Filmbilder

Den magiska cirkeln, om Salaligans härjningar på 30-talet, är en intressant tidsskildring och infallsvinkel på hur (små)samhället påverkar människor socialt (vilket säkert delvis kan härledas till Stefan Jarls manusarbete) i murrig Interscope med många kända ansikten. Sevärd, men viss påläsning rekommenderas före titten.

Betyg: 3

Le boucher kräver sin sinnesstämning - för på ytan är det en ganska långsam och simpel film - men om man skrapar lite på den upptäcker man en psykologisk thriller som utspelar sig i en fransk by mellan en lärarinna och en slaktare.

Lärarinnan har haft en dålig relation för tio år sedan och vill inte binda sig annat än vänskapligt och slaktaren har krigat som soldat i femton år, vilket är nästan det enda han förmår prata om. När en serie mord begås i den annars så lugna byn blir relationen mellan dem misstänksam och spänd.

Le boucher innehåller en del intressanta tagningar och åkningar i ett annars nästan övermättat färgfoto som påminner om Hitchcocks sjuttiotalsfilmer på mer än ett sätt. En lågmäld och tänkvärd berättelse.

Betyg: 4-

Beröringen eller The Touch är ett udda inslag i Ingmar Bergmans karriär: amerikanska ABC Pictures chef övertygades att investera över en miljon dollar i en film utan manus och han valde Elliott Gould efter att ha sett honom i Getting Straight. Resultatet är blandat: en dubbad amerikansk kopia gjordes och först nu är den svenska versionen restaurerad (den introducerades av Gould himself på Cinemateket i kväll). Bibi Andersson känns inte helt bekväm i sin engelsktalande roll, Gould framstår som den "outsider" Bergman kallade honom och Max von Sydow är… Max von Sydow. Ett bitvis banalt drama med Bergmantouch.

Betyg: 3

Den tjeckiske animatören Karel Zemans mörka animerade saga Carodejuv ucen passade utmärkt så här i allhelgonatider: lite mer än en timmes intressant cut-out-animation med inblandning av live action som tål att ses av både barn och vuxna även om den svenska dubbningen redan började kännas lite arkaisk.

Betyg: 3+

The Long Goodbye, Robert Altmans hårdkokta post-noir-tolkning av Raymond Chandlers privatdeckare Philip Marlowe (briljant spelad av en ihopsjunken Elliott Gould, som tänder en cigarett i varje scen) kan mycket väl vara ett av regissörens mest tillgängliga filmer. Det pastellfärgade, efterbelysta, flytande fotot signerat Vilmos Zsigmond bidrar till den sköna sjuttiotalskänslan och slutet känns oväntat och tillfredsställande. Plus för filmreferenserna (bland annat en improviserad förhörsscen och Ken Sansoms härliga filmnördsparkeringsvakt). It's okay with me!

Betyg: 4

Don't Look Now är ett mästerverk i klippning och en av de bästa psykologiska thrillerfilmerna genom tiderna från mästaren Nicolas Roegs bästa period. En film som tål att ses om många gånger.

Betyg: 4+

I Jörn Donners sjuttiotalsbruna Män kan inte våldtas spelar Anna "Ärliga blå ögon" Godenius en timid bibliotekarie som förändras efter en våldtäkt och bestämmer sig för att söka hämnd.

Godenius får återigen användning för sina kameleonttricks från teveserien i denna annorlunda "rape and revenge"-film och det är en ganska angelägen, underhållande och socialrealistisk skildring som presenteras.

Betyg: 3

Non si sevizia un paperino (egentligen "Don't Torture Donald Duck") brukar sägas vara en av Lucio Fulcis bättre insatser och jag är böjd att hålla med trots de sedvanliga bristerna i form av dålig dubbning, platt foto och zoomglädje. En genomtänkt och stabil antietablissemangsgiallo med en särskilt minnesvärd scen (och en slutscen som tyvärr inte är lika minnesvärd).

Betyg: 3

Myra Breckinridge, en mycket märklig film och satir över Hollywood, blev sågad jäms med fotknölarna när den flöt fram ur en ström av "hippa" nya filmer i början av sjuttiotalet och har kallats en av världens sämsta filmer. Så dålig är nu inte denna skådespelarspäckade halvkultfilm - den har snarast växt med åren och är särskilt sevärd för en filmnörd med tanke på alla klurigt insatta filmklipp och referenser. Udda är bara förnamnet (en halvt förvirrad ålderstigen Mae West är en av höjdpunkterna och Raquel Welch gör en av sina intressantaste insatser). "You were great in Cinemascope and Technicolor, but you can't cut it in black and white!"

Betyg: 3

Road Movie är en relativt obskyr sjuttiotalsrulle med independentflair om två frikörande lastbilschaufförer vars vägar korsas med en perukförsedd prostituerad kvinna som ställer till rejält med problem för dem. Någon egentlig handling att tala om finns inte, men däremot gott om bleka, nästan dokumentära 16 mm-bilder från sjuttiotalets industri-Amerika med sina avgasspyende fabriker och sunkiga diners. Som en slags light-Stroszek - klart sevärd.

Betyg: 3+