Filmbilder

Dodgeball: A True Underdog Story).

Betyg: 3-

Efter Howl blev det Luis Llosas tur att ge en historielektion i form av La fiesta del chivo, baserad på kusinen och nobelpristagaren Mario Vargas Lllosas roman. Tomas Milian gör en skrämmande (och) bra insats i rollen som diktatorn Trujillo medan Isabella Rossellini inte ger ett lika bestående intryck som brukligt. Jag kan konstatera att jag pinsamt nog i princip inte vetat något om Dominikanska "bananrepubliken" och att La fiesta del chivo är en utmärkt kondenserad bas att forska vidare från, även om den emellanåt blir lite väl tevetvålig.

Betyg: 3+

Jag har läst lite men hört och sett desto mer om den inflytelserike beatpoeten Allen Ginsberg genom dokumentärer, kort- och långfilmer och mitt intresse för Bob Dylan. Howl, producerad av bland andra Gus Van Sant, handlar om den omskrivna och uppmärksammade rättegången kring dikten med samma namn.

Jag var till en början inte helt övertygad av blandningen mellan de datoranimerade sekvenserna på ett skosnöre, diktuppläsning och rättegång men föll fort in i flödet. James Franco, en favorit, imponerar som vanligt, Aaron Tveit spelar en fager livskamrat och Jon "Mad Men" Hamm gör en stabil insats som hans försvarsadvokat.

En lagom lång och sevärd film som väcker intresse.

Betyg: 3+

Inside I'm Dancing är inte helt utan brister men det görs alldeles för få (lyckade) filmer på ämnet funktionshinder.

Betyg: 3+

Milos Formans Konkurs är visserligen tänkvärd i relation till 2000-talets alla auditiontävlingar, men tyvärr också ungefär lika plågsam att ta sig igenom.

Betyg: 2

Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.

Chuecatown är en smårolig spansk HBT-komedi som dock snabbt tappar fart för att sedan återhämta sig svagt mot slutet.

Betyg: 3

Kanadicken Vincenzo Natali har gjort en rad intressanta filmer med början i den numera moderna Sci-Fi-klassikern Cube från 1997, som jag drabbades hårt av då och fortfarande håller högt. Splice är något av ett misslyckat mästerverk, en film Natali ville göra för över tio år sedan men saknade teknik för, tills nu.

Tyvärr lyckas han inte riktigt pussla ihop flera intressanta delar om föräldraskap, genmanipulation och vår bestämmanderätt över andra varelser utan att helheten rinner ut i en standardthriller vilket är synd på en bra premiss. Bättre lycka nästa gång!

Betyg: 2

Spanjoren Rodrigo Cortés har gjort ett intressant val av amerikansk långfilmsdebut med sitt minimalistiska mysterium Buried, med Ryan Reynolds i en kista i Irak(?). Hitchcockreferenserna är kanske som mest tydliga på den fina postern, men även bitvis under filmen trots att Cortés knappast ens når upp till mästarens knän. Men, Reynolds går alltid att titta på, en osympatisk rollfigur till trots och Buried når ner till två av sex fot under (jag gör ett undantag från min vanliga femgradiga betygsskala).

Om Ferzan Ozpeteks lyckades väcka ett om än litet hopp om att undvika klyschor och utvecklas i sin regissörsroll efter Le fate ignoranti, grusades det ganska fort efter bara några minuter med Mine vaganti (med en återigen otroligt fånig om än säkert helt korrekt engelsk titel). En ofokuserad röra med stereotyp topping som inte föll mig i smaken, fylld med märklig italiensk humor och musik. Efter tre chanser tror jag att jag hoppar över Ozpetek i fortsättningen.

Betyg: 2-