Poor Cow (1967)

Poor Cow var den brittiske socialrealismens mästare Ken Loach debutfilm, efter att ha regisserat några teveserieavsnitt, bland annat den genomslagskraftiga Cathy Come Home. Malcolm McDowell gjorde även han sin långfilmsdebut här, även om hans scener är bortklippta (året därpå spelade han Mick Travis i If….).

Carol White spelar den unga kvinnan med det ironiska namnet Joy, som bor i en deprimerande, kommunal tegelförort hos sin prostituerade faster. Hon skaffar barn med en utnyttjande ung tjuv, som strax hamnar i fängelse, varpå hon börjar umgås med en annan kriminell man (den förres vän, spelad av Terence Stamp) som behandlar henne lite bättre. Det dröjer givetvis inte länge innan även han åker i finkan, vilket får Joy att leva ett lösaktigt liv med tillfällig tillfredsställelse, tills hennes lilla pojke en dag försvinner…

Poor Cow är i (då)tidens tecken en starkt socialrealistisk film som blandar färg- och svart-vitt med textskyltar och improviserad musik av bland annat Donovan, avrundat med en ganska distraherande dålig efterdubbning. Stilen har både för- och nackdelar; Kes från 1969 är betydligt mer berörande och stilsäker, men filmen är distinkt Loachsk och betyget blir en proletär trea.

3 kommentarer till "Poor Cow (1967)"

  1. Tommy säger:

    Jag kan rekommendera "Ladybird, ladybird"som handlar om Maggie och hennes fruktansvärda kamp i samhället med fyra barn med fyra olika karlar. Grymt melodram. Sett även "Bröd och Rosor" och Riffraff. "Poor Cow" skall jag hålla utkik efter.

  2. Daniel säger:

    Ladybird och Riff-Raff ligger i kön, ska leta upp Bröd och rosor med, tack för tipset! Ken Loach kan sin sak.

  3. Filmbilder » Arkiv » Riff-Raff (1991) säger:

    [...] I kväll följde jag Tommys tips och såg ännu en Loach; Riff-Raff kom 1991, efter ett längre uppehåll sedan Fatherland från 1986. [...]

Lämna en kommentar