Filmbilder

I Jörn Donners sjuttiotalsbruna Män kan inte våldtas spelar Anna "Ärliga blå ögon" Godenius en timid bibliotekarie som förändras efter en våldtäkt och bestämmer sig för att söka hämnd.

Godenius får återigen användning för sina kameleonttricks från teveserien i denna annorlunda "rape and revenge"-film och det är en ganska angelägen, underhållande och socialrealistisk skildring som presenteras.

Betyg: 3

När jag såg Populärmusik från Vittula var det inte mycket jag kom ihåg från boken - och jag är inte helt säker på om det är bra eller dåligt. Något mästerverk är filmen inte, däremot en fin uppväxt- och tidsskildring som inte är lika tillrättalagd som dylika har en tendens att bli. En något naggad trea.

Kaurismäkis första del i hans losertrilogi (Ariel, Flickan från tändstickfabriken) är en mästerfull studie i minimalism och en väldigt dålig turistguide till Finland/Helsingfors.

Betyg: 4-

Aki Kaurismäki har tillsammans med brorsan Mika stått för en dryg femtedel av Finlands totala filmproduktion under sina karriärer. Trots kvantiteten är de flesta av deras filmer sevärda, så även denna av Aki.

Molnen på drift är ett par i yngre medelåldern som bor i en sliten, himmelsblåmålad lägenhet med möbler och TV på avbetalning. Kvinnan arbetar som hovmästare på en sliten restaurang som bara de äldre stamkunderna fortfarande besöker och mannen som spårvagnsförare. Det är ekonomisk kris efter Sovjetunionens fall och det dröjer inte länge innan båda blir arbetslösa och sakta "klättrar" neråt på samhällsstegen.

Aki berättar historian långsamt i långa tagningar och uttonande sekvenser - det är lätt att dra jämförelser med Roy Andersson vilket kan vara vanskligt - men det är absolut inga negativa sådana. Har man sett fler filmer av regissören är det lätt att känna igen sig vilket har sina både för- och nackdelar. De förstnämnda överväger dock och även om det bitvis nästan blir för mycket misär och uttoningar landar betyget på en stabil fyra, Moln på drift ligger helt klar i toppskiktet av Akis produktion.