Filmbilder

Dodgeball: A True Underdog Story).

Betyg: 3-

Inside I'm Dancing är inte helt utan brister men det görs alldeles för få (lyckade) filmer på ämnet funktionshinder.

Betyg: 3+

Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.

Chuecatown är en smårolig spansk HBT-komedi som dock snabbt tappar fart för att sedan återhämta sig svagt mot slutet.

Betyg: 3

Om Ferzan Ozpeteks lyckades väcka ett om än litet hopp om att undvika klyschor och utvecklas i sin regissörsroll efter Le fate ignoranti, grusades det ganska fort efter bara några minuter med Mine vaganti (med en återigen otroligt fånig om än säkert helt korrekt engelsk titel). En ofokuserad röra med stereotyp topping som inte föll mig i smaken, fylld med märklig italiensk humor och musik. Efter tre chanser tror jag att jag hoppar över Ozpetek i fortsättningen.

Betyg: 2-

I rymden finns inga känslor.

Betyg: 3+

Fatih Akin serverar årets, ja kanske filmhistoriens, mest påfrestande soundtrack till Soul Kitchen, om en otursförföljd tysk-grek med restaurangambitioner. En ganska ojämn komedi med några ljuspunkter som en (väldigt) arg kock.

Betyg: 2

Fräscht oklyschig romcom med fint samspel mellan hunken Jake Gyllenhaal och rådjuret Anne Hathaway.

Betyg: 4-

Easy A är något så ovanligt som en smart High School-film efter en lång radda intetsägande dylika under åren. Jag råkade se den först i dag och sen igen på Rigoletto under Lucia Movie Night vilket den faktiskt höll för. En sevärd hommage till åttiotalet.

Betyg: 4-

Blame It on Rio från mitt födelseår kom att bli den under åttiotalet något svajige regissören Stanley Donens sista långfilm och den sågades i min mening något orättvist jäms med fotknölarna.

Michael Caine (i sin "gör vilken film som helst för pengar"-period) är rolig i sin roll som den medelålders Matthew Hollis, som förälskar sig i sin bäste väns (Joseph Bologna) dotter (Michelle Johnson) under en bildskön semester i Rio. Det blir dans, förvecklingar, sköna tidstypiska miljöer (ibland känns det mer sjuttio- än åttiotal) och Woody Allenska "intervjuer" som mellanspel.

Som en bonus bjuds på gott om tuttar och lite Demi Moore i en, om man släpper lite på moralen, rätt underhållande svansång.

Betyg: 3