Filmbilder

An Unfinished Life är en ungefär lika Hallströmskt intetsägande och tråkig (men visserligen hantverksskicklig) film som postern ovan (och vad är grejen med Morgan Freemans leverfläckar?!).

Betyg: 2

Michel Gondry gör det igen med The Science of Sleep - men så är det också svårt att misslyckas med Gael García Bernal i kattplyschdräkt tagandes ton till The Velvet Underground. 2006 års bästa dröm och en sällsynt dubbelfyra. Anarchy in the cellophane!

Betyg: 4

Den produktive Ron Howards Frost/Nixon röstades av många kritiker fram som en av 2008 års bästa filmer och jag är böjd att hålla med. Övergången från pjäs till film fungerar oväntat bra utan den vanliga scenstelheten och alla inblandade skådespelare gör bra insatser. Även om filmen inte direkt ger några nya insikter väcker den nyfikenhet över intervjuerna, de inblandade personerna och Watergate vilket väl är så gott som något. Ett klassiskt och välgenomfört drama.

Betyg: 4

Lättsamt, satiriskt, stilsäkert och träffande är ord man kan beskriva Jason Reitmans filmer med, så även Up in the Air. Clooney och Farmiga gör båda stabila och vana insatser, likaså en något gnällröstad Anna Kendrick, men det bestående intrycket är lika falskt och luftigt som filmens alla hotell och flygbilder.

Betyg: 3

Olle Bornedal, som slog igenom med Nattevagten 1994, som jag sågade när jag såg den för ett par år sedan, har tagit sig med Kærlighed på film från 2007. En stilfull thriller, från den Hitchcockska postern till den invecklade men ändå lättfattliga handlingen med några få brister som drar ner helhetsintrycket.

Betyg: 3+

Cronos är en tidig film från Guillermo del Toro, om en man som upptäcker en märklig guldskarabé som gör honom en smula blodtörstig. En skräckkomedi som det är lite svårt att få grepp om, med sin blandning av Werthers Original-reklamfilm och mexikansk Draculamyt - det blir varken himmel eller pannkaka av det hela och kan egentligen mest rekommenderas till del Toro-komplettisten.

Betyg: 3

Wendy and Lucy, om en kvinnas försök att bryta sig fri och starta ett nytt liv tillsammans med sin hund, hamnade på flera kritikers årstopplistor när den kom för två år sedan, säkert för att den berörde ömma punkter i samband med recessionen som då just inletts. Nu gjordes Wendy and Lucy innan den startat, men budskapet är för den delen inte helt fel. Särskilt inte om man varit i någon form av liknande situation och/eller gillar hundar. Dessutom känns det skönt med en stilla kamera efter den förra filmen och lite hederlig amerikansk indie.

Betyg: 3+

Flickan är en del av den "nya vågen" av svenska filmer utan mycket till handling men med utstuderat foto/musik. Här handlar det om just en flicka (mycket bra spelad av Blanca Engström, ovan) som någonstans i början av Sverige i början av åttiotalet lämnas ensam med sin faster en sommar då henns förmodat biståndsarbetande föräldrar reser till Afrika. Fastern försvinner ganska snart bort med en sliskig man och flickan lämnas att klara sig själv.

Fotot är det inget fel på, även om de urblekta lågkontrastfärgerna snabbt blir tröttsamma, liksom den påflugna "produktplaceringen" av typiska åttiotalsförpackningar och -miljöer som inte verkar ha något syfte förutom att visa hur duktiga filmteamet varit på att hitta och skapa dem. Vuxenskådespelarna gör habila insatser medan de övriga barnskådisarna känns rätt amatörmässiga vilket förtar upplevelsen något.

Musiken i form av pianoklink och våta stråkar gör inte mycket till eller från och även i sina mest Tarkovskijska stunder känns Flickan mer som en imitatör än ett hommage. Den säger mig helt enkelt absolut ingenting och jag känner mig mest tom i slutet.

Betyg: 2

Les amants du Pont-Neuf blev när den kom lika omskriven för sina budget- och produktionsproblem som för själva innehållet om två människor som hamnat i samhällets utkant av olika anledningar och inleder en romans. Vi får följa det udda paret i en kärlekshistoria med många minnesvärda men också melodramatiska scener som kanske dras till sin spets lite för ofta.

Av någon anledning har jag svårt för Juliette Binoche och Denis Lavant tilltalar mig inte heller riktigt vilket gör att berättelsen inte riktigt berör. Dessutom kunde filmen gott avslutats tjugo minuter tidigare då den sista delen känns lite påklistrad och överlång. Les amants du Pont-Neuf är klart godkänd, men inte riktigt efter förväntningarna, den kändes förmodligen lite fräschare när den kom för snart tjugo år sedan.

Betyg: 3

Shadows and Fog, Woody Allens hommage till den tyska expressionismen och Kafka är en njutbar parantes i hans ouvre med en späckad skådespelarlista men något osammanhängande narrativ.

Betyg: 3