Filmbilder

The Girls on the Beach är en film som nästan måste känts föråldrad redan när den kom, i slutet av rock/strandfilmseran och med en flortunn handling om några unga kvinnor som måste samla in 10 000 dollar till sin förening. Skådespelarna består mest av halvamatörer och så förstås de musikband som annonseras på postern, först och främst The Beach Boys. Trots sina brister är detta ett charmigt tidsdokument med skön jukeboxmusik och betyget blir en tvåa.

Elvis Presley hann, trots bristande skådespelartalang, medverka i en hel del filmer med varierande kvalitet mellan 1956 och 1969. I Blue Hawaii har han just avslutat sin värnplikt och återvänt till sitt älskade Hawaii där han trivs bra med ett slött strandliv, tills hans mamma (den blott tio år äldre Angela Lansbury) och pappa kräver att han skaffar ett hederligt arbete. Det gör han, men kanske inte det de önskat, utan som lokal turistguide.

Den tunna handlingen är förstås inte mycket mer än en ursäkt för att låta Elvis framföra hela fjorton musiknummer och visa vackra Hawaiivyer. Blue Hawaii var början på slutet för Elvisfilmerna, som sedermera oftast bara blev sämre för varje år och betyget för denna något harm- och menlösa musikalkomedi blir en svag trea.

Mer Houdini (i fel ordning!), i form av en tyvärr delvis förlorad film. Här hamnar utbrytarmästaren på ovanstående terrorö och måste klara sig därifrån med sin list och sina stunts, vilket är roligt i en stund men blir lite repetitivt efter ett tag.

Betyg: 2+

Färgglad poster för den psykedeliska sci-fin Barbarella med Jane Fonda i tidsenliga boots.

Gloria Swanson var en stor stumfilmsstjärna på sin tid, även om hon nu kanske mest minns för sin roll som den galna föredettingen Norma Desmond i Sunset Boulevard från 1950. Här är en ung Swanson på en belgisk poster för A Society Scandal.

Ännu en kriminalare - en art déco-inspirerad poster för Roman Polanskis neo-noir Chinatown med Jack Nicholson och Faye Dunaway.

(You're a very nosy fellow, kitty cat. Huh? You know what happens to nosy fellows? Huh? No? Wanna guess? Huh? No? Okay. They lose their noses.)

Färgstark australiensisk daybill för Billy Wilders amerikanska debutfilm, den härliga Kadettflamman med Ginger Rogers som tröttnar på New York, klär ut sig till en storvuxen 12-åring och köper en barnbiljett för att ta sig hem till Iowa igen. Komplikationer uppstår naturligtvis och hon gömmer sig hos en major (Ray Milland) som sväljer hennes Lolitaimage med hull och hår.

För att förklara sin storväxthet på tåget skyller "Su-Su" på sina svenska gener och här kan ni se vad hon svarar när konduktören ber henne säga något på svenska:

(Facit: Greta Garbos välkända uttryck från Grand Hotel (1932))

Betyg: 4

Ett lobbykort för Lubitschmusikalen Leende löjtnanten från 1931 med Maurice Chevalier, Claudette Colbert och Miriam Hopkins.

Ännu ett fönsterkort för Lubitschs andra "talkiemusikal", Monte Carlo från 1930 med Jeanette MacDonald.

Ernst Lubitschs Prinsgemålen från 1929 brukar ofta anses vara den första musikalen där sångerna verkligen integrerades i handlingen. Musikalmannen Maurice Chevalier som syns på det här fönsterkortet spelade sin andra roll och filmen blev Oscarnominerad.