Filmbilder

Mike Leigh alltså, vilken människoskildrare!

Betyg: 4-

Arbetarklassfientlig, halvrasistisk och unken brittisk Funny Games-wannabe. Haneke does not approve.

Betyg: 2-

I The Lovely Bones dras vad som skulle kunna vara ett helt okej kriminaldrama med fin sjuttiotalspatina tyvärr ned totalt av dålig CGI och drypande sentimentalitet av sorten bara Steven Spielberg behärskar. Behållningen är främst Susan Sarandons (dock överdrivna) roll som alkoholiserad och oförmögen mormor och en mästerligt karaktärsspelande Stanley Tucci.

Betyg: 2

Den aningen otursförföljde Terry Gilliams The Imaginarium of Doctor Parnassus är en fantasifull kreation som bäst ses med ett avslappnat sinne - annars blir Heath Ledgers försvinnande efter halva filmen, den hoppande handlingen och halvtaskiga CGI:n lätt distraherande.

Betyg: 3

Jo, jag gillar Park Chan-wooks I'm a Cyborg, But That's OK lite mer än Oldboy (nu varken kan eller ska de förvisso jämföras direkt), men inte mycket. En fluffig pastellhistoria som snabbt glöms bort.

Betyg: 3-

En av hamburgare, pizza och öl något plufsig Matt Damon, som knappast är någon av mina favoritskådisar, gör en av sina bästa (av mig sedda) roller i Steven Soderberghs udda komedi baserad på verkliga händelser. Jag gillade Soderberghproducerade Michael Clayton (mer än många andra, känns det som) med sin konspiratoriska stämning och den finns även här, tillsammans med en intressanta och välgjort gestaltade 90-talstidsmiljöer. Men The Informant! är inte helt utan brister - blandningen av drama och komedi fungerar inte alltid och det blir bitvis lite långtråkigt med businessbabbel och kontorsmiljöer. Betyget blir en trea.

En ganska ful poster för Danny Boyles CCC-film: critic- & crowdpleaser och comeback: en överarbetad, överdriven och överlång film som förvisso lätt charmar den som faller för foto utan vattenpass, hetsig klippning och hög musik (det kändes möjligen lite fräscht i Chungking Express elva år tidigare).

Betyg: 3-

Just a Gigolo är ett sällsamt fiasko: David Bowies första roll (trots att filmen släpptes året efter The Man Who Fell to Earth) och Marlene Dietrich sista, filmad i Paris till ett pris av en kvarts miljon dollar och sedan inklippt. Delar av råmaterialet brann upp och David Hemmings fick göra sitt bästa av det som fanns kvar.

Handlingen kretsar kring Bowie, eller Paul Ambrosius von Przygodski, som återvänder till ett dekadent Berlin efter första världskriget för att arbeta som gigolo (åt bland andra Kim Novak). Många stjärnor skymtar förbi, men helheten är ganska förvirrad om än absurt underhållande och får en ganska svag trea.

Året före sin kanske mest kända film, Dawn of the Dead, regisserade George A. Romero den här lågbudgetdramaskräckfilmen. Martin är som vilken sjuttonåring som helst - bortsett från att han dödar unga kvinnor och dricker deras blod. Är han en seriemördare - eller en åttiofyraårig vampyr? Hans farbror, som han reser till för att bo hos, verkar tro det sistnämnda och snart blir han själv övertygad.

Martin är en långsam och melankolisk film som växer på en och en skarp kontrast till en annan historia med samma tema: Vampire's Kiss. Skådespelarprestationerna är inte alltid de bästa och den obefintliga budgeten märks tydligt ibland, men det är ett kärleksfullt hantverk.

Betyg: 3+

En psykedelisk poster för den för sin tid kontroversiella dramathrillern Twisted Nerve från 1968. Filmen producerades av de i England välkända Boultingbröderna, vars filmer nu börjat ges ut på DVD.

Bernard Herrmann skrev musiken och 35 år senare visslade Daryl Hannah huvudtemat i plagiattarantinos Kill Bill: Vol. 1. Hela temat kan höras på Youtube.

Betyg: 3