Filmbilder

They Live från slutet av åttiotalet är en ovanligt smart B-film från just B-filmsälskaren (The Monolith Monsters skymtar förbi på en teve) och auteuren John Carpenter, där före detta wrestlaren Roddy Piper spelar en man på drift som kommer en konspiration på spåren. En hälsosam dos humor och samhällskritik i lagom långa (förutom en ostig slagsmålsscen som aldrig tar slut) nittiotre minuter räcker till en svag fyra.

Jag är mållös efter att ha sett den ökände Joseph W. Sarnos kalkon som inte ens lyckats samla ihop fem röster på IMDb (där den går under fel titel och år - jag har valt att skriva ut den efter titelkortet). Den lilla handling som kan utrönas kretsar kring den mustaschprydde porrskådisen Harry Reems (känd från filmer som Deep Throat) som ex-legosoldat på farligt uppdrag hos ett nynazistiskt kommando i Dalarna. De övriga "skådespelarna" består av lokalbefolkningen, som har en förmåga att både låta och se fullständigt efterblivna ut. Kom tillbaka Fäbodjäntan, allt är förlåtet!

Betyg: 1-

Jag sitter inte helt ovilligt fast i B-filmsträsket ett tag till, i natt med Prey, en udda liten brittisk sci-fi som filmades på tio dagar med en budget av 50 000 pund. För den oinsatte räcker det till en lågmäld handling om ett aningen dysfunktionellt lesbiskt par vars tillvaro olämpligt störs av en köttätande utomjording. Bra är det inte, men sevärt och speciellt, med improviserat manus och en blandning av elektronisk och klassisk pianomusik som bakgrund.

Betyg: 2+

Sein Name: The Destructor!

Från B-filmskungen Phil Rosen och -studion Monogram Pictures (det har blivit en del sånt på sistone) kommer den här korta långfilmen med en snaskig historia om en man som återupplivas samtidigt som en annan avrättas i elektriska stolen. Inte helt oväntat har den första mannens själ tagits över av gangstern och han ger sig ut på en brottsvåg. En lättglömd fyrtiotalsbagatell, som påminde mig om att se lite mer från årtiondet snart.

Betyg: 2

Om The Stud var en usel film, så hade den åtminstone lite riktig discomusik från tiden och inte bara ihopknåpad wannabe-sådan som i The Bitch. Och om Joan Collins var lite småläskig då är hon desto värre nu: att se en nära femtioårig tant i vad som mest liknar drag ger inga plus i kanten.

Betyg: 1

The Stud (eller Disco-hingsten som den passande nog fick heta här hemma) är baserad på tantsnuskdrottningen Jackie Collins roman med samma titel från 1969. Syrran Joan Collins har huvudrollen som mansslukerskan Fontaine Khaled (hennes karriär var på dekis och hon bad Joan skriva manus) och allt är precis så snuskigt och sunkigt som man kan förvänta sig. Jag ser redan fram emot att se den lika discosvängiga uppföljaren The Bitch (eller inte)!

Betyg: 1+

En magnifik turkisk poster för sleazethrillern Stripped to Kill (eller Öldüren Striptiz!), något oväntat från en kvinnlig regissör, Katt Shea (sponsrad av Roger Corman). En bitvis noirig standardhistoria med en galen strippmördare och gott om neon, pastell, tuttar och gräslig dubbning.

Betyg: 2

Massacre at Central High är något så ovanligt som en intelligent B-film i high school-miljö, regisserad av Russ Meyers nederländske protegé Rene Daalder. Derrel Maury spelar David, den nya studenten på Central High, som ger sig i kast med skolans mobbartrio. När de mobbade blir nya mobbare bestämmer han sig helt sonika för att spränga allt i luften (tankarna går bland annat till Columbine). En trots sina brister intressant politisk allegori med fin tidskänsla.

Betyg: 3

Se även:

• Heathers
• High School

Natten avrundas med den här obskyra och sleaziga operathrillern med bland andra en glänsande Charlotte Rampling - enligt IMDb den lika obskyra regissören Patrick Conrads mest kända och tillika sista film. Den har inte släppts på DVD, det kan säkert vara problem med både innehåll och marknadsföring; baksidestexten börjar till exempel så här:

An aria of violence grips the heart of the opera world! And terror strikes the twilight existence of the transvestite!

Och transvestiter finns det gott om: mördade sådana, transklubbar (Bowies "väninna" Romy Haag spelar klubbmamma) och annat löst folk blandas friskt i en föråldrad men milt underhållande rulle med hög B-filmsfaktor - allt badande i ett härligt dimmigt åttiotalspastellfoto på bästa eurotrashvis.

Betyg: 2

Night of the Demons ockultism inspirerade mig till att se den här B-filmen om några ungdomar som upptäcker en mystisk bok och släpper lös stop motion-animerade demoner i skogen. Equinox började som en 16mm-amatörfilm med extremt låg budget, innan en producent gick in med mer scener och pengar och tog åt sig äran som regissör. Både filmen och postern är retro - de skulle nästan lika gärna kunna komma från 1950. En "late late night movie" med glimten i ögat.

Betyg: 2+