Hitchcock vågade sig egentligen bara på komedigenren tre gånger trots humorn i hans andra filmer: med The Lady Vanishes, den udda Mr. & Mrs. Smith och The Trouble with Harry. Denna är med sin torra trettiotalshumor och vågade scener Hitch bästa talfilm från den brittiska perioden.
Betyg: 4
Jag är otroligt svag för dysfunktionella familjer och personer på film och i den ofta felmarknadsförda Muriel's Wedding (en one-hit wonder för P.J. Hogan som sedermera sålde sig till Hollywood) faller alla bitar perfekt på plats.
Betyg: 4-
En av hamburgare, pizza och öl något plufsig Matt Damon, som knappast är någon av mina favoritskådisar, gör en av sina bästa (av mig sedda) roller i Steven Soderberghs udda komedi baserad på verkliga händelser. Jag gillade Soderberghproducerade Michael Clayton (mer än många andra, känns det som) med sin konspiratoriska stämning och den finns även här, tillsammans med en intressanta och välgjort gestaltade 90-talstidsmiljöer. Men The Informant! är inte helt utan brister - blandningen av drama och komedi fungerar inte alltid och det blir bitvis lite långtråkigt med businessbabbel och kontorsmiljöer. Betyget blir en trea.
När jag ser min första långfilm från Todd Solonz, Storytelling, slår det mig i första hand hur avlägset 2001 känns. Själva filmen, eller filmerna, berör mig inte så mycket och jag är inte säker på att det som Solonz försöker föra fram riktigt når mig, vilket för all del inte betyder att det är ointressant eller osevärt. En ljummen trea.
Bette Davis fullkomligt tuggar i sig varje scen i den här underbara kolsvarta komedin från Hammer om hennes enögda rolls årliga årsdag till minnet av makens död. Knappast ett mästerverk (teaterbakgrunden syns), men en mycket njutbar historia om en mamma och hennes klor!
Jag hade inga större förväntningar på Cloudy with a Chance of Meatballs (med den underbara tyska titeln Wolkig mit Aussicht auf Fleischbällchen) men blev positivt överraskad. En absurd, härlig och välanimerad film med skön dialog som "You know what you are, Flint Lockwood? A shenaneganizer!" och det fantastiska konceptet "råttfåglar". Lägg till det en subtil moral/samhällskritik (Roger & Me känns inte helt avlägsen i sammanhanget!) som inte trycks ner i halsen á la WALL·E och betyget slutar på en betydligt starkare trea än den sistnämnda.
En av de bästa Sci-Fi/Star Trek-parodierna där ute. Sigourney Weaver och Alan Rickman står ut bland flera minnesvärda roller - jag applåderar på bästa Thermianvis!
Ännu en film avbockad från "filmer jag såg nån gång i barndomen men inte minns" - The Mighty Ducks från 1992. Jag tror inte att jag var särskilt imponerad av den ens när jag var i målgruppen och nu känns det som en ganska outhärdligt förutsägbar och sentimentalt drypande Disney-sak med ett riktigt vidrigt nittiotalssoundtrack. (Also Available on Laserdisc!)
Betyg: 1
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
