Filmbilder

Kvällens andra Kurosawa var också hans svansång - över två bitvis tålamodsprövande timmar om en professor, hans hängivna studenter och en försvunnen katt. Beroende på humör kan man antingen se det som en fin om än lite sentimental livsskildring eller otroligt påfrestande rövslickeri och kattmani. Just i kväll kändes det mer åt det första hållet så betyget på Madadayo slutar även här på en svag trea.

Efter Hugo och Josefin följde en ganska svag Kurosawakväll med två av hans lesser efforts. Den första, Shizukanaru kettô, handlar om en kirurg (en för en gångs skull inte allt för överspelande Toshirô Mifune) som smittas av syfilis under en operation. Även om filmen bitvis är lite för melodramatisk och utdragen är det en mänsklig berättelse om samvetskval och efterkrigstid, som Kurosawa skulle återkomma till i Nora inu (Stray Dog) senare samma år.

Betyg: 3-

Shichinin no samurai brukar framhållas som en av de bästa filmerna genom tiderna och Akira Kurosawas mästerverk, men imponerade tyvärr inte på mig ens på Cinematekets stora duk. Visst var den banbrytande på sin tid, men det räcker inte med att skapa historia, man måste engagera tittaren också.

Jag fattar varken intresse eller tycke för varken bönderna (som Kurosawa skildrar ganska nedlåtande med sina Buttericksskalper och dumspelande) eller samurajerna (en halvnaken Toshirô Mifune med ADHD går mig mest på nerverna). En del stridsscener är sevärda, men samtidigt daterade med den variabla filmhastigheten som mest ter sig märklig och de uppenbara fejkstriderna där det är allt för tydligt att ingen ens spetsas på låtsas.

Visst ligger det ett intressant mänskligt drama under allt detta, men det har skildrats bättre i andra av Kurosawas filmer.

Betyg: 3+

Läsvärt: Japansk films kompromisslösa samuraj (SvD).

Filmbilder är tillbaka efter en försenad inbetalning. Under tiden har jag hunnit se tre filmer, och i Silent Hill letar en malplacerad Sean Bean efter sin stackars fru som fastnat i ett fasansfullt Konamiland med billig bluescreen, dålig CGI och lite sökt religiöst trams som sås till kalkonen. Den fasansfullt photoshoppade postern drar förstås ner betyget ytterligare; kom tillbaka Max Payne, allt är förlåtet!

Betyg: 1

En familjefilm leder till en annan, i det här fallet The Last Unicorn från regissörduon Rankin/Bass om en enhörning som leder kampen mot en ondskefull kung som vill kidnappa all världens enhörningar. Röstlistan är imponerande med namn som Alan Arkin, Jeff Bridges, Mia Farrow, Angela Lansbury och Christopher Lee, vilket förvisso inte säger något om kvaliteten. Den är ganska hög, även om animationen är lite väl gullepluttig ibland och det tidiga åttiotalet ligger som en våt filt över allt (vilket inte gör mig så mycket personligen).

Betyg: 3

Wittgenstein blev Derek Jarmans sista film och den handlar som man kan gissa om den kända filosofen Ludwig Wittgenstein. Det är en ganska teatralisk adaption som tar sig stora friheter och utspelar sig helt på en scen som badar i ljus medan kanterna och allt utanför ligger i mörker. Bertrand Russell och Maynard Keynes "deltar" också i den intressanta och vildvuxna filmen som trots sina brister är sevärd, särskilt om man är filosofiintresserad.

Betyg: 3+

För att kunna sova gott avslutar jag filmtittandet för dagen med Kuroi kawa, en tragikomisk japansk historia med noirsmak som kretsar kring livet i närheten av en amerikansk flygbas, som de flesta på ett eller annat sätt tjänar pengar i anslutning till. Filmen har sina stunder med fint skuggrikt foto och bitvis jazzig känsla, men när humorn tas fram faller den ofta platt och betyget landar på en trea.

Dags för lite tjugohundratalsfilm med den här animen från Hayao Miyazakis son Goro. Även om det är en bitvis vacker och välanimerad berättelse når den tyvärr inte upp till pappas klassiker - den är lite för förvirra(n)d(e) och lång. Plus för den vackra om än något svulstiga irländskinspirerade musiken.

Betyg: 3

I februari 1958 reste det första japanska forskarteamet till Antarktis. Med sig på resan tog de femton slädhundar som hjälpte dem på färden, men på grund av det hårda vädret var de tvungna att retirera med helikopter och lämna kvar hundarna inför ett andra forskarteam, som dock inte kom. Hundarna fick klara sig själv tills två av forskarna återvände efter nästan ett år och den här filmen dokumenterar den tiden. Den tog nära tre år att spela in och Hokkaidō fick stå modell för Antarktis.

Det är både spännande och sorgligt att följa hundarnas kamp för överlevnad och de storslagna vyerna och musiken av Vangelis är imponerande. 2006 släppte Disney en remake, Eight Below, som visserligen är bra, men inte riktigt når upp i samma klass. Jag rekommenderar filmen varmt(!) och den finns att köpa på DVD med engelsk text från yesasia.com för cirka 100 kronor inklusive frakt.

Betyg: 4+

I den här japanska rullen får en bibliotekarie efter ett experiment förmågan att förvandla sig själv från och till en gasform vilket han naturligtvis utnyttjar. En skojig japansk B-sci-fi i TOHOSCOPE och PERSPECTASOUND!

Betyg: 3