Filmbilder

Milos Formans Konkurs är visserligen tänkvärd i relation till 2000-talets alla auditiontävlingar, men tyvärr också ungefär lika plågsam att ta sig igenom.

Betyg: 2

Claude Chabrols naturalistiska fjärde film Les bonnes femmes släpptes året efter Les cousins (som var den sista filmen jag såg i fjol). Medan Les Cousins var en fin nya vågen-föregångare med bra (ute)foto känns det som tiden redan sprungit ifrån Chabrol ett år senare, för det är helt enkelt rätt ospännande att följa de ganska banala fyra väninnorna, deras banala liv och banala småprat. Inte dåligt, men inte heller något man inte kan vara utan.

Betyg: 3

Med Hugo och Josefin visade långfilmsdebutanten Kjell Grede tidigt att det går att göra både bra och sevärd film som kan ses av både barn och vuxna, vilket också gjordes på Cinemateket i eftermiddags. Inga Landgré är i bra form (jag såg henne senast i Det är aldrig för sent) liksom barnskådisarna och mysfarbrorn Beppe Wolgers. De som nu läst boken brukar ju säga att den är bättre och det må hända, men det här är en mycket fin svensk sommarfilm av lagom längd och betyget kan inte bli något annat än en fyra.

Galleri (2 bilder)

Bette Davis fullkomligt tuggar i sig varje scen i den här underbara kolsvarta komedin från Hammer om hennes enögda rolls årliga årsdag till minnet av makens död. Knappast ett mästerverk (teaterbakgrunden syns), men en mycket njutbar historia om en mamma och hennes klor!

Betyg: 4-

Bra titel på en bra film - en av flera från Storbritanniens egna nya våg om ett samhälle och dess invånare i förändring - i det här fallet arbetarklassgrabben Colin som åker in på "borstal" och tar upp långdistanslöpning. Precis som The Entertainer från 1960 får denna en fyra och jag ser fram emot att se bland annat A Taste of Honey från samma skickliga regissör, Tony Richardson.

Betyg: 4

För ovanlighetens skull en kultfilm som förmodligen uppskattas mer av de som växte upp när den gjordes än av mig. Jack Hills (ännu en Corman-protegé) debutfilm Spider Baby gjorde mig mest sömnig - även om det finns en del minnesvärda scener räcker de knappast till en hel långfilm.

Betyg: 2

Den största behållningen i skjutglade Torbjörn Axelmans Kameleonterna, om filmarbetare och "kulturmord" i Stockholm, är lustigt nog dess otidsenlighet. Själva storyn är daterad och träig och även om en del dialog och scener lyser upp känns helheten väldigt oengagera(n)d(e).

Betyg: 2

Funeral in Berlin av Bondregissören Guy Hamilton kom samtidigt som en strid ström av spionfilmer emellan The Ipcress File (1965) och Billion Dollar Brain (1967). Här åker Michael Caines Harry Palmer till Berlin och blir inblandad i en kalla kriget-härva bland trevliga 60-talsmiljöer och mystiska kvinnor och män. En habil historia med fint kameraarbete av Otto Heller, men som inte direkt står ut ur mängden av liknande filmer från tiden.

Betyg: 3+

Galleri (2 bilder)
Både Ådalshändelserna och Bo Widerbergs bitvis nästan dokumentära filmskildring av dem är båda värda att diskutera. Synd på det dåliga ljudet och förvånansvärt oinspirerade fotot - och slutcitatet kan säkert vara en vattendelare.

Betyg: 4-

The Whisperers är en relativt (tyvärr) obskyr film från Bryan Forbes (The Stepford Wives är kanske annars hans mest kända produktion) där Edith Evans innehar huvudrollen som den paranoida äldre kvinnan Maggie.

Titeln kommer av de viskningar hon tycker sig höra från radion, rören och kranen i sitt lilla kyffe i Manchesters slumkvarter. Maggie tillbringar dagarna med att besöka biblioteket, sjunga psalmer för att få soppa och köa för några shillings på socialkontoret. Hennes make har lämnat henne och sonen bryr sig inte, tills han en dag kommer med ett brunt paket som förändrar situationen helt. Den förvirrade Maggie, som bitvis levt i en fantasivärld där hon kommer från en välbärgad bakgrund, lever nu ut sin fantasi helt och hållet, tills den får ett abrupt slut och cirkeln sluts.

The Whisperers skulle kunna vara en fulländad slags "angry old woman"-film, om det inte vore för de melodramatiska inslag som regissören har en förkärlek till. Den lågmälda stämningen, det kontrastrika svart-vita fotot och framförallt Evans magnifika insats som Maggie räddar fyran.