Filmbilder

Jag gillade den kanadensiska regissören Robert LePages fantasifulla bagatell La face cachée de la lune när den kom 2003, men har skjutit på i snart två år att se den mer allvarsamme Possible Worlds. I natt såg jag så äntligen denna filosofiska och lågmälda berättelse, där Tilda Swinton gör en av sina bästa roller sen Orlando. En av de bästa science fiction-filmerna från 00-talet med vackert foto i grunt skärpedjup och stilig klippning. Tänkvärd och rekommenderad.

Betyg: 4

När jag såg Populärmusik från Vittula var det inte mycket jag kom ihåg från boken - och jag är inte helt säker på om det är bra eller dåligt. Något mästerverk är filmen inte, däremot en fin uppväxt- och tidsskildring som inte är lika tillrättalagd som dylika har en tendens att bli. En något naggad trea.

Det är inte alla regissörer som lyckas påverka både en generations beteende och språk med sina filmer. Stanley Kubrick är en, Amy Heckerling en annan med sin lysande och underskattade Clueless från 1995, en slags blandning av Jane Austens Emma och Beverly Hills, 90210. Like, whatever!

Betyg: 4

Jag borde inte gilla Georgia Rule, som sågades jäms med fotknölarna när den kom, men något i den varmt fotograferade berättelsen med sina datoranimerade bergsvyer får mig att smälta. Jane Fonda, Felicity Huffman och, något oväntat, Lindsay Lohan gör alla bra insatser som ytterligare höjer betyget från en tveksam tvåa till en trivsam trea.

Coraline är inte helt utan förtjänster, men det är märkligt att så mycket handarbete kan kännas så själlöst syntetiskt. Och Dakota Fanning sänker förstås varenda film hon är med i med minst ett betygssteg.

Betyg: 3

Galleri (2 bilder)

En smärre men välgjord parantes för Bogart och Davis. (Nu frisläppt av censuren!)

Betyg: 3+

Last Resort är en Ken Loachsk se- och tänkvärd exkursion i nära kortfilmsformat med fint 16mm-foto och Paddy Considine i en av många bra roller.

Betyg: 4-

Jag blev positivt överraskad av Dusan Makavejevs Montenegro - även om den inte direkt kan jämföras med hans tidigare verk står den på egna åttiotalsben - om än tomgångskörning förekommer.

Betyg: 3+

Jag blev inte särskilt förtjust i Primer när den kom, en film som liknar Los cronocrímenes på många sätt. De halvdana skådespelarna, deras rollers fåraktighet och den trista tidsenliga färgkorrigeringen irriterar och tråkar mest ut mig - då föredrar jag inom hjärnvridarsegmentet Memento, eller en charmigare tidsresefilm som Time After Time.

Betyg: 3-

David Bowies son Duncan Jones har till Moon friskt hämtat inspiration från en hel rad mer eller mindre klassiska science fiction-rullar som bland annat 2001, Silent Running och Solyaris. Trots det känns slutresultatet inte som ett dåligt hopkok á la Tarantino utan som en tänkvärd film på egna ben - även om den kanske passat bättre som ett Twilight Zone-avsnitt på en timme och även om den låga budgeten ibland märks lite väl påfallande. Men ett uppfriskande avbrott i den vanligen så slentrianmässiga sci-fi-genren är Moon onekligen.

Betyg: 3+