Wrecked (2009)
måndag 30 november, 2009 kl. 22:39
En riktig besvikelse, till och med sämre än riktigt dålig gladporr.
En riktig besvikelse, till och med sämre än riktigt dålig gladporr.

Dags att återvända till Elm Street, tyvärr med den sämsta uppföljaren i serien, Freddy's Dead: The Final Nightmare, som inte riktigt vet om den vill vara skrämmande eller skojig. Det blir en märklig blandning, som inte fungerar alls, även om det vore roligt att se 3D-avsnittet med klassiska rödgröna glajjor. Betyget når inte, några roliga cameos till trots, längre än en (stark) etta.

Mörkt om ungdom på glid i Danmark på dekis.
Betyg: 3-

Min hjärna säger två, mitt hjärta säger tre.
Betyg: 3-

Kärnfamiljen är räddad, hallelujah! Biotitten och sällskapet är det enda som räddar den apokalyptiskt svaga tvåan.
Den största behållningen i skjutglade Torbjörn Axelmans Kameleonterna, om filmarbetare och "kulturmord" i Stockholm, är lustigt nog dess otidsenlighet. Själva storyn är daterad och träig och även om en del dialog och scener lyser upp känns helheten väldigt oengagera(n)d(e).
Betyg: 2

Nej, Freddy levererar inte alls i denna femte del som är bedövande tråkig trots gott om action och censurklipp som "kvinnas upplösning med utträngande monsterman". Tvåan är mycket svag.

Den japanska postern är ungefär lika ofokuserad och rörig som filmen: Renny Harlin pusslar ihop bitar från de tidigare i serien till en ganska trist mish-mash med dåliga effekter (trots hög budget) och en Freddy som i sina försök att leverera fyndiga one-liners mest framstår som en irriterande tönt. En av de svagaste hittills.

Vad skulle vi ta oss till utan 70-talet, Charlton Heston och (flyg)katastroffilmer? Förmodligen haft det mycket tråkigare.

Kaurismäkis första del i hans losertrilogi (Ariel, Flickan från tändstickfabriken) är en mästerfull studie i minimalism och en väldigt dålig turistguide till Finland/Helsingfors.