Filmbilder

Kanadicken Vincenzo Natali har gjort en rad intressanta filmer med början i den numera moderna Sci-Fi-klassikern Cube från 1997, som jag drabbades hårt av då och fortfarande håller högt. Splice är något av ett misslyckat mästerverk, en film Natali ville göra för över tio år sedan men saknade teknik för, tills nu.

Tyvärr lyckas han inte riktigt pussla ihop flera intressanta delar om föräldraskap, genmanipulation och vår bestämmanderätt över andra varelser utan att helheten rinner ut i en standardthriller vilket är synd på en bra premiss. Bättre lycka nästa gång!

Betyg: 2

Whispers är (tyvärr) ännu en bortschabblad Dean R. Koontz-adaption som jag inte orkar lägga ned någon längre tid på att rekommendera eller skriva om.

Betyg: 2-

Den aningen otursförföljde Terry Gilliams The Imaginarium of Doctor Parnassus är en fantasifull kreation som bäst ses med ett avslappnat sinne - annars blir Heath Ledgers försvinnande efter halva filmen, den hoppande handlingen och halvtaskiga CGI:n lätt distraherande.

Betyg: 3

The Hanging Garden är Thom Fitzgeralds bitvis självbiografiska regidebut (han har inte gjort något nämnvärt efter den), en drömmande reflektion över en av de mest dysfunktionella familjerna jag någonsin sett på film. Sevärd kanadensisk pärla!

Betyg: 4

Jag gillade den kanadensiska regissören Robert LePages fantasifulla bagatell La face cachée de la lune när den kom 2003, men har skjutit på i snart två år att se den mer allvarsamme Possible Worlds. I natt såg jag så äntligen denna filosofiska och lågmälda berättelse, där Tilda Swinton gör en av sina bästa roller sen Orlando. En av de bästa science fiction-filmerna från 00-talet med vackert foto i grunt skärpedjup och stilig klippning. Tänkvärd och rekommenderad.

Betyg: 4

Filmbilder är tillbaka efter en försenad inbetalning. Under tiden har jag hunnit se tre filmer, och i Silent Hill letar en malplacerad Sean Bean efter sin stackars fru som fastnat i ett fasansfullt Konamiland med billig bluescreen, dålig CGI och lite sökt religiöst trams som sås till kalkonen. Den fasansfullt photoshoppade postern drar förstås ner betyget ytterligare; kom tillbaka Max Payne, allt är förlåtet!

Betyg: 1

Den tidiga indiefilmen Kissed befattar sig, precis som föregående film, med sexualitet, men på ett helt annat sätt. Molly Parker gör en lågmäld, viskande insats som Sandra Larson, en flicka och sedermera kvinna vars fascination för döden så småningom utvecklas till nekrofili. Vad som lätt skulle kunnat bli en exploitativ produktion blir istället en fascinerande, långsam men kort, meditativ film om ett tabubelagt ämne. Sevärd - en gång.

Betyg: 3

Uwe Boll skulle vara stolt.

Betyg: 1

Spacehunter är en härligt ostig sci-fi med bra OST(!) av Elmer Bernstein från 3D-crazen, skulle vara roligt att se den så. Spårar ut lite väl mycket mot slutet, men får en stark tvåa.