Filmbilder

Den fjärde filmen i serien (jag har bara sett den första tidigare) är inte helt oväntat massproducerat Disneyskräp som räddas från ettan av Johnny Depp och Penélope Cruz, som dock inte verkar helt bekväm i sin roll.

Betyg: 2

Milos Formans Konkurs är visserligen tänkvärd i relation till 2000-talets alla auditiontävlingar, men tyvärr också ungefär lika plågsam att ta sig igenom.

Betyg: 2

Trots en imponerande skådespelerskeuppsättning är Reinas tyvärr lika fånig som sin poster och att det är en produktion från spanska Warner Bros. förvånar inte - jag kan absolut se Hollywood göra en ostig remake av det här.

Kanadicken Vincenzo Natali har gjort en rad intressanta filmer med början i den numera moderna Sci-Fi-klassikern Cube från 1997, som jag drabbades hårt av då och fortfarande håller högt. Splice är något av ett misslyckat mästerverk, en film Natali ville göra för över tio år sedan men saknade teknik för, tills nu.

Tyvärr lyckas han inte riktigt pussla ihop flera intressanta delar om föräldraskap, genmanipulation och vår bestämmanderätt över andra varelser utan att helheten rinner ut i en standardthriller vilket är synd på en bra premiss. Bättre lycka nästa gång!

Betyg: 2

Spanjoren Rodrigo Cortés har gjort ett intressant val av amerikansk långfilmsdebut med sitt minimalistiska mysterium Buried, med Ryan Reynolds i en kista i Irak(?). Hitchcockreferenserna är kanske som mest tydliga på den fina postern, men även bitvis under filmen trots att Cortés knappast ens når upp till mästarens knän. Men, Reynolds går alltid att titta på, en osympatisk rollfigur till trots och Buried når ner till två av sex fot under (jag gör ett undantag från min vanliga femgradiga betygsskala).

Om Ferzan Ozpeteks lyckades väcka ett om än litet hopp om att undvika klyschor och utvecklas i sin regissörsroll efter Le fate ignoranti, grusades det ganska fort efter bara några minuter med Mine vaganti (med en återigen otroligt fånig om än säkert helt korrekt engelsk titel). En ofokuserad röra med stereotyp topping som inte föll mig i smaken, fylld med märklig italiensk humor och musik. Efter tre chanser tror jag att jag hoppar över Ozpetek i fortsättningen.

Betyg: 2-

Med The Rite bevisar medelmåttan Håfström än en gång att svenskar inte bör göra film i Hollywood. Synd att Anthony Hopkins medverkar i dylikt skräp, tur att ögonen kan vila på Colin O'Donoghue.

Betyg: 2-

Jag var inte särskilt förtjust i Slumdog Millionaire, Danny Boyles comeback of sorts för två år sen, och fastnar tyvärr inte heller för 127 Hours med undantag av den alltid fagra (och skickliga) James Franco. Det blir helt enkelt för tråkigt efter och innan de första och sista tio minuterna och att allt ser ut som en käck Jappreklam från 1997 gör inte saken bättre.

Betyg: 2

Fatih Akin serverar årets, ja kanske filmhistoriens, mest påfrestande soundtrack till Soul Kitchen, om en otursförföljd tysk-grek med restaurangambitioner. En ganska ojämn komedi med några ljuspunkter som en (väldigt) arg kock.

Betyg: 2

Afterlife är den fjärde filmen i Paul W.S. Anderson oändliga tevespelssaga med frugan Milla Jovovich och jag finner den ganska svår att skilja från de andra filmerna (åtminstone förutom ettan).

Men, zombiefilmer med en viss budget har alltid sin charm, särskilt när de har glimten i ögat ("Prison Break"-Wentworth Miller i en fängelsecell, en ondskefull filmproducent). Mest sitter jag och önskar att Jovovich skulle få eller välja bättre roller och har en ambivalent önskan att jag sett den i 3D på bio (utan att betala).

Betyg: 2-