Filmbilder

Afterlife är den fjärde filmen i Paul W.S. Anderson oändliga tevespelssaga med frugan Milla Jovovich och jag finner den ganska svår att skilja från de andra filmerna (åtminstone förutom ettan).

Men, zombiefilmer med en viss budget har alltid sin charm, särskilt när de har glimten i ögat ("Prison Break"-Wentworth Miller i en fängelsecell, en ondskefull filmproducent). Mest sitter jag och önskar att Jovovich skulle få eller välja bättre roller och har en ambivalent önskan att jag sett den i 3D på bio (utan att betala).

Betyg: 2-

Synnöve Solbakken från 1919, som visades med magnifikt stumfilmsackompanjemang på Cinemateket i kväll, var den första av tre svenska adaptioner av Nobelprisvinnaren Bjørnstjerne Bjørnsons naturromantiska roman. En charmig, oomstörtande stumfilmberättelse.

Betyg: 3

Fräscht oklyschig romcom med fint samspel mellan hunken Jake Gyllenhaal och rådjuret Anne Hathaway.

Betyg: 4-

Ospännande, testosteronstinn och överlång rånarhistoria av och med bekymrad Ben Affleck.

Betyg: 3-

Så här någon vecka senare inser jag att jag inte minns så mycket av Unstoppable förutom att det var en snygg dramaactionthriller om ett skenande tåg med stabila insatser av Denzel Washington och Chris Pine, vilket är precis vad man vill se på nattbio ibland.

Betyg: 3+

Beröringen eller The Touch är ett udda inslag i Ingmar Bergmans karriär: amerikanska ABC Pictures chef övertygades att investera över en miljon dollar i en film utan manus och han valde Elliott Gould efter att ha sett honom i Getting Straight. Resultatet är blandat: en dubbad amerikansk kopia gjordes och först nu är den svenska versionen restaurerad (den introducerades av Gould himself på Cinemateket i kväll). Bibi Andersson känns inte helt bekväm i sin engelsktalande roll, Gould framstår som den "outsider" Bergman kallade honom och Max von Sydow är… Max von Sydow. Ett bitvis banalt drama med Bergmantouch.

Betyg: 3

The Mission av Roland Joffé börjar storslaget med en jesuitpräst som symboliskt kastas nedför ett vattenfall av de sydamerikanska indianer han försökt övertyga om sin tro. Senare skall fader Gabriel (Jeremy Irons) lyckas bättre, i sällskap av bland andra Rodrigo Mendoza (Robert De Niro).

Efter en bra start saktar filmen ner tills den stora slutstriden som med några undantag inte känns helt övertygande genomförd. The Mission vann en välförtjänt Oscar för bästa foto och känns också som en typisk Oscarflört - med ett vackert soundtrack av Ennio Morricone. Som många andra i sin genré gör den sig kanske bäst på stor duk och inte på en liten teve, samt i det här fallet med lite mer spirituell känsla än jag lyckas uppbringa.

Betyg: 3+

Arne Mattssons färgsprakande Mannekäng i rött börjar bra men släpper på gasen ganska snart. De fantastiska färgerna, estetiken, fotot och Magos kläder räddar dock en svag fyra. En fräscht osvensk svensk deckare.

Betyg: 4-

Blame It on Rio från mitt födelseår kom att bli den under åttiotalet något svajige regissören Stanley Donens sista långfilm och den sågades i min mening något orättvist jäms med fotknölarna.

Michael Caine (i sin "gör vilken film som helst för pengar"-period) är rolig i sin roll som den medelålders Matthew Hollis, som förälskar sig i sin bäste väns (Joseph Bologna) dotter (Michelle Johnson) under en bildskön semester i Rio. Det blir dans, förvecklingar, sköna tidstypiska miljöer (ibland känns det mer sjuttio- än åttiotal) och Woody Allenska "intervjuer" som mellanspel.

Som en bonus bjuds på gott om tuttar och lite Demi Moore i en, om man släpper lite på moralen, rätt underhållande svansång.

Betyg: 3

Jag blev positivt överraskad av I Love You, Man om Peter Klaven som ska gifta sig och försöker skaffa sig lite manlig vänskap, lättare sagt än gjort (jag har liknande erfarenheter!). Samspelet mellan Paul Rudd och Jason Segel är briljant, de övriga skådisarna gör ett bra jobb och en dos Rush gör sitt till för en feelgoodupplevelse som inte känns drypande eller sockrig. Sådana filmer växer inte på träd.

Betyg: 4-