Filmbilder

Ernst Lubitsch charmiga saga Die Puppe, om den timide Lancelot som gifter sig med (vad han tror är) en mekanisk docka (Lars and the Real Girl?) för att få ärva en förmögenhet, är en av regissörens bästa stumfilmer från tiden i Berlin. Det är en kort film, knappt över timmen, fylld med festliga scener, härligt "kulissiga" kulisser, kvick "dialog" och mycket stilig klippning för tiden. En stark trea!

Sherlock Holmes är den enda stumfilmen om den kända detektiven med samma namn som överlevt. Den återfanns på sjuttiotalet och släpptes sedermera på video. Holmes anlitas här av prins Alexis, som står oskyldigt anklagad för att ha stulit en större summa pengar, något som egentligen den ökände skurken Moriarty står bakom.

Mycket mer handling än så står inte att finna och det hela känns mest som en lång transportsträcka med murrig och mörk bild samt trista skrivmaskinstextkort som blir ganska tröttsamma att läsa efter en stund. Dessutom består det musikaliska ackompanjemanget av slumpmässig klassisk musik som passar rätt illa.

Det är lite synd att detta är den enda stumma adaptionen som överlevt, men de många välkända skådespelaransiktena och det faktum att jag sett sämre gör att betyget blir en tvåa.

Efter lite kortfilm har det blivit dags att avsluta Houdinitrilogin med denna historia om Heath Haldane som är på jakt efter ett ondskefullt förfalskningsgäng och klarar sig med en hårsmån undan döden flera gånger. Samtidigt måste han rädda Adele Ormsby, som han älskar trots att hon är på väg att gifta sig med en annan man.

Manuset är ganska förvirrat (eller obefintligt) och mest en ursäkt för att visa Houdini utföra diverse konster som egentligen inte är relaterade till handlingen. Detta blev hans sista långfilm, men han fortsatte göra en del kortfilmer som dokumenterade olika utbrytarkonster.

Betyg: 2

Mer Houdini (i fel ordning!), i form av en tyvärr delvis förlorad film. Här hamnar utbrytarmästaren på ovanstående terrorö och måste klara sig därifrån med sin list och sina stunts, vilket är roligt i en stund men blir lite repetitivt efter ett tag.

Betyg: 2+

Trots att det var över åttio år sedan Harry Houdini dog känner de flesta fortfarande till hans efternamn. Här producerar och spelar han i ett gammaldags melodrama om en man som återvänder till civilisationen med mystiska utbrytarkrafter efter att ha varit nerfrusen i de arktiska isarna i hundra år. Filmen är bara strax över en timme lång och det är väl ungefär vad materialet - otroligt överspel och utbrytarkonster - räcker till.

Betyg: 3

Det är inte varje dag man ser en film från Estland och särskilt inte en storstumfilm från 1927 om frihetskriget i tio delar med tusentals militärstatister. Det blir ofrånkomligen lite amatör- och militäristiskt men som debut är den inte illa och restaureringen från förra året är välgjord.

Betyg: 3+

The River, vars centrala tema är åtrå, har kallats den mest erotiska stumfilmen. Frank Borzage gjorde filmen med total artistisk frihet efter tidigare filmframgångar och filmade i enorma uppbyggda naturomgivningar utanför Fox filmstudios i Westwood, Los Angeles. Tyvärr har endast delar av filmen överlevt och de förlorade bitarna ersätts med stillbilder och text, men det som finns kvar är helt klart imponerande och vackert melodrama.

Betyg: 3

Efter att ha regisserat mästerverket Körkarlen från 1921 dröjde det inte länge innan Victor Sjöström kontaktades av MGM:s Irving Thalberg med ett erbjudande om att göra film i USA. Han accepterade och gjorde en kort karriär som Victor Seastrom. Efter några filmer, som Den röda bokstaven, släpptes Stormen, hans amerikanska mästerverk, år 1928.

Filmen kretsar kring Letty (Lillian Gish, en mycket duktig skådespelerska och sedermera mystant) som flyttar till Texas för att bo hos sin kusin. Hon blir snart utkörd av hans fru som hatar henne och tvingas gifta sig med en man hon avskyr (Lars Hanson). De flyttar in i ett litet skjul där vinden konstant viner, blåser in sand överallt och sakta driver henne till vansinne.

Gish berättar i introduktionen, som kan ses nedan, att det var hennes klart mest påfrestande filminspelning, men också en av hennes bästa roller trots det av studion påklistrade lyckliga slutet. Jag kan bara hålla med henne, detta är en mycket bra stumfilm, med ett vackert musikackompanjemang av Carl Davis. Rekommenderas starkt!

Betyg: 4+

I det här stumfilmsmelodramat, regisserat av ingen mindre än Victor Sjöström, spelar Lillian Gish sömmerskan Hester Prynne(!), som straffas för att hon har roligt på en söndag. Den lokala prästen förbarmar sig över henne och de tu blir olyckligt kära. När hon föder deras (oäkta) barn blir hon återigen straffad i en förnedrande ceremoni där hon tvingas bära ett stort rött A - för engelskans "adultery" (utomäktenskapligt sex). Läs mer på All Movie Guide och IMDb.