Filmbilder

Den fjärde filmen i serien (jag har bara sett den första tidigare) är inte helt oväntat massproducerat Disneyskräp som räddas från ettan av Johnny Depp och Penélope Cruz, som dock inte verkar helt bekväm i sin roll.

Betyg: 2

Favorit i repris: i år såg jag i enlighet med min jultradition om Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander (som ligger på delad förstaplats med Persona i mitt tycke) på stor duk i samband med Cinematekets säsongsavslutning i Filmhuset med årets godaste julfika. En film som tål att ses om många gånger för att upptäcka alla nyanser och det är förstås förkastligt att se något annat än den fem timmar långa TV-versionen som Ingmar ville. En riktig upplevelse - som till min och många andras lycka verkar återkomma nästa år!

Betyg: 5+

Med Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 är David Yates och Harry Potter-serien tillbaka på banan - fartfyllt, spännande och med lagom mycket datoranimation. Ser fram emot den sista delen i sommar!

Betyg: 3+

Harry Potter and the Half-Blood Prince, den sjätte filmen i serien, känns som ett nödvändigt ont med visserligen stilfullt foto av Bruno Delbonell (Amélie m.fl.) som tyvärr dras ner i CGI-träsket. Den första tvåan i serien, gå förbi och direkt till sjuan…

Betyg: 2

Jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger jag såg Toy Story på min lillebrors VHS-kassett men redan då kändes den som något annorlunda och framtidssiande. Tvåan var rolig men inte så mycket mer än så. Med Toy Story 3 avslutar Pixar serien på topp och det är intressant att se hur utvecklingen gått framåt på femton år, både i handling och teknik.

Betyg: 4+

Den tjeckiske animatören Karel Zemans mörka animerade saga Carodejuv ucen passade utmärkt så här i allhelgonatider: lite mer än en timmes intressant cut-out-animation med inblandning av live action som tål att ses av både barn och vuxna även om den svenska dubbningen redan började kännas lite arkaisk.

Betyg: 3+

Det var roligt att se danskexpatriaten Åke Sandgren introducera sin debutlångfilm Miraklet i Valby från 1989 på Cinemateket i eftermiddags - något så ovanligt som en nordisk sci-fi med en del religiösa spörsmål. Handlingen kretsar kring Sven, vars far arbetar på sjön och mor är inlagd på sjukhus. Han tar hand om hushållet och sin lillasyster Hanna (briljant spelad av Amalie Ihle Alstrup) som han underhåller med spekulativa serietidningar och videofilmer såsom Poltergeist.

På fritiden sysslar han med sin radiohobby i en husvagn (den fantastiska "Ägget") på ett fält, där han en dag får in mystiska latinska mässanden på radion - och det dröjer inte länge innan han och hans två kamrater (en av dem spelad av svenskan Lina Englund som senare gjorde karriär inom teatern och filmer som Vinterviken) reser tillbaka till medeltiden i sin husvagn-cum-tidsmaskin, där den sistnämnde kidnappas. Nu måste de undvika att själva kidnappas och samtidigt rädda svenskan.

Miraklet i Valby vann flera priser när den kom, bland annat en Guldbagge, och även om den är skavd av tiden(!) och ett visst överanvändande av Roxette är den fortfarande en underhållande ungdomsfilm med intressanta idéer och fint foto av Dan Lausten (Silent Hill m.fl.). Utmärkt eftermiddagsmatiné.

Betyg: 3

Man kan undra om posterdesignern sett filmen i fråga, The Thief of Bagdad, med teaterhunken John Justin och barnskådespelaren (som här vuxit till sig lite) Sabu, som slåss mot den ondskefulle Jaffar spelad av gamle stumfilmsräven Conrad Veidt.

Det är fråga om ett klassiskt matinéäventyr i sprakande Technicolor, som inspirerat både Martin Scorsese och Francis Ford Coppola. The Thief… fick på sin tid kritik för att koncentrera sig allt för mycket på (i dag charmigt ostiga) effekter och mindre på manus, men jag tycker att smeten håller ihop oväntat bra trots de många kockarna. Att den även inspirerat till bland annat Disneys Aladdin säger väl en del och betyget blir en frikostig fyra.

Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole (vad är det med fantasytitlar?!) är Zack Snyders (Dawn of the Dead, 300, Watchmen) senaste projekt och den andra filmen efter Ava(r)tar jag ser i 3D - en mörk familjehistoria om kampen mellan gott och ont med datoranimerade ugglor i rollerna (bland en och annan fladdermus och kråka). Det är inte svårt att dra vissa allegoriska paralleller till t.ex. nazismen och trots Snyders hang-ups, såsom en fascination för slow motion, är Legend… en ganska underhållande rulle som kan fungera för både små och stora, åtminstone på bio.

Betyg: 3

Mycket har skrivits om och tolkats kring E.T. och jag nöjer mig med att konstatera att det är en av de bästa familjefilmerna som gjorts genom tiderna och en fröjd att se i 70 mm på Cinemateket i en salong fylld av barn och vuxna i alla åldrar.

Betyg: 5-