Filmbilder

Fräscht oklyschig romcom med fint samspel mellan hunken Jake Gyllenhaal och rådjuret Anne Hathaway.

Betyg: 4-

Antonia Birds sällsamma blandning av kannibalism, inbördeskrig, komedi och skräckthriller Ravenous drunknade tyvärr lite i spåren av dålig marknadsföring och The Blair Witch Project men är en sevärd och udda utflykt med vegetarianen(!) Guy Pearce i ett vintrigt skogslandskap till tonerna av Michael Nyman.

Betyg: 3+

I Fantastic Mr. Fox tolkar Wes Anderson Roald Dahl frikostigt med härlig stop motion och (ibland något för) knastertorr humor. Ordet "cuss" överutnyttjas starkt medan vargscenen är en modern klassiker.

Betyg: 3+

Myra Breckinridge, en mycket märklig film och satir över Hollywood, blev sågad jäms med fotknölarna när den flöt fram ur en ström av "hippa" nya filmer i början av sjuttiotalet och har kallats en av världens sämsta filmer. Så dålig är nu inte denna skådespelarspäckade halvkultfilm - den har snarast växt med åren och är särskilt sevärd för en filmnörd med tanke på alla klurigt insatta filmklipp och referenser. Udda är bara förnamnet (en halvt förvirrad ålderstigen Mae West är en av höjdpunkterna och Raquel Welch gör en av sina intressantaste insatser). "You were great in Cinemascope and Technicolor, but you can't cut it in black and white!"

Betyg: 3

Night and the City är en stilfull brit-noir med alltid skicklige Richard Widmark (som samtidigt överraskande drar ner helhetsintrycket mest genom sin rollfigurs hysteriska personlighet) och vackra Gene Tierney. En tajt och spännande berättelse som dessutom lyckas hålla mitt intresse uppe trots sportinslagen (boxning), vilket annars brukar göra mig gäspig ganska fort.

Betyg: 4-

Min Shirley Temple-kronologi är "Totally F***ed Up", men vad gör det? I Little Miss Broadway eller Fröken ordnar allt blir den lilla steppande tösabiten återigen adopterad från barnhemmet, den här gången till en vaudevillegrupp som huserar i ett New York-hotell. Inte helt oväntat bjuds det på mycket dans och underhållning av bland annat buktalardockor, dvärgar och pingviner - fluffigt så det förslår men lagom långt och underhållande. Betyget kanske inte blir så överraskande - ännu en Temple-trea.

Galleri (2 bilder)

Bette Davis fullkomligt tuggar i sig varje scen i den här underbara kolsvarta komedin från Hammer om hennes enögda rolls årliga årsdag till minnet av makens död. Knappast ett mästerverk (teaterbakgrunden syns), men en mycket njutbar historia om en mamma och hennes klor!

Betyg: 4-

Ledsen Cameron, men din idealistiska FernGully-Pocahontas-pojkdröm (gjordes möjligen manuset och postern också i unga år?) imponerar inte på mig. Det enda som räddar den här halvsuddiga View-Master-sörjan från en etta är Sigourney Weaver (och då inte som blå apekatt) och några få (svaga) ljuspunkter. Att Avatar ligger på IMDb:s topplista är årets aprilskämt i förskott.

Betyg: 1+

Det var längesen jag såg en trettiotalsrulle men det rådde jag bot på i natt med sockersöta Shirley Temple i westernregissören Allan Dwans Heidi från 1937. Det är en lättsmält liten historia som klipper och klistar lite ur böckerna (som jag läste som liten) och som utspelar sig i en fascinerande studiomiljö med malmedel som snö (Temple hospitaliserades i ett par dagar efter att ha svalt lite "snö" av misstag!).

Heidi finns i både sitt svart-vita original och en kolorerad version. Trots mångas hat mot kolorerade äldre filmer tycker jag det bidrar lite till den artificiella studiokänslan på ett positivt sätt.

Betyg: 3

Jonathan Pryce gör en magnifik insats i Terry Gilliams visuellt storartade byråkrati-sci-fi Brazil (med arbetstiteln 1984½), som både bör och tål att ses om ett flertal gånger för att inte missa alla detaljer. En i grunden ganska simpel historia och lite överlängd är det enda som drar ner betyget från en femma till en mycket, mycket stark fyra.