Filmbilder

Årets sista film blev Claude Chabrols Les cousins, en slags mellanfilm och föregångare till den franska nya vågen.

Den bokstavlige kusinen från landet Charles (med en stark mammaanknytning) kommer till storstaden (Paris) och sin outhärdlige, borgerlige kusin Paul som har en fäbless för att lyssna på Wagner och prata tyska. De bor i en lyxig våning där det hålls vilda fester när de inte lever 50-talsstudentliv med Bridgespel och barbesök. Charles har svårt att anpassa sig till sitt nya liv och dras in i en nedåtgående spiral.

Les cousins är en fin och historiskt intressant tidsskildring med bitvis strålande foto och kompositioner, men fylld av osympatiska roller och med en viss överlängd och melodramatik. Som en film i gränslandet mellan gammalt och nytt franskt filmskapande är den dock absolut sevärd.

Betyg: 3+

Le boucher kräver sin sinnesstämning - för på ytan är det en ganska långsam och simpel film - men om man skrapar lite på den upptäcker man en psykologisk thriller som utspelar sig i en fransk by mellan en lärarinna och en slaktare.

Lärarinnan har haft en dålig relation för tio år sedan och vill inte binda sig annat än vänskapligt och slaktaren har krigat som soldat i femton år, vilket är nästan det enda han förmår prata om. När en serie mord begås i den annars så lugna byn blir relationen mellan dem misstänksam och spänd.

Le boucher innehåller en del intressanta tagningar och åkningar i ett annars nästan övermättat färgfoto som påminner om Hitchcocks sjuttiotalsfilmer på mer än ett sätt. En lågmäld och tänkvärd berättelse.

Betyg: 4-

Orson Welles slaktade The Magnificent Ambersons kom året efter hans mästerverk Citizen Kane och även här syns det innovativa kameraarbetet och miljöerna. Welles byggde Ambersonvillan från grunden utan kulisser, med flyttbara väggar i likhet med Hitchcocks Rope sex år senare och spelade in utomhusscenerna i ett stort fryshus.

Berättelsen om en rik familjs uppgång och fall under en händelserik tid i USA:s historia med uppfinnandet av bilen är just historiskt intressant vilket säkert bidragit till att den upptagits i National Film Registry, men en viss rörighet, ett påklistrat lyckligt slut och mycket melodrama som studions inblandning säkert bidragit till är pckså närvarande. Kanske ett typexempel på ett "masterpiece that never was".

Betyg: 4-

Hachiko är ännu ett rörligt, sentimentalt Hallmarkvykort från Lasse Hallström - det är något med Hollywood och remakes på japanska filmer med hund(ar)… Richard Gere & Co. gör vad de ska och gör det bra och om man lyckas gå in i Spielberg-läge blir man möjligtvis en smula berörd av den dumtrogna vovven, men förmodligen mest sugen på att se originalet.

Betyg: 3

Favorit i repris: i år såg jag i enlighet med min jultradition om Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander (som ligger på delad förstaplats med Persona i mitt tycke) på stor duk i samband med Cinematekets säsongsavslutning i Filmhuset med årets godaste julfika. En film som tål att ses om många gånger för att upptäcka alla nyanser och det är förstås förkastligt att se något annat än den fem timmar långa TV-versionen som Ingmar ville. En riktig upplevelse - som till min och många andras lycka verkar återkomma nästa år!

Betyg: 5+

Afterlife är den fjärde filmen i Paul W.S. Anderson oändliga tevespelssaga med frugan Milla Jovovich och jag finner den ganska svår att skilja från de andra filmerna (åtminstone förutom ettan).

Men, zombiefilmer med en viss budget har alltid sin charm, särskilt när de har glimten i ögat ("Prison Break"-Wentworth Miller i en fängelsecell, en ondskefull filmproducent). Mest sitter jag och önskar att Jovovich skulle få eller välja bättre roller och har en ambivalent önskan att jag sett den i 3D på bio (utan att betala).

Betyg: 2-

Synnöve Solbakken från 1919, som visades med magnifikt stumfilmsackompanjemang på Cinemateket i kväll, var den första av tre svenska adaptioner av Nobelprisvinnaren Bjørnstjerne Bjørnsons naturromantiska roman. En charmig, oomstörtande stumfilmberättelse.

Betyg: 3

Fräscht oklyschig romcom med fint samspel mellan hunken Jake Gyllenhaal och rådjuret Anne Hathaway.

Betyg: 4-

Ospännande, testosteronstinn och överlång rånarhistoria av och med bekymrad Ben Affleck.

Betyg: 3-

Så här någon vecka senare inser jag att jag inte minns så mycket av Unstoppable förutom att det var en snygg dramaactionthriller om ett skenande tåg med stabila insatser av Denzel Washington och Chris Pine, vilket är precis vad man vill se på nattbio ibland.

Betyg: 3+