Så här någon vecka senare inser jag att jag inte minns så mycket av Unstoppable förutom att det var en snygg dramaactionthriller om ett skenande tåg med stabila insatser av Denzel Washington och Chris Pine, vilket är precis vad man vill se på nattbio ibland.
Betyg: 3+
Beröringen eller The Touch är ett udda inslag i Ingmar Bergmans karriär: amerikanska ABC Pictures chef övertygades att investera över en miljon dollar i en film utan manus och han valde Elliott Gould efter att ha sett honom i Getting Straight. Resultatet är blandat: en dubbad amerikansk kopia gjordes och först nu är den svenska versionen restaurerad (den introducerades av Gould himself på Cinemateket i kväll). Bibi Andersson känns inte helt bekväm i sin engelsktalande roll, Gould framstår som den "outsider" Bergman kallade honom och Max von Sydow är… Max von Sydow. Ett bitvis banalt drama med Bergmantouch.
Betyg: 3
The Mission av Roland Joffé börjar storslaget med en jesuitpräst som symboliskt kastas nedför ett vattenfall av de sydamerikanska indianer han försökt övertyga om sin tro. Senare skall fader Gabriel (Jeremy Irons) lyckas bättre, i sällskap av bland andra Rodrigo Mendoza (Robert De Niro).
Efter en bra start saktar filmen ner tills den stora slutstriden som med några undantag inte känns helt övertygande genomförd. The Mission vann en välförtjänt Oscar för bästa foto och känns också som en typisk Oscarflört - med ett vackert soundtrack av Ennio Morricone. Som många andra i sin genré gör den sig kanske bäst på stor duk och inte på en liten teve, samt i det här fallet med lite mer spirituell känsla än jag lyckas uppbringa.
Betyg: 3+
I kväll var det äntligen tid att se Tim Robbins familjeprojekt Dead Man Walking från 1995. Den känns på något märkligt sätt som en typisk film från mitten av nittiotalet med sina varma färger och sin verklighetsbaserade samhällshistoria. Susan Sarandon och Sean Penn är lika bra som de brukar vara och den övriga ensemblen gör sin plikt. Nu påverkade inte Dead Man Walking min åsikt om dödsstraffet, men den är intressant i den meningen att jag tror den kan tilltala båda "läger". Sevärd.
Betyg: 4
Bröderna Herngrens självrannsakande Varannan vecka är möjligtvis intressant som historiskt dokument över yngre medelålderskrisande medie-Stockholmare i skilsmässa, för i övrigt är det en sorglig soppa av tevefilmsestetik, TV4-anpassad klippning och smygreklam. Ett pytteplus för Cecilia Frode.
Betyg: 1+
En fantastisk poster (och tagline) från Fantastic Fest för den minst sagt oväntade drama-komedi-mysterium-sci-fi-skräckfilm-i-filmen Rubber om ett mordiskt däck som kärar ner sig i en fransk brunett.
Betyg: 3+
Jag blir nog om något mer chockad över att jag inte blir mer chockad av Srpski film än chockas av detta hopkok som brister i alla filmtekniska delar (det mest påfrestande soundtracket sedan Inception, tafflig klippning och ljudläggning och en CGI-bebis vars like inte setts sedan Ally McBeal och Children of Men). Latexöverdos.
Betyg: 1-
Costa-Gavras son Romain Gavras långfilmsdebut Notre jour viendra är en skönt anarkistisk roadmovie om en cynisk, chipsälskande terapeut som ger sig ut på en räd med en rödhårig yngling.
Betyg: 3+
Jag har inte för vana att skriva om miniserier, men This Is England '86 är en uppföljare som jag varmt kan rekommendera för den som sett filmen (för de som inte gjort det föreslår jag ett maraton), från den spännande regissören Shane Meadows. Bonus för Thomas Turgoose som moonade publiken med skådespelarlistan han tatuerat in där bak vid visningen på Stockholms filmfestival!
Betyg: 4-
Välkommen till Filmbilder, min filmdagbok med kommentarer, recensioner och klassiska filmposters, lobbykort, foton och klipp.
Om du ser en handpekare ovanför en bild kan du klicka på den för att se den i större format.
Om ett inlägg har etiketten DVD finns filmen utgiven på DVD som kan köpas till exempel på axelmusic.com, discshop.se eller play.com (jag rekommenderar alla tre).
