Filmbilder

Jag kan med gott samvete redan nu skriva att Valentine's Day med största sannolikhet är 2010 års utan tvivel sämsta film.

Betyg: 1

I Fantastic Mr. Fox tolkar Wes Anderson Roald Dahl frikostigt med härlig stop motion och (ibland något för) knastertorr humor. Ordet "cuss" överutnyttjas starkt medan vargscenen är en modern klassiker.

Betyg: 3+

Regissören Jeffrey Blitz framstår med sin bitvis självbiografiska film Rocket Science mest som en ganska blek och påfrestande Wes Anderson-wannabe. Plus för Anna Kendrick och stort minus för en visserligen skickligt men också i längden oerhört tröttsamt stammande Nicholas D'Agosto.

Betyg: 2

Jag ska erkänna att jag inte minns mycket av Joel Schumachers Cousins vilket kan bero på att jag skriver detta nästan två månader efter och/eller att jag var otroligt trött när jag såg den, men Isabella Rossellini och Sean Young är alltid ett plus och det är en uthärdlig romantisk komedi med lite udd så betyget blir en svag trea.

Michel Gondry gör det igen med The Science of Sleep - men så är det också svårt att misslyckas med Gael García Bernal i kattplyschdräkt tagandes ton till The Velvet Underground. 2006 års bästa dröm och en sällsynt dubbelfyra. Anarchy in the cellophane!

Betyg: 4

Meryl Streep fortsätter imponera än i sextiotalsåldern i Nancy Meyers tantmysiga It's Complicated där varje scen är som tagen ur Elle Interiör och alla problem löser sig med hjälp av den snälla psykologen med hund eller en chokladcroissant. Nåja, det kanske är att nedvärdera filmen för mycket, för när Meyers, Streep och de andra skådisarna släpper loss (som i ett riktigt roligt cannabisrus) drar jag ordentligt på smilbanden. Emellan tillfällena får jag dock en lätt medelklassöverdos.

Betyg: 2+

At first i was like WTF, but then i LOL'd.

Betyg: 2+

Cronos är en tidig film från Guillermo del Toro, om en man som upptäcker en märklig guldskarabé som gör honom en smula blodtörstig. En skräckkomedi som det är lite svårt att få grepp om, med sin blandning av Werthers Original-reklamfilm och mexikansk Draculamyt - det blir varken himmel eller pannkaka av det hela och kan egentligen mest rekommenderas till del Toro-komplettisten.

Betyg: 3

Almodóvars 16 mm-debutfilm (efter en obskyr 8 mm-långfilm och ett antal kortfilmer) var Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón eller Pepi, Luci, Bom and Other Girls Like Mom (man undrar onekligen hur hans mamma var!) från 1980. Den baserades på en fotonovell han tidigare publicerats och filmades under helger med frivilliga skådespelare och är i många avseenden mer som en samling sketcher än en klassisk långfilm i tre akter.

Almodóvarkännetecknen finns här i en av hans råare och perversare (i ett ofta roligt avseende) filmer och hemkommen från en Spanienresa blir det extra roligt att se Pepi då många av de dråpliga situationerna faktiskt inte känns så avlägsna eller konstiga - det skulle faktiskt kunna ha hänt på riktigt! Samtidigt är det en amatörfilm och som sådan kan inte betyget bli mer än en trea för underhållningen och det historiska värdet.

Myra Breckinridge, en mycket märklig film och satir över Hollywood, blev sågad jäms med fotknölarna när den flöt fram ur en ström av "hippa" nya filmer i början av sjuttiotalet och har kallats en av världens sämsta filmer. Så dålig är nu inte denna skådespelarspäckade halvkultfilm - den har snarast växt med åren och är särskilt sevärd för en filmnörd med tanke på alla klurigt insatta filmklipp och referenser. Udda är bara förnamnet (en halvt förvirrad ålderstigen Mae West är en av höjdpunkterna och Raquel Welch gör en av sina intressantaste insatser). "You were great in Cinemascope and Technicolor, but you can't cut it in black and white!"

Betyg: 3