Filmbilder

Hitchcock vågade sig egentligen bara på komedigenren tre gånger trots humorn i hans andra filmer: med The Lady Vanishes, den udda Mr. & Mrs. Smith och The Trouble with Harry. Denna är med sin torra trettiotalshumor och vågade scener Hitch bästa talfilm från den brittiska perioden.

Betyg: 4

I Los abrazos rotos går Almodóvar mest på en lite självgod tomgång, jag gillar nog hans smak bättre än hans filmer. (Rubén Ochandianos Ray X påminner förresten otroligt mycket om Andy från "Little Britain".)

Betyg: 3

Det var ett bra tag sedan jag såg en film av Michael Powell - Contraband kom fem år efter The Phantom Light - och här har regissören utvecklats ytterligare. Det är svårt att sätta en specifik genre på Contraband - en del brittisk noir - en del semipropaganda och en del svart Hitchcocks humor mixas ihop till en brittiskt torr och underhållande spionthriller.

En märkbart sliten Conrad Veidt, som dog tre år senare, spelar den danska kaptenen som blir indragen i en spionhärva i ett mörklagt London. Just mörkläggningen (filmens amerikanska titel är Blackout som synes ovan) och frågeställningen kring Danmarks neutralitet är intressanta inslag i filmen. Lägg till det anspelningar på bondage, expressionistiskt foto och ett "White Negro"(!)-dansnummer och resultatet blir ett trevligt sätt att tillbringa en och en halv timme på.

Betyg: 3+

Från noir till pre-code med Stolen Heaven, där Nancy Carroll (foto ovan) spelar en ung prostituterad kvinna i en mörk stad mitt i depressionen. En natt träffar hon Joe, som just rånat en radiofabrik. Hon bestämmer sig för att skydda honom från polisen och tillsammans bestämmer de sig för att sätta sprätt på alla pengar och sen ta livet av sig tillsammans.

Stolen Heaven är ett aningen föråldrat melodrama (det sistnämnda kan ju förvisso vara ganska roande) med scenkänsla, men skådespelarinsatserna och stämningen (särskilt i början) räddar trean.

Galleri (3 bilder)

I Curly Top, som kom två år innan Heidi, spelar Shirley Temple en föräldralös flicka som bor tillsammans med sin syster Mary (Rochelle Hudson, som bland annat bidrog med sin röst åt ett antal animerade Bosko-kortfilmer) på ett barnhem.

En dag kommer den rike Edward på besök och faller handlöst för de tu. Han syr ihop en historia om att han agerar åt en klient och bestämmer sig för att skämma bort dem i sin pampiga strandvilla i Southampton, men räknar inte direkt med komplikationen att bli kär i Mary. Arthur Treacher har även här en butlerroll (typecasting?) vars "My word!" bara överröstas av Temples flitigt använda "Oh, my goodness!".

Curly Top balanserar ofta på klämkäckhetsgränsen (särskilt när sackarinsöta Temple står i centrum) och moralen känns inte helt fräsch, men antingen irriterar man sig på det eller följer flödet. Jag väljer att göra det senare och delar ut en trea i betyg - och bjuder på ett postergalleri för första gången på länge!

Det verkar som alla jag känner sett Scoop så jag tog chansen själv i natt. Det är en riktigt bagatell liksom Vicky Cristina Barcelona, men det är sällan en Allen-bagatell är dålig. Scoop är knappast något minnesvärt mästerverk, men ett mysigt mysterium och ett utmärkt sätt att tillbringa en och en halv timme på.

Betyg: 3

Meryl Streep gör en av sina bästa tolkningar i Julie & Julia och väger mer än nog upp för medelmåttige och gråtmilde Amy Adams i en skrattframkallande och varm berättelse som passar fint så här i vintertider.

Betyg: 4-

Snälla Jonathan Rhys Meyers, använd kondom nästa gång.

Betyg: 2-

The Hanging Garden är Thom Fitzgeralds bitvis självbiografiska regidebut (han har inte gjort något nämnvärt efter den), en drömmande reflektion över en av de mest dysfunktionella familjerna jag någonsin sett på film. Sevärd kanadensisk pärla!

Betyg: 4

Stilig kostymdramasåpa med stilige Eric Bana och Natalie Portman i The Duchess-stil, men inte så mycket mer än så.

Betyg: 3