Filmbilder

Death by retouching?

En viss återhämtning i Twilightserien, men en ganska svag sådan.

Betyg: 2

En över två olidliga timmar lång Photoshop Disaster.

Betyg: 1

Don't Look Now är ett mästerverk i klippning och en av de bästa psykologiska thrillerfilmerna genom tiderna från mästaren Nicolas Roegs bästa period. En film som tål att ses om många gånger.

Betyg: 4+

En omtitt av Brokeback Mountain, som jag först såg förhandsvisningen av på Cinemateket 2006, får mig att undra om Ang Lee kanske är bättre på att skildra (tids)miljöer än känslor. För det är först mot slutet som jag själv känner mig in i hans sheepboyromans och sedan är filmen över. Men trots allt…

Betyg: 4-

I Jörn Donners sjuttiotalsbruna Män kan inte våldtas spelar Anna "Ärliga blå ögon" Godenius en timid bibliotekarie som förändras efter en våldtäkt och bestämmer sig för att söka hämnd. Hon får återigen användning för sina kameleonttricks från teveserien och det är en ganska angelägen, underhållande och socialrealistisk skildring som presenteras.

Betyg: 3

Kan en postapokalyptisk, sentimental zombiefilm utan zombies med en pipig, undernärd Viggo Mortensen och en lika pipig och extremt irriterande snorunge bli något annat än pannkaka? Svaret är nej.

Betyg: 2-

Regissören Jeffrey Blitz framstår med sin bitvis självbiografiska film Rocket Science mest som en ganska blek och påfrestande Wes Anderson-wannabe. Plus för Anna Kendrick och stort minus för en visserligen skickligt men också i längden oerhört tröttsamt stammande Nicholas D'Agosto.

Betyg: 2

Jag hittade den något mediokra regissören Kjell-Åke Anderssons film Familjehemligheter på en tittkopie-VHS i källarförrådet och hans svenska sjuttiotalstidsskildring á la The Ice Storm lämnar väl inte direkt några bestående intryck även om alla inblandade skådespelare gör ett bra jobb, särskilt Maria "Sally" Lundqvist.

Betyg: 3-

A Serious Man är en fin kris- och tidsstudie från bröderna Cohen med gott om intresseväckande och underhållande amerikansk judisk humor.

Betyg: 4

Rampage är förmodligen en av William Friedkins mindre kända filmer; den spelades in 1986 och släpptes på några europeiska filmfestivaler året därpå men fick inte någon större release förrän 1992.

Filmen, som kan ses som ett inlägg i dödsstraffsdebatten, är löst baserad på en seriemördare som härjade i Kalifornien på sjuttiotalet och blandar mildare gore/thriller med rättegångsdrama. Alex McArthur gör en bra insats som mördaren men det hela får väl mest anses som en dammig VHS-parantes i Friedkins karriär.

Betyg: 3-