Filmbilder

En smärre Argento med daterade specialeffekter (de första 3D-effekterna i Italien, tydligen). En intressant grundpremiss som tyvärr schabblas bort till en ganska förutsägbar historia.

Betyg: 3

Ovan den infamöst felaktiga amerikanska postern för Suspiria. Att se den på en lågupplöst Xvid för några år sen räckte lätt till en fyra - när jag nu ser om den på DVD och med ordentligt ljud får det betyget ge vika för en femma. En fulländning i form - en av tidernas snyggaste skräckfilmer - även om innehållet kanske inte alltid fyller ut helt trots otaliga och roande analyser.

Betyg: 5-

Dags för lite Brigitte Bardot: Les femmes som jag såg i januari kom året före Les novices. Här spelar Bardot syster Agnès, en uttråkad nunna som rymmer till Paris där hon träffar Mona Lisa (Annie Girardot), en godhjärtad… hora, som lär Agnès allt om yrket. Agnès känner sig inte helt bekväm som prostituerad och skaffar sig istället arbete som ambulansförerska - ett arbete som lätt kan kombineras med torsktransporter (och då inte matfisken).

Les femmes är ganska oförarglig underhållning där Bardot mest går på rutin (Girardot och en herrelös hund är båda mer underhållande). Enligt uppgift var hon inte vidare nöjd med regissörens insats och bad Chabrol ta över (dennes manusfavorit Paul Gégauff skrev manus tillsammans med regissören). Bardot gjorde bara fyra filmer efter denna innan hon drog sig tillbaka, kanske passade hon inte in i sjuttiotalet.

Betyg: 2+

Närgånget men rörigt om trashig maffia, utan mersmak.

Betyg: 3

Duktiga Alejandro Amenábar både regisserade, skrev manus och komponerade musiken till Abre los ojos, hans andra långfilm efter Tesis. I centrum står den framgångsrika och snygga unga César som bor i Madrid. Han har allt han vill ha, inklusive en flirt, Sofía (Penélope Cruz). En dag försöker hans svartsjuka ex ta livet av sig genom att krascha sin bil med honom i den och Césars ansikte förstörs. Strax därpå dyker hon mystiskt upp, påstår sig vara Sofía, och kan bevisa det.

Abre los ojos betyder "öppna dina ögon" och är en återkommande fras i filmen, som svävar i ett slags drömland där det aldrig går att veta vad som är verkligt eller inte förrän slutet. Fyra år senare gjorde Cameron Crowe en remake där Tom Cruise i princip spelar sig själv, och den såg jag faktiskt först. Den bleknar dock i ljuset av originalet, även om Vanilla Sky inte är någon direkt usel film. Abre los ojos är en mycket bra science fiction som jag kan rekommendera starkt.

Betyg: 4

Leopoldo Savona gjorde en del obskyra spaghettiwesterns under sexiotalet. Killer Kid kom samma år som El Rojo (som jag sett, men inte skrivit om) och handlar om en armékapten som låtsas vara en bandit för att avslöja vapensmugglare. Av de två gillade jag El Rojo med Richard Harrison som hämnare bättre än det här mexikanska revolutionshopkoket, som får en al dente-tvåa.

Den andra filmen i kväll fick pris för bästa kostymdesign, vilket inte var så överraskande med tanke på att det är ett klassiskt kostymdrama. Susanne Bier skulle från början stått för regin men relativt okända Saul Dibb tog över.

Hertiginnan i fråga är Georgiana Cavendish, som har släktband med prinsessan Diana och liksom henne levde ett ganska tumultartat och tragiskt liv. Hon spelas av Keira Knightley som gör ett ganska bra jobb även om hon inte är en av mina favoriter. Även de andra skådespelarinsatserna är godkända, särskilt Ralph Fiennes som make och riktigt ärkesvin.

Kostymdrama tillhör inte min favoritgenre och filmen blir lite seg emellanåt, men betyget blir en stabil trea, här utan plus i kanten.

Äntligen har Pupi Avatis gotiska skräckrulle fått ett (italienskt) DVD-släpp efter en tidigare flitigt cirkulerad VHS.

Handlingen kretsar kring präststudenten Giacomo Vigetti som döms av Vatikanen för att ha förfört en ung dam, gjort henne med barn och tvingat henne till abort. Den prekära situationen tvingar honom att fly och i desperation ingår han en pakt med en mystisk kvinna som hjälper honom att ta sin tillflykt hos en exkommunicerad präst på landsbygden. I trakten florerar rykten om de esoteriska konster som praktiseras i hans torn och i synnerhet kring den assistent, som Giacomo ersätter, som ska ha ägnat sig åt svart magi. Giacomo börjar undersöka omständigheterna kring hans föregångare och dennes involvering i två flickors försvinnande och får snart anledning att oroa sig.

Ett i mitt tycke undanskuffat (mäster)verk där varje filmruta är som en tavla och fylld av stämning. Helt klart Pupis bästa film.

Betyg: 4

Jacques Tati var ett komiskt geni som tyvärr fick stora ekonomiska svårigheter efter hans (i mitt tycke) mästerverk Play Time från 1967. Trafic kom fyra år senare och blev Tatis sista långfilm, förutom scenshowen Parade, inspelad för svensk TV 1974. Det var för övrigt ett svenskt team, med bland annat Lasse Hallström, som medverkade till att inspelningen kunde avslutas.

I Trafic ger sig den perenniellt förvirrade Monsieur Hulot ut på motorvägarna mellan Paris och Amsterdam med den högteknologiska campingbil han designat för att visa upp den på en mässa. Givetvis går allt som kan gå fel fel.

Skämten fungerar inte alltid och är ofta för utdragna, men att det skulle vara ett av Tatis största misslyckande kan jag inte riktigt skriva under på. Nedklippt med en halvtimme skulle det fungera riktigt bra, nu blir betyget en stabil trea.

I andra halvan av sjuttiotalet kom en lång rad mer eller (oftast) mindre bra filmer som kapitaliserade på 1975 års stora succé Hajen.

I den här rullen som någon lirare lyckats felstava till "Charks Cave" (är det månne charkuteristernas egna helvete?) medverkar bland annat vår Landskronafödde Janet Ågren och avdankade Hollywoodskådisen Arthur Kennedy.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfattade den här röran av förvirrad klippning, skådespelare som desperat flackar med blicken i försök att få lite vägledning och ett urval av tidsperiodens sämsta musiktrender, så jag dristar mig till att återigen citera baksidestexten på VHS-omslaget:

Djupt nere under Karibiska havets yta döljer sig en hemlighet, som inte tål dagens ljus. Allt som närmar sig både ovanför och under vattnet, försvinner spårlöst under mystiska omständigheter. Den ökända Bermudatriangeln har inte fått dåligt rykte utan anledning. Det får André och Janet erfara, när dom av en ren tillfällighet råkar komma hemligheten på spåren. Något dödligt farligt väntar i djupet. Mänskligt eller omänskligt?…

Betyg: 2-