en fransk by mellan en lärarinna och en slaktare.

Lärarinnan har haft en dålig relation för tio år sedan och vill inte binda sig annat än vänskapligt och slaktaren har krigat som soldat i femton år, vilket är nästan det enda han förmår prata om. När en serie mord begås i den annars så lugna byn blir relationen mellan dem misstänksam och spänd.

Le boucher innehåller en del intressanta tagningar och åkningar i ett annars nästan övermättat färgfoto som påminner om Hitchcocks sjuttiotalsfilmer på mer än ett sätt. En lågmäld och tänkvärd berättelse.

Betyg: 4-

Afterlife är den fjärde filmen i Paul W.S. Anderson oändliga tevespelssaga med frugan Milla Jovovich och jag finner den ganska svår att skilja från de andra filmerna (åtminstone förutom ettan).

Men, zombiefilmer med en viss budget har alltid sin charm, särskilt när de har glimten i ögat ("Prison Break"-Wentworth Miller i en fängelsecell, en ondskefull filmproducent). Mest sitter jag och önskar att Jovovich skulle få eller välja bättre roller och har en ambivalent önskan att jag sett den i 3D på bio (utan att betala).

Betyg: 2-

Ospännande, testosteronstinn och överlång rånarhistoria av och med bekymrad Ben Affleck.

Betyg: 3-

Så här någon vecka senare inser jag att jag inte minns så mycket av Unstoppable förutom att det var en snygg dramaactionthriller om ett skenande tåg med stabila insatser av Denzel Washington och Chris Pine, vilket är precis vad man vill se på nattbio ibland.

Betyg: 3+

Arne Mattssons färgsprakande Mannekäng i rött börjar bra men släpper på gasen ganska snart. De fantastiska färgerna, estetiken, fotot och Magos kläder räddar dock en svag fyra. En fräscht osvensk svensk deckare.

Betyg: 4-