Night and the City är en stilfull brit-noir med alltid skicklige Richard Widmark (som samtidigt överraskande drar ner helhetsintrycket mest genom sin rollfigurs hysteriska personlighet) och vackra Gene Tierney. En tajt och spännande berättelse som dessutom lyckas hålla mitt intresse uppe trots sportinslagen (boxning), vilket annars brukar göra mig gäspig ganska fort.
Betyg: 4-
Med en distanskurs på gång blir det ont om tid över att se film, så jag bjuder på ett filmprogram för Glenn Ford-noiren Framed från 1947 så länge.
En stark thriller! Med berått mod drev den blonda lockfågeln in honom i en fälla.......så farlig att han misstänktes vara en mördare!!
Jag fortsätter på drive-in-banan med Cindy and Donna.
Filmen inleds på bästa manér med en anknytande och aningen bisarr låt ("When will you put your toys away and give your love"?!). Titelns Cindy och Donna är halvsystrar, med samma gnabbiga och trashiga mamma (vars skådespelerska själv kommenterat sin insats på IMDb), men med olika pappor. När Cindy ser Donna ha sex med hennes pappa går det snabbt utför för henne: hon börjar med att röka på med sin kompis Karen och hångla vilt med henne. Samtidigt börjar Donna vakna sexuellt allt mer och har ihop det med tre(!) unga killar. Snart blir Cindy förförd av Donnas pojkvän, men när Donna upptäcker dem gulla i sängen kastar hennes pojkvän ut henne och tragedin är ett faktum.
Cindy and Donna är en riktigt sleazig historia som tyvärr dras ner av inslag som inte känns helt fräscha i dag, titelsången ger till exempel en fingervisning för att inte tala om alla frustande, svettiga män som gör vad de vill med kvinnorna i filmen utan att de förstnämnda protesterar det minsta. Den gnabbiga trashmorsan och den tidiga sjuttiotalskänslan tillsammans med ett ganska genomtänkt soundtrack höjer betyget till en tveksam tvåa.
Pink Angels är en mycket märklig liten produktion. Handlingen avklaras fort: Sex tuffa motorcyklister samlas vid sidan av motorvägen för att planera en utflykt till Los Angeles. Men det här är inte vilket motorcykelgäng som helst: det är fullständigt galna bögar på väg till ett drag show-konvent och med känsla för BH, läppstift och höga klackar. Tänk Easy Rider regisserad av Greg Araki, men där alla är långt dragna parodier på sig själva. Man kan fråga sig vem publiken är, men milt underhållande är det (knappt). Betyget blir en popcornosande drive-in-tvåa.
I den här fyrtiotalsmusikalen från 20th Century Fox blir en bandledare involverad i en politisk kampanj och måste besluta sig för vilken av karriärerna han ska välja. Handlingen är förstås sekundär som i alla filmer av det här slaget och största delen upptas av härliga musikalnummer - tyvärr i svart-vitt istället för Technicolor - som nästan alltid fungerar bättre i renodlade musikaler. Carmen Miranda, som på sätt och vis personifierar "fruktskålen på huvudet"-dansösen, är som alltid rolig att se på. Betyget blir en stabil trea för stabil underhållning i åttio minuter.
Yield to the Night eller Blonde Sinner, som den fick heta i USA, är en förtäckt och överraskande bra (vilket man kanske inte tror när man ser på postern) historia om Ruth Ellis, den sista kvinnan som blev dömd till döden och avrättad i England. På svenska heter den passande nog Kvinna i dödscell.
Betyg: 4-
En avlååång insert för film-noiren Railroaded!.
Ett annat långsmalt posterformat är Insert[en], här en för apklassikern King Kong från 1933 - postern är dock för en rerelease 1956, tjugotre år senare.
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
