Filmbilder

Synnöve Solbakken från 1919, som visades med magnifikt stumfilmsackompanjemang på Cinemateket i kväll, var den första av tre svenska adaptioner av Nobelprisvinnaren Bjørnstjerne Bjørnsons naturromantiska roman. En charmig, oomstörtande stumfilmberättelse.

Betyg: 3

Steamboat Bill, Jr. brukar, tillsammans med The General som jag såg i början av september, anses vara en av de bästa långfilmerna ur Buster Keatons senare period; innan han gick över till MGM (där The Cameraman som släpptes samma år redan bar spår av den nedgång som skulle följa med bland annat alkoholism som följd).

Här återfinns flera klassiska Keatonscener, framförallt den välkända orkanscenen förstås, där Keaton var nära att sätta livet till när en riktig husvägg föll över honom med sin fulla tyngd, förutom den lilla dörröppningen då. Även om inledningen kanske är lite långsam finns det minnesvärda ögonblick även där (hattscenen!) och gott om slapstick som gör att 71 minuter formligen blåser förbi.

Betyg: 4

Zoltan Korda och Carl Boeses Die elf Teufel ("De elva djävlarna") kom mot slutet av stumfilmseran och var en av de första filmerna som kretsade helt kring fotboll. Gustav Fröhlich, som spelade överklasson-turned-hero i Metropolis tidigare samma år, är här fotbollsstjärna för arbetarklassklubben Linda (döpt efter klubbmaskoten och kärleksintresset med samma namn). Han lockas över till den konkurrerande, rika klubben International av en slags femme fatale men får samvetskval när det är dags för match.

Jag är inte särskilt intresserad av fotboll och en stumfilm i ämnet på 98 minuter hade lätt kunnat bli ganska långtråkig men Die elf Teufel piffas upp av ganska väl genomfört melodrama och en för tiden ovanligt rörlig kamera (som ju skulle komma att bli stillastående igen när ljudfilmen gjorde sitt genombrott) à la Der letzte Mann. Dessutom är det så här i efterhand intressant att sätta filmen i ett historiskt perspektiv - i en scen räknar klubben på att de skulle behöva spara ända till 1947 för att bygga sitt egna fotbollsstadion!

Betyg: 3

Ernst Lubitsch charmiga saga Die Puppe, om den timide Lancelot som gifter sig med (vad han tror är) en mekanisk docka (Lars and the Real Girl?) för att få ärva en förmögenhet, är en av regissörens bästa stumfilmer från tiden i Berlin. Det är en kort film, knappt över timmen, fylld med festliga scener, härligt "kulissiga" kulisser, kvick "dialog" och mycket stilig klippning för tiden. En stark trea!

Sherlock Holmes är den enda stumfilmen om den kända detektiven med samma namn som överlevt. Den återfanns på sjuttiotalet och släpptes sedermera på video. Holmes anlitas här av prins Alexis, som står oskyldigt anklagad för att ha stulit en större summa pengar, något som egentligen den ökände skurken Moriarty står bakom.

Mycket mer handling än så står inte att finna och det hela känns mest som en lång transportsträcka med murrig och mörk bild samt trista skrivmaskinstextkort som blir ganska tröttsamma att läsa efter en stund. Dessutom består det musikaliska ackompanjemanget av slumpmässig klassisk musik som passar rätt illa.

Det är lite synd att detta är den enda stumma adaptionen som överlevt, men de många välkända skådespelaransiktena och det faktum att jag sett sämre gör att betyget blir en tvåa.

Efter lite kortfilm har det blivit dags att avsluta Houdinitrilogin med denna historia om Heath Haldane som är på jakt efter ett ondskefullt förfalskningsgäng och klarar sig med en hårsmån undan döden flera gånger. Samtidigt måste han rädda Adele Ormsby, som han älskar trots att hon är på väg att gifta sig med en annan man.

Manuset är ganska förvirrat (eller obefintligt) och mest en ursäkt för att visa Houdini utföra diverse konster som egentligen inte är relaterade till handlingen. Detta blev hans sista långfilm, men han fortsatte göra en del kortfilmer som dokumenterade olika utbrytarkonster.

Betyg: 2

Mer Houdini (i fel ordning!), i form av en tyvärr delvis förlorad film. Här hamnar utbrytarmästaren på ovanstående terrorö och måste klara sig därifrån med sin list och sina stunts, vilket är roligt i en stund men blir lite repetitivt efter ett tag.

Betyg: 2+

Trots att det var över åttio år sedan Harry Houdini dog känner de flesta fortfarande till hans efternamn. Här producerar och spelar han i ett gammaldags melodrama om en man som återvänder till civilisationen med mystiska utbrytarkrafter efter att ha varit nerfrusen i de arktiska isarna i hundra år. Filmen är bara strax över en timme lång och det är väl ungefär vad materialet - otroligt överspel och utbrytarkonster - räcker till.

Betyg: 3

Det är inte varje dag man ser en film från Estland och särskilt inte en storstumfilm från 1927 om frihetskriget i tio delar med tusentals militärstatister. Det blir ofrånkomligen lite amatör- och militäristiskt men som debut är den inte illa och restaureringen från förra året är välgjord.

Betyg: 3+

The River, vars centrala tema är åtrå, har kallats den mest erotiska stumfilmen. Frank Borzage gjorde filmen med total artistisk frihet efter tidigare filmframgångar och filmade i enorma uppbyggda naturomgivningar utanför Fox filmstudios i Westwood, Los Angeles. Tyvärr har endast delar av filmen överlevt och de förlorade bitarna ersätts med stillbilder och text, men det som finns kvar är helt klart imponerande och vackert melodrama.

Betyg: 3