Filmbilder

Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.

Om Ferzan Ozpeteks lyckades väcka ett om än litet hopp om att undvika klyschor och utvecklas i sin regissörsroll efter Le fate ignoranti, grusades det ganska fort efter bara några minuter med Mine vaganti (med en återigen otroligt fånig om än säkert helt korrekt engelsk titel). En ofokuserad röra med stereotyp topping som inte föll mig i smaken, fylld med märklig italiensk humor och musik. Efter tre chanser tror jag att jag hoppar över Ozpetek i fortsättningen.

Betyg: 2-

I rymden finns inga känslor.

Betyg: 3+

Ridley Scotts dotter Jordan Scotts debutfilm Cracks har i min mening fått oförtjänt dålig kritik. Visst finns det inslag av Flugornas herre i flickskoleinternatmiljö med en air av lesbisk galenskap men det är samtidigt, om än inte fräscht, väldigt underhållande och over the top på ett sätt Scott kanske eller kanske inte tänkt sig när hon gjorde filmen.

Betyg: 3-

Claude Chabrols naturalistiska fjärde film Les bonnes femmes släpptes året efter Les cousins (som var den sista filmen jag såg i fjol). Medan Les Cousins var en fin nya vågen-föregångare med bra (ute)foto känns det som tiden redan sprungit ifrån Chabrol ett år senare, för det är helt enkelt rätt ospännande att följa de ganska banala fyra väninnorna, deras banala liv och banala småprat. Inte dåligt, men inte heller något man inte kan vara utan.

Betyg: 3

HBT-regissören Ferzan Ozpeteks debutfilm Hamam imponerade mig inte nämnvärt trots att den blev officiellt utvald till Cannes när den kom och fick en svag tvåa. Hans tredje film Le fate ignoranti (med den lite lustiga amerikanska titeln The Ignorant Fairies) gick några varv i DVD-spelaren i kväll.

Historien om frun till en AIDS-forskare som efter hans död i en bilolycka börjar nysta i hans förflutna och upptäcker homosexuella otrohetsaffärer är lite mer utvecklad och Ozpetek har lite mer kött på benen, men helheten har fortfarande framtoningen av en utdragen tevesåpa med övermättade färger.

Samtidigt som ett bögkollektiv skildras utan försök till humor- eller ironisering lyckas regissören inte helt undvika klyschorna och betyget slutar på en svag trea.

Orson Welles slaktade The Magnificent Ambersons kom året efter hans mästerverk Citizen Kane och även här syns det innovativa kameraarbetet och miljöerna. Welles byggde Ambersonvillan från grunden utan kulisser, med flyttbara väggar i likhet med Hitchcocks Rope sex år senare och spelade in utomhusscenerna i ett stort fryshus.

Berättelsen om en rik familjs uppgång och fall under en händelserik tid i USA:s historia med uppfinnandet av bilen är just historiskt intressant vilket säkert bidragit till att den upptagits i National Film Registry, men en viss rörighet, ett påklistrat lyckligt slut och mycket melodrama som studions inblandning säkert bidragit till är pckså närvarande. Kanske ett typexempel på ett "masterpiece that never was".

Betyg: 4-

Synnöve Solbakken från 1919, som visades med magnifikt stumfilmsackompanjemang på Cinemateket i kväll, var den första av tre svenska adaptioner av Nobelprisvinnaren Bjørnstjerne Bjørnsons naturromantiska roman. En charmig, oomstörtande stumfilmberättelse.

Betyg: 3

Fräscht oklyschig romcom med fint samspel mellan hunken Jake Gyllenhaal och rådjuret Anne Hathaway.

Betyg: 4-

Easy A är något så ovanligt som en smart High School-film efter en lång radda intetsägande dylika under åren. Jag råkade se den först i dag och sen igen på Rigoletto under Lucia Movie Night vilket den faktiskt höll för. En sevärd hommage till åttiotalet.

Betyg: 4-