Filmbilder

Efter Howl blev det Luis Llosas tur att ge en historielektion i form av La fiesta del chivo, baserad på kusinen och nobelpristagaren Mario Vargas Lllosas roman. Tomas Milian gör en skrämmande (och) bra insats i rollen som diktatorn Trujillo medan Isabella Rossellini inte ger ett lika bestående intryck som brukligt. Jag kan konstatera att jag pinsamt nog i princip inte vetat något om Dominikanska "bananrepubliken" och att La fiesta del chivo är en utmärkt kondenserad bas att forska vidare från, även om den emellanåt blir lite väl tevetvålig.

Betyg: 3+

Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.

Chuecatown är en smårolig spansk HBT-komedi som dock snabbt tappar fart för att sedan återhämta sig svagt mot slutet.

Betyg: 3

Spanjoren Rodrigo Cortés har gjort ett intressant val av amerikansk långfilmsdebut med sitt minimalistiska mysterium Buried, med Ryan Reynolds i en kista i Irak(?). Hitchcockreferenserna är kanske som mest tydliga på den fina postern, men även bitvis under filmen trots att Cortés knappast ens når upp till mästarens knän. Men, Reynolds går alltid att titta på, en osympatisk rollfigur till trots och Buried når ner till två av sex fot under (jag gör ett undantag från min vanliga femgradiga betygsskala).

Ridley Scotts dotter Jordan Scotts debutfilm Cracks har i min mening fått oförtjänt dålig kritik. Visst finns det inslag av Flugornas herre i flickskoleinternatmiljö med en air av lesbisk galenskap men det är samtidigt, om än inte fräscht, väldigt underhållande och over the top på ett sätt Scott kanske eller kanske inte tänkt sig när hon gjorde filmen.

Betyg: 3-

Galleri (2 bilder)

Woody Allen är tillbaka med sin senaste film, You Will Meet a Tall Dark Stranger, som jag bevistade förhandsvisningen av på Cinemateket i kväll. Inget är nytt under solen, vilket kan kännas antingen betryggande eller frustrerande beroende på hur man känner för dagen. Det är samma slags relationsdrama som vi sett tidigare, med en släng av av Anthony Hopkins välgestaltad gubbsjuka och en släng spiritualism. Redan vid förtexterna, som haft samma utseende i över tjugo år, känns det som att man vet vad man får och det är en ganska skön känsla även om jag hoppas att Allen vågar prova på något nytt nästa gång som inte utspelar sig i, och ser ut som, turistreklam för Barcelona eller London.

Betyg: 3+

El secreto de sus ojos vann en Oscar för bästa utländska film i år, den andra efter La historia oficial från 1985. Här finns de typiska Oscaringredienserna: ett lättsmält drama med inslag av mysterium och romantik med en twist och lite klassisk musik på det. I övrigt ett ganska oinspirerande och trist foto och endimensionella roller, men klart sevärt en regnig höstkväll.

Betyg: 3

Den turkiske Ferzan Ozpeteks debutfilm Hamam blev officiellt utvald till Cannes när den kom och omskrevs för sina homosexuella undertoner. I dag känns det som ett ganska tamt och trist äktenskapsdrama med murket foto och ljud och en dålig bismak av mjukporrfilm - utan porr. Lägg till det ett obegripligt och plötsligt slut som verkar ha klistrats på när pengarna tog slut och en usel kopia och DVD:n åker direkt i papperskorgen.

Betyg: 2-

Almodóvars 16 mm-debutfilm (efter en obskyr 8 mm-långfilm och ett antal kortfilmer) var Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón eller Pepi, Luci, Bom and Other Girls Like Mom (man undrar onekligen hur hans mamma var!) från 1980. Den baserades på en fotonovell han tidigare publicerats och filmades under helger med frivilliga skådespelare och är i många avseenden mer som en samling sketcher än en klassisk långfilm i tre akter.

Almodóvarkännetecknen finns här i en av hans råare och perversare (i ett ofta roligt avseende) filmer och hemkommen från en Spanienresa blir det extra roligt att se Pepi då många av de dråpliga situationerna faktiskt inte känns så avlägsna eller konstiga - det skulle faktiskt kunna ha hänt på riktigt! Samtidigt är det en amatörfilm och som sådan kan inte betyget bli mer än en trea för underhållningen och det historiska värdet.

Ken Loach It's a Free World… berör ett intressant, skrämmande och viktigt ämne, på ett välgenomarbetat sätt, men lyckas tyvärr inte beröra tillräckligt i slutändan.

Betyg: 3