Filmbilder

Afterlife är den fjärde filmen i Paul W.S. Anderson oändliga tevespelssaga med frugan Milla Jovovich och jag finner den ganska svår att skilja från de andra filmerna (åtminstone förutom ettan).

Men, zombiefilmer med en viss budget har alltid sin charm, särskilt när de har glimten i ögat ("Prison Break"-Wentworth Miller i en fängelsecell, en ondskefull filmproducent). Mest sitter jag och önskar att Jovovich skulle få eller välja bättre roller och har en ambivalent önskan att jag sett den i 3D på bio (utan att betala).

Betyg: 2-

En fantastisk poster (och tagline) från Fantastic Fest för den minst sagt oväntade drama-komedi-mysterium-sci-fi-skräckfilm-i-filmen Rubber om ett mordiskt däck som kärar ner sig i en fransk brunett.

Betyg: 3+

Yolande Moreau är alltid ett nöje att se, men resten av den här slarvsyltan kunde jag klarat mig utan (särskilt den astmaflåsande kidnappeen).

Betyg: 2

Costa-Gavras son Romain Gavras långfilmsdebut Notre jour viendra är en skönt anarkistisk roadmovie om en cynisk, chipsälskande terapeut som ger sig ut på en räd med en rödhårig yngling.

Betyg: 3+

Süt är mittenfilmen i Semih Kaplanoglus baklängestrilogi om en poets uppväxt, vars första/sista del (beroende på hur man ser det) Yumurta jag såg i tisdags. Süt når inte riktigt upp till samma relativt låga höjder men är en sevärd om än aningens oinspirerad och pretentiös coming of age-historia. Nu väntar jag på att Bal släpps på DVD.

Betyg: 3

35 rhums var på sätt och vis Claire Denis återgång till det enkla, vardagliga filmskapandet efter den fragmentariska L'intrus som togs emot med blandade känslor. Här skildrar hon varmt den nästan incestuösa relationen mellan en pendeltågsförare i Paris och dennes dotter - och hur de samspelar med grannarna i sitt hyreshus.

En del inslag, som att det inte finns en enda vit person i filmen känns inte helt realistiska och sidoberättelsen den deprimerade tågförarkollegan/vännen som går i pension ger en lite påklistrad känsla. Men i slutändan är 35 rhums ändå en varm och fin skildring om relationer människor emellan utan att bli slipprig, något som är ganska ovanligt i dag.

Betyg: 3+

Ful ankunge (Valérie Lemercier) förförs av kedjerökande främling (Vincent Lindon, ovan) i bilkö, i en film som kräver sin sinnesstämning. Utsökt foto av Agnès Varda, och bra ljuddesign. Att Vendredi soir hela balanserar på en fin neonlinje av skitnödighet och en del onödigt vimsiga inslag à la Amélie drar ner betyget något.

Betyg: 3+
Cinematekets kopia är oroväckande repig i början men hämtar sig snart, plus för bra engelsk text.

Fler sevärda filmer där trafikkaos är inblandat - och en läsvärd artikel om dem:

• Play Time (1967)
• Five Easy Pieces (1970)
• Trafic (1971)
• King of New York (1990)
• Falling Down (1993)
• Sånger från andra våningen (2000)

A Serious Man är en fin kris- och tidsstudie från bröderna Cohen med gott om intresseväckande och underhållande amerikansk judisk humor.

Betyg: 4

Michel Gondry gör det igen med The Science of Sleep - men så är det också svårt att misslyckas med Gael García Bernal i kattplyschdräkt tagandes ton till The Velvet Underground. 2006 års bästa dröm och en sällsynt dubbelfyra. Anarchy in the cellophane!

Betyg: 4

Den produktive Ron Howards Frost/Nixon röstades av många kritiker fram som en av 2008 års bästa filmer och jag är böjd att hålla med. Övergången från pjäs till film fungerar oväntat bra utan den vanliga scenstelheten och alla inblandade skådespelare gör bra insatser. Även om filmen inte direkt ger några nya insikter väcker den nyfikenhet över intervjuerna, de inblandade personerna och Watergate vilket väl är så gott som något. Ett klassiskt och välgenomfört drama.

Betyg: 4