Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.
Le boucher kräver sin sinnesstämning - för på ytan är det en ganska långsam och simpel film - men om man skrapar lite på den upptäcker man en psykologisk thriller som utspelar sig i en fransk by mellan en lärarinna och en slaktare.
Lärarinnan har haft en dålig relation för tio år sedan och vill inte binda sig annat än vänskapligt och slaktaren har krigat som soldat i femton år, vilket är nästan det enda han förmår prata om. När en serie mord begås i den annars så lugna byn blir relationen mellan dem misstänksam och spänd.
Le boucher innehåller en del intressanta tagningar och åkningar i ett annars nästan övermättat färgfoto som påminner om Hitchcocks sjuttiotalsfilmer på mer än ett sätt. En lågmäld och tänkvärd berättelse.
Betyg: 4-
Yolande Moreau är alltid ett nöje att se, men resten av den här slarvsyltan kunde jag klarat mig utan (särskilt den astmaflåsande kidnappeen).
Costa-Gavras son Romain Gavras långfilmsdebut Notre jour viendra är en skönt anarkistisk roadmovie om en cynisk, chipsälskande terapeut som ger sig ut på en räd med en rödhårig yngling.
Betyg: 3+
Man kan undra om posterdesignern sett filmen i fråga, The Thief of Bagdad, med teaterhunken John Justin och barnskådespelaren (som här vuxit till sig lite) Sabu, som slåss mot den ondskefulle Jaffar spelad av gamle stumfilmsräven Conrad Veidt.
Det är fråga om ett klassiskt matinéäventyr i sprakande Technicolor, som inspirerat både Martin Scorsese och Francis Ford Coppola. The Thief… fick på sin tid kritik för att koncentrera sig allt för mycket på (i dag charmigt ostiga) effekter och mindre på manus, men jag tycker att smeten håller ihop oväntat bra trots de många kockarna. Att den även inspirerat till bland annat Disneys Aladdin säger väl en del och betyget blir en frikostig fyra.
35 rhums var på sätt och vis Claire Denis återgång till det enkla, vardagliga filmskapandet efter den fragmentariska L'intrus som togs emot med blandade känslor. Här skildrar hon varmt den nästan incestuösa relationen mellan en pendeltågsförare i Paris och dennes dotter - och hur de samspelar med grannarna i sitt hyreshus.
En del inslag, som att det inte finns en enda vit person i filmen känns inte helt realistiska och sidoberättelsen den deprimerade tågförarkollegan/vännen som går i pension ger en lite påklistrad känsla. Men i slutändan är 35 rhums ändå en varm och fin skildring om relationer människor emellan utan att bli slipprig, något som är ganska ovanligt i dag.
Betyg: 3+
Eric Elmosnino är Serge Gainsbourg i den formfulländade snabbgenomgången av hans liv i filmform, signerad Joann Sfar.
Den turkiske Ferzan Ozpeteks debutfilm Hamam blev officiellt utvald till Cannes när den kom och omskrevs för sina homosexuella undertoner. I dag känns det som ett ganska tamt och trist äktenskapsdrama med murket foto och ljud och en dålig bismak av mjukporrfilm - utan porr. Lägg till det ett obegripligt och plötsligt slut som verkar ha klistrats på när pengarna tog slut och en usel kopia och DVD:n åker direkt i papperskorgen.
Betyg: 2-
I Fantastic Mr. Fox tolkar Wes Anderson Roald Dahl frikostigt med härlig stop motion och (ibland något för) knastertorr humor. Ordet "cuss" överutnyttjas starkt medan vargscenen är en modern klassiker.
Betyg: 3+
Kan en postapokalyptisk, sentimental zombiefilm utan zombies med en pipig, undernärd Viggo Mortensen och en lika pipig och extremt irriterande snorunge bli något annat än pannkaka? Svaret är nej.
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
