Filmbilder

Betty Grable var den klart mest kända pinuppan när det begav sig och försäkrade sina ben(!) för en miljon dollar. Här spelar hon… tja… en pinuppa, som umgåtts med både en och annan inom militären när hon äntligen tror sig ha träffat den rätta. Nu gäller det att hon lyckas dölja sitt förflutna för att giftermålslycka ska uppstå.

Handlingen är förstås sekundär i den här fluffiga krigsmusikalen i gnistrande Technicolor och ibland är det ganska avslappnande att se just sådana, så betyget landar på en stabil trea, varken mer eller mindre.

Disneys Törnrosa har nyligen restaurerats och jag passade på att se hela filmen (vilket jag inte minns att jag gjort tidigare). Jag har aldrig varit något större Disneyfan och samtidigt som allt är fantastiskt välanimerat i glittrande Technicolor så är det samtidigt otroligt puttenuttigt, förutom min idolfe Maleficent. Se den med ett eller flera barn!

Betyg: 3+

Mördartomaterna anfaller var en av de första filmerna som gjordes riktigt usel medvetet för att bli en slags postkultfilm. Nu är det dock så att kultfilmer är underhållande just för att de är ett seriöst försök att underhålla som misslyckas fatalt. Visst finns det en del roliga gags, men de flesta känns redan gamla och trötta. Att mördartomaterna faktiskt är riktiga, vinterbleka tomater som låter som Crazy Frog är roligt i ungefär fem minuter. 70-talsmiljöerna är härliga, men helheten får en mycket, mycket svag tvåa i betyg.

Ken Russell är en mycket intressant och märklig regissör, som bara gjorde mer och mer bisarra och osammanhängande filmer ju äldre han blev (han är dock inte död än). Han har gjort flera filmer om kända kompositörer och hans filmversion av The Who:s rockopera Tommy är relativt välkänd.

Denna "biografi" (från samma år!) har taglinen "It out-Tommy's 'Tommy'" vilket sannerligen stämmer. Liszt spelas även här av The Who:s sångare Roger Daltrey och framställs som en barock popsångare som framträder inför skrikande, viktorianska tonårsfans. Däremellan får vi bland annat se Ringo Starr som påven, exploderande ånglok, stumfilmsparodi och mycket naket och sex i nära två timmar.

Det är fullständigt over-the-top mer eller mindre konstant och betyget kan inte bli annat än en svag trea (det blir något tröttsamt i längden).

En film som länge antogs vara förlorad men som nu återupptäckts är denna 30-talskomedi/musikal av Karl "The Mummy" Freund med cameos av bland andra Boris Karloff och Bela Lugosi. Humorn känns lite daterad men det finns en del ljuspunkter.

Betyg: 2

Ett lobbykort för Lubitschmusikalen Leende löjtnanten från 1931 med Maurice Chevalier, Claudette Colbert och Miriam Hopkins.

Ännu ett fönsterkort för Lubitschs andra "talkiemusikal", Monte Carlo från 1930 med Jeanette MacDonald.

En handmålad rysk poster för musikalen Cabaret.

Ernst Lubitschs Prinsgemålen från 1929 brukar ofta anses vara den första musikalen där sångerna verkligen integrerades i handlingen. Musikalmannen Maurice Chevalier som syns på det här fönsterkortet spelade sin andra roll och filmen blev Oscarnominerad.

Vi fortsätter på Heraldtemat med en för Trollkarlen från Oz.