Filmbilder

Shichinin no samurai brukar framhållas som en av de bästa filmerna genom tiderna och Akira Kurosawas mästerverk, men imponerade tyvärr inte på mig ens på Cinematekets stora duk. Visst var den banbrytande på sin tid, men det räcker inte med att skapa historia, man måste engagera tittaren också.

Jag fattar varken intresse eller tycke för varken bönderna (som Kurosawa skildrar ganska nedlåtande med sina Buttericksskalper och dumspelande) eller samurajerna (en halvnaken Toshirô Mifune med ADHD går mig mest på nerverna). En del stridsscener är sevärda, men samtidigt daterade med den variabla filmhastigheten som mest ter sig märklig och de uppenbara fejkstriderna där det är allt för tydligt att ingen ens spetsas på låtsas.

Visst ligger det ett intressant mänskligt drama under allt detta, men det har skildrats bättre i andra av Kurosawas filmer.

Betyg: 3+

Läsvärt: Japansk films kompromisslösa samuraj (SvD).

Den japanska postern är ungefär lika ofokuserad och rörig som filmen: Renny Harlin pusslar ihop bitar från de tidigare i serien till en ganska trist mish-mash med dåliga effekter (trots hög budget) och en Freddy som i sina försök att leverera fyndiga one-liners mest framstår som en irriterande tönt. En av de svagaste hittills.

Betyg: 2-

Efter fiaskot med Paranormal Activity kändes det uppfriskande att se (om) A Nightmare on Elm Street, som trots en del föråldrade effekter är ljusår bättre - en smärre kultklassiker.

Betyg: 3+

Martin Scorseses remake från 1991 är inte fy skam, men det var här det började. Dåtidens hunkar Gregory Peck och Robert Mitchum spelas ut mot varandra i post-noiren Cape Fear, namngiven efter träskmarkerna där den rafflande finalen utspelar sig.

Regissören J. Lee Thompson var ett stort fan av Alfred Hitchcock - och visst skulle Hitch kunna ha gjort en film som denna. Martin Balsam som spelade privatdetektiv i Psycho är här polis och husregissören Bernard Herrmann står för musiken, som faktiskt verkar återanvända en del.

Nu står Cape Fear för all del bra på egna ben som en för sin tid kontroversiell film (det antyds ganska tydligt att Mitchums karaktär är beredd att våldta familjens dotter för att få som han vill) och en sevärd thriller. Betyget blir en fyra.

En av de snyggaste filmpostrarna genom tiderna är helt klart den här för det klassiska upprorsdramat Rebell i bojor med Paul Newman:

Här är en japansk B2-version:

Och en six sheet (i brist på bättre svenskt ord)-poster:

Och kom i håg: What we got here is… failure to communicate.

UPPDATERING: Just när jag postat det här inlägget skrev The Guardian att Paul avlidit efter en längre tids sjukdom. Vila i frid Paul!

Galleri (3 bilder)

Bob Rafelsons neo-noir-adaption av James M. Cains klassiska roman har fått utstå en del i min mening orättvist spe genom åren. Visst - det är inget mästerverk - men om Tay Garnett fått göra sin film igen på åttiotalet hade den förmodligen inte blivit så mycket annorlunda. Plus för det fina fotot, av Sven Nykvist.

Betyg: 3+

Något daterat med Rockyvibbar, men historiskt intressant.

Betyg: 3