Filmbilder

Funeral in Berlin av Bondregissören Guy Hamilton kom samtidigt som en strid ström av spionfilmer emellan The Ipcress File (1965) och Billion Dollar Brain (1967). Här åker Michael Caines Harry Palmer till Berlin och blir inblandad i en kalla kriget-härva bland trevliga 60-talsmiljöer och mystiska kvinnor och män. En habil historia med fint kameraarbete av Otto Heller, men som inte direkt står ut ur mängden av liknande filmer från tiden.

Betyg: 3+

Sleep.
Those little slices of death.
How I loathe them.

Med det citatet av Edgar Allen Poe börjar A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors, som mycket väl kan vara den bästa uppföljaren i och ett av de bättre bidragen till Elm Street-serien. En lagom humoristisk Freddy, helt okej story och schyssta specialeffekter bidrar alla till nittiosex mysrysliga och njutbara minuter film (som förbjöds av censuren två gånger innan den släpptes utan klipp 1988).

Betyg: 3+

Jonathan Pryce gör en magnifik insats i Terry Gilliams visuellt storartade byråkrati-sci-fi Brazil (med arbetstiteln 1984½), som både bör och tål att ses om ett flertal gånger för att inte missa alla detaljer. En i grunden ganska simpel historia och lite överlängd är det enda som drar ner betyget från en femma till en mycket, mycket stark fyra.

Uppföljaren till A Nightmare on Elm Street med den långa titeln är en ganska klen historia som känns framrusad men räddas av lite oväntad homoerotik och skön åttiotalskänsla. Intressant att notera är att den första filmen inte klipptes alls medan Biografbyrån gick hårt fram med saxen i denna:

0:00:33 - Hot mot flickor
0:00:39 - Våld mot män
0:00:15 - Våld mot man
0:00:30 - Förvandling
0:00:25 - Våld mot man
0:00:31 - Dödande av man
0:01:58 - Våld mot flicka
0:00:02 - Likbild

Betyg: 2

Efter fiaskot med Paranormal Activity kändes det uppfriskande att se (om) A Nightmare on Elm Street, som trots en del föråldrade effekter är ljusår bättre - en smärre kultklassiker.

Betyg: 3+

Paranormal Activity (Project?) är kvävande konventionell och närmast långtråkig på ett sätt som inte ens borde kunna få en chihuahua att rysa. Se en Val Lewton-film istället. Ytterligare minus för den vedervärdiga gimmickpostern.

Betyg: 1

Stilbildande, om än kanske inte längre så skrämmande, slasherklassiker.

Betyg: 4

May är en typisk film jag aldrig skulle sett om inte en vän visat den, då omslaget ger den intrycket av en dålig dussinfilm och baksidestexten givetvis spoilar hela filmen. Som tur är såg jag ingetdera före och fick en intressant filmupplevelse - en konstant känsla av obehag - men på ett bra sätt. Plus för habil ljuddesign. En trevlig psykologisk skräck!

Betyg: 3+

En vacker polsk poster för Lars von Triers mästerliga Breaking the Waves.

Betyg: 5-

Galleri (2 bilder)
Både Ådalshändelserna och Bo Widerbergs bitvis nästan dokumentära filmskildring av dem är båda värda att diskutera. Synd på det dåliga ljudet och förvånansvärt oinspirerade fotot - och slutcitatet kan säkert vara en vattendelare.

Betyg: 4-