Filmbilder

Jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger jag såg Toy Story på min lillebrors VHS-kassett men redan då kändes den som något annorlunda och framtidssiande. Tvåan var rolig men inte så mycket mer än så. Med Toy Story 3 avslutar Pixar serien på topp och det är intressant att se hur utvecklingen gått framåt på femton år, både i handling och teknik.

Betyg: 4+

Den tjeckiske animatören Karel Zemans mörka animerade saga Carodejuv ucen passade utmärkt så här i allhelgonatider: lite mer än en timmes intressant cut-out-animation med inblandning av live action som tål att ses av både barn och vuxna även om den svenska dubbningen redan började kännas lite arkaisk.

Betyg: 3+

Legend of the Guardians: The Owls of Ga'Hoole (vad är det med fantasytitlar?!) är Zack Snyders (Dawn of the Dead, 300, Watchmen) senaste projekt och den andra filmen efter Ava(r)tar jag ser i 3D - en mörk familjehistoria om kampen mellan gott och ont med datoranimerade ugglor i rollerna (bland en och annan fladdermus och kråka). Det är inte svårt att dra vissa allegoriska paralleller till t.ex. nazismen och trots Snyders hang-ups, såsom en fascination för slow motion, är Legend… en ganska underhållande rulle som kan fungera för både små och stora, åtminstone på bio.

Betyg: 3

The Incredibles är en av Pixars bättre produktioner - en hisnande historia med retroflair som gör sig lika bra på DVD som när jag såg den på bio för fem år sedan och där jag särskilt skrattar åt Edna Mode, en kärleksfull tribut till Paramounts kända kläddesigner Edith Head.

Betyg: 4

I Fantastic Mr. Fox tolkar Wes Anderson Roald Dahl frikostigt med härlig stop motion och (ibland något för) knastertorr humor. Ordet "cuss" överutnyttjas starkt medan vargscenen är en modern klassiker.

Betyg: 3+

The Princess and the Frog känns riktigt unken och lismande rasistisk á la Hollywoods "mammy"-idyll - jag ser hellre om Sleeping Beauty varje dag i en vecka än det här dravlet.

Betyg: 2-

Jag hade inga större förväntningar på Cloudy with a Chance of Meatballs (med den underbara tyska titeln Wolkig mit Aussicht auf Fleischbällchen) men blev positivt överraskad. En absurd, härlig och välanimerad film med skön dialog som "You know what you are, Flint Lockwood? A shenaneganizer!" och det fantastiska konceptet "råttfåglar". Lägg till det en subtil moral/samhällskritik (Roger & Me känns inte helt avlägsen i sammanhanget!) som inte trycks ner i halsen á la WALL·E och betyget slutar på en betydligt starkare trea än den sistnämnda.

Coraline är inte helt utan förtjänster, men det är märkligt att så mycket handarbete kan kännas så själlöst syntetiskt. Och Dakota Fanning sänker förstås varenda film hon är med i med minst ett betygssteg.

Betyg: 3

Oliver & Company var en av de första tecknade långfilmerna som använde sig av datoranimation i större utsträckning - och det var också huvudanledningen till att jag såg den. Själva manuset (baserat på Dickens klassiker), om den orange katten Oliver som tvingas klara sig själv i New York, är ganska svagt och den förutnämnda datoranimation ser i dag primitiv ut. Utöver det drar den sliskiga synthmusiken och några stereotyper (en del roligare än andra) ned betyget, även om jag kan tänka mig sämre sätt att tillbringa lite mer än en timme på. New Yorks coolest quadropeds!

Betyg: 3

Persepolis har legat i vill se-listan en längre tid, och innan det i kväll blev dags att se den såg jag och gillade Waltz with Bashir från i fjol (nu har de inte så mycket mer gemensamt än att de är animerade och involverar krig, men ändå).

Persepolis baseras på Marjane Satrapis självbiografiska serieromaner med samma titel och handlar om hennes uppväxt i Iran före, under och efter revolutionen med några sidospår i Europa. Animationen är påhittig och kontrastrik i mestadels svart-vitt, och en självdistansierad humor finns alltid i bakgrunden trots allvaret, vilket känns uppfriskande.

Samtidigt är jag kluven - för den som inte läst på om ämnet blir det lätt förvirrande och den som har det vill veta mer - känslan blir lite avhuggen. Kanske söker jag upp serieromanerna och får en större helhet, men som film på egna ben förtjänar Persepolis en stabil fyra.