Filmbilder

Spanjoren Rodrigo Cortés har gjort ett intressant val av amerikansk långfilmsdebut med sitt minimalistiska mysterium Buried, med Ryan Reynolds i en kista i Irak(?). Hitchcockreferenserna är kanske som mest tydliga på den fina postern, men även bitvis under filmen trots att Cortés knappast ens når upp till mästarens knän. Men, Reynolds går alltid att titta på, en osympatisk rollfigur till trots och Buried når ner till två av sex fot under (jag gör ett undantag från min vanliga femgradiga betygsskala).

Claude Chabrols naturalistiska fjärde film Les bonnes femmes släpptes året efter Les cousins (som var den sista filmen jag såg i fjol). Medan Les Cousins var en fin nya vågen-föregångare med bra (ute)foto känns det som tiden redan sprungit ifrån Chabrol ett år senare, för det är helt enkelt rätt ospännande att följa de ganska banala fyra väninnorna, deras banala liv och banala småprat. Inte dåligt, men inte heller något man inte kan vara utan.

Betyg: 3

Favorit i repris: i år såg jag i enlighet med min jultradition om Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander (som ligger på delad förstaplats med Persona i mitt tycke) på stor duk i samband med Cinematekets säsongsavslutning i Filmhuset med årets godaste julfika. En film som tål att ses om många gånger för att upptäcka alla nyanser och det är förstås förkastligt att se något annat än den fem timmar långa TV-versionen som Ingmar ville. En riktig upplevelse - som till min och många andras lycka verkar återkomma nästa år!

Betyg: 5+

Arne Mattssons färgsprakande Mannekäng i rött börjar bra men släpper på gasen ganska snart. De fantastiska färgerna, estetiken, fotot och Magos kläder räddar dock en svag fyra. En fräscht osvensk svensk deckare.

Betyg: 4-

Med Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 är David Yates och Harry Potter-serien tillbaka på banan - fartfyllt, spännande och med lagom mycket datoranimation. Ser fram emot den sista delen i sommar!

Betyg: 3+

En fantastisk poster (och tagline) från Fantastic Fest för den minst sagt oväntade drama-komedi-mysterium-sci-fi-skräckfilm-i-filmen Rubber om ett mordiskt däck som kärar ner sig i en fransk brunett.

Betyg: 3+

The Long Goodbye, Robert Altmans hårdkokta post-noir-tolkning av Raymond Chandlers privatdeckare Philip Marlowe (briljant spelad av en ihopsjunken Elliott Gould, som tänder en cigarett i varje scen) kan mycket väl vara ett av regissörens mest tillgängliga filmer. Det pastellfärgade, efterbelysta, flytande fotot signerat Vilmos Zsigmond bidrar till den sköna sjuttiotalskänslan och slutet känns oväntat och tillfredsställande. Plus för filmreferenserna (bland annat en improviserad förhörsscen och Ken Sansoms härliga filmnördsparkeringsvakt). It's okay with me!

Betyg: 4

Akira Kurosawas Rashômon fick flera priser när den kom och kändes säkert fräsch då med sin historia (eller avsaknad av densamme) om hur ett överfall i en skogsdunge gick till. I dag sitter jag mest och irritar mig på överspelet, Toshirô Mifunes rollfigur som återigen verkar ha någon slags högfungerande autism (han nämner att han en gång utdelade exakt tjugofyra svärdslag i en strid), Kurosawas unkna kvinnosyn men även den hysteriska japanska Joan Crawford-kopian i filmen. I en scen yttrar hon att "I'm already tired of this melodrama" och jag kan bara hålla med. Även om den amerikanska remaken The Outrage, med Paul Newman som mexikansk skurk, också har sina brister gav den mig mer.

Betyg: 3-

El secreto de sus ojos vann en Oscar för bästa utländska film i år, den andra efter La historia oficial från 1985. Här finns de typiska Oscaringredienserna: ett lättsmält drama med inslag av mysterium och romantik med en twist och lite klassisk musik på det. I övrigt ett ganska oinspirerande och trist foto och endimensionella roller, men klart sevärt en regnig höstkväll.

Betyg: 3

Elizabeth Taylor och Katharine Hepburn gör båda strålande insatser i Suddenly, Last Summer, Joseph L. Mankiewicz för tiden lyckade filmadaption av Tennessee Williams smutsiga teaterpjäs om galenskap, homosexualitet och kannibalism(!).

Betyg: 4