Filmbilder

Galleri (2 bilder)

Woody Allen är tillbaka med sin senaste film, You Will Meet a Tall Dark Stranger, som jag bevistade förhandsvisningen av på Cinemateket i kväll. Inget är nytt under solen, vilket kan kännas antingen betryggande eller frustrerande beroende på hur man känner för dagen. Det är samma slags relationsdrama som vi sett tidigare, med en släng av av Anthony Hopkins välgestaltad gubbsjuka och en släng spiritualism. Redan vid förtexterna, som haft samma utseende i över tjugo år, känns det som att man vet vad man får och det är en ganska skön känsla även om jag hoppas att Allen vågar prova på något nytt nästa gång som inte utspelar sig i, och ser ut som, turistreklam för Barcelona eller London.

Betyg: 3+

Med Hugo och Josefin visade långfilmsdebutanten Kjell Grede tidigt att det går att göra både bra och sevärd film som kan ses av både barn och vuxna, vilket också gjordes på Cinemateket i eftermiddags. Inga Landgré är i bra form (jag såg henne senast i Det är aldrig för sent) liksom barnskådisarna och mysfarbrorn Beppe Wolgers. De som nu läst boken brukar ju säga att den är bättre och det må hända, men det här är en mycket fin svensk sommarfilm av lagom längd och betyget kan inte bli något annat än en fyra.

Bitvis fånigt, bitvis fantastiskt (särskilt en spa-scen och slutet) löst Tjechovbaserat introspektiv med Marcello Mastroianni.

Betyg: 3

Susanne Bier långfilmsdebuterade 1991 med den stökiga, dansk-svenska familjedramakomedin Freud flyttar hemifrån… som fick ett fint mottagande när den kom. Den har inte helt stått emot tidens tand och känns i dag lite för bullrig (med usel dubbning) och lång men har ändå en del ljusglimtar som Gunilla Röör, 90-talsmiljöerna (Peter Anderssons lya vid Årstabron!) och driften/ironin över judendomen som (tyvärr) skulle vara betydligt svårare att skildra i dag. En sevärd debut där flera av Biers drag redan kan skönjas.

Jag kan med gott samvete redan nu skriva att Valentine's Day med största sannolikhet är 2010 års utan tvivel sämsta film.

Betyg: 1

I Fantastic Mr. Fox tolkar Wes Anderson Roald Dahl frikostigt med härlig stop motion och (ibland något för) knastertorr humor. Ordet "cuss" överutnyttjas starkt medan vargscenen är en modern klassiker.

Betyg: 3+

Regissören Jeffrey Blitz framstår med sin bitvis självbiografiska film Rocket Science mest som en ganska blek och påfrestande Wes Anderson-wannabe. Plus för Anna Kendrick och stort minus för en visserligen skickligt men också i längden oerhört tröttsamt stammande Nicholas D'Agosto.

Betyg: 2

Jag ska erkänna att jag inte minns mycket av Joel Schumachers Cousins vilket kan bero på att jag skriver detta nästan två månader efter och/eller att jag var otroligt trött när jag såg den, men Isabella Rossellini och Sean Young är alltid ett plus och det är en uthärdlig romantisk komedi med lite udd så betyget blir en svag trea.

Michel Gondry gör det igen med The Science of Sleep - men så är det också svårt att misslyckas med Gael García Bernal i kattplyschdräkt tagandes ton till The Velvet Underground. 2006 års bästa dröm och en sällsynt dubbelfyra. Anarchy in the cellophane!

Betyg: 4

Meryl Streep fortsätter imponera än i sextiotalsåldern i Nancy Meyers tantmysiga It's Complicated där varje scen är som tagen ur Elle Interiör och alla problem löser sig med hjälp av den snälla psykologen med hund eller en chokladcroissant. Nåja, det kanske är att nedvärdera filmen för mycket, för när Meyers, Streep och de andra skådisarna släpper loss (som i ett riktigt roligt cannabisrus) drar jag ordentligt på smilbanden. Emellan tillfällena får jag dock en lätt medelklassöverdos.

Betyg: 2+