Filmbilder

Milos Formans Konkurs är visserligen tänkvärd i relation till 2000-talets alla auditiontävlingar, men tyvärr också ungefär lika plågsam att ta sig igenom.

Betyg: 2

Chuecatown är en smårolig spansk HBT-komedi som dock snabbt tappar fart för att sedan återhämta sig svagt mot slutet.

Betyg: 3

Claude Chabrols naturalistiska fjärde film Les bonnes femmes släpptes året efter Les cousins (som var den sista filmen jag såg i fjol). Medan Les Cousins var en fin nya vågen-föregångare med bra (ute)foto känns det som tiden redan sprungit ifrån Chabrol ett år senare, för det är helt enkelt rätt ospännande att följa de ganska banala fyra väninnorna, deras banala liv och banala småprat. Inte dåligt, men inte heller något man inte kan vara utan.

Betyg: 3

HBT-regissören Ferzan Ozpeteks debutfilm Hamam imponerade mig inte nämnvärt trots att den blev officiellt utvald till Cannes när den kom och fick en svag tvåa. Hans tredje film Le fate ignoranti (med den lite lustiga amerikanska titeln The Ignorant Fairies) gick några varv i DVD-spelaren i kväll.

Historien om frun till en AIDS-forskare som efter hans död i en bilolycka börjar nysta i hans förflutna och upptäcker homosexuella otrohetsaffärer är lite mer utvecklad och Ozpetek har lite mer kött på benen, men helheten har fortfarande framtoningen av en utdragen tevesåpa med övermättade färger.

Samtidigt som ett bögkollektiv skildras utan försök till humor- eller ironisering lyckas regissören inte helt undvika klyschorna och betyget slutar på en svag trea.

Årets sista film blev Claude Chabrols Les cousins, en slags mellanfilm och föregångare till den franska nya vågen.

Den bokstavlige kusinen från landet Charles (med en stark mammaanknytning) kommer till storstaden (Paris) och sin outhärdlige, borgerlige kusin Paul som har en fäbless för att lyssna på Wagner och prata tyska. De bor i en lyxig våning där det hålls vilda fester när de inte lever 50-talsstudentliv med Bridgespel och barbesök. Charles har svårt att anpassa sig till sitt nya liv och dras in i en nedåtgående spiral.

Les cousins är en fin och historiskt intressant tidsskildring med bitvis strålande foto och kompositioner, men fylld av osympatiska roller och med en viss överlängd och melodramatik. Som en film i gränslandet mellan gammalt och nytt franskt filmskapande är den dock absolut sevärd.

Betyg: 3+

I kväll kom den kända (film)kompositören Michael Nyman till Cinemateket för att samtala med Johanna Koljonen och förevisa några av sina kortfilmer och NYman with a Movie Camera, en märklig scen-för-scen-remake av Dziga Vertovs Mannen med filmkameran - skapad av en klippare från Nymans DV-kassettsamling. Nu visade Cinemateket en version som inte ens Nyman (sade sig ha) sett förut men det känns inte som betyget förändrats oavsett version eller visningsmetod. Nu funderar jag på om Nyman är arrogant, blasé, självgod, geni eller en salig blandning…

Betyg: 2-

Bitvis fånigt, bitvis fantastiskt (särskilt en spa-scen och slutet) löst Tjechovbaserat introspektiv med Marcello Mastroianni.

Betyg: 3

Direkt från debuten till Susanne Biers senaste film, Hævnen, som jag såg förhandsvisningen av på Cinemateket efter "Actors Studio" med Bier herself. Hævnen är en välregisserad berättelse om hämnd och försoning med bra skådespelarinsatser (särskilt från barnskådisarna) och det är trevligt att se Persbrandt spela någon annan än Gunvald. Tyvärr glider Bier lite för ofta in i klichéer och melodrama à la medelklasssåpopera - bland annat känns slutet där Persbrandt verkar läsa direkt från en teleprinter inte särskilt trovärdigt. Klart godkänt, men inte direkt något Oscarsmaterial (Hævnen valdes till Danmarks bidrag).

Betyg: 3+

Ful ankunge (Valérie Lemercier) förförs av kedjerökande främling (Vincent Lindon, ovan) i bilkö, i en film som kräver sin sinnesstämning. Utsökt foto av Agnès Varda, och bra ljuddesign. Att Vendredi soir hela balanserar på en fin neonlinje av skitnödighet och en del onödigt vimsiga inslag à la Amélie drar ner betyget något.

Betyg: 3+
Cinematekets kopia är oroväckande repig i början men hämtar sig snart, plus för bra engelsk text.

Fler sevärda filmer där trafikkaos är inblandat - och en läsvärd artikel om dem:

• Play Time (1967)
• Five Easy Pieces (1970)
• Trafic (1971)
• King of New York (1990)
• Falling Down (1993)
• Sånger från andra våningen (2000)

Zoltan Korda och Carl Boeses Die elf Teufel ("De elva djävlarna") kom mot slutet av stumfilmseran och var en av de första filmerna som kretsade helt kring fotboll. Gustav Fröhlich, som spelade överklasson-turned-hero i Metropolis tidigare samma år, är här fotbollsstjärna för arbetarklassklubben Linda (döpt efter klubbmaskoten och kärleksintresset med samma namn). Han lockas över till den konkurrerande, rika klubben International av en slags femme fatale men får samvetskval när det är dags för match.

Jag är inte särskilt intresserad av fotboll och en stumfilm i ämnet på 98 minuter hade lätt kunnat bli ganska långtråkig men Die elf Teufel piffas upp av ganska väl genomfört melodrama och en för tiden ovanligt rörlig kamera (som ju skulle komma att bli stillastående igen när ljudfilmen gjorde sitt genombrott) à la Der letzte Mann. Dessutom är det så här i efterhand intressant att sätta filmen i ett historiskt perspektiv - i en scen räknar klubben på att de skulle behöva spara ända till 1947 för att bygga sitt egna fotbollsstadion!

Betyg: 3