Filmbilder

Det är dags för ännu lite öststatsfilm (vilket absolut inte ska läsas som något negativt) med Wajdas Fröknarna från Wilko, där en man i trettioårsåldern återvänder till sin hembygd och de fem kvinnor som alla älskade honom en gång i tiden.

Filmen klockar in på nästan två timmar och är en lågmäld och vacker historia från en annan tid (tjugotalet - det var mer accepterat och enklare att göra "historisk" film i kommuniststaterna, se även Régi idők focija). Tyvärr är DVD:n inget vidare: oprogressiv och med Comic Sans(!) som undertexttypsnitt.

Betyg: 3+

En av mina antifavoriter Ryan Gosling gör en av sina bästa roller i en bitvis fin om än oremarkabel film som inte sätter några djupare minnesspår.

Betyg: 3

The River, vars centrala tema är åtrå, har kallats den mest erotiska stumfilmen. Frank Borzage gjorde filmen med total artistisk frihet efter tidigare filmframgångar och filmade i enorma uppbyggda naturomgivningar utanför Fox filmstudios i Westwood, Los Angeles. Tyvärr har endast delar av filmen överlevt och de förlorade bitarna ersätts med stillbilder och text, men det som finns kvar är helt klart imponerande och vackert melodrama.

Betyg: 3

Efter en intensiv western kan det vara skönt att slappna av med lite bortglömd och simpel sjuttiotalssexploitation. I den här som inte skiljer sig nämnvärt från mängden flyttar tonåringen Kirtty från sin hysteriska mamma och börjar arbeta som drive-in-servitris samtidigt som hon desperat försöker bli av med oskulden.

Betyg: 2-

Snabbisen Stad i panik jämförs ibland med High Noon och sägs vara en av de största attackerna från Hollywood på McCarthyismen (antagonisten heter Ned McCarty!). Vad man än väljer att läsa in i historien är det en mycket välgjord psykologisk B-western om falska anklagelser, hämnd och minne och förmodligen regissören Allan Dwans bästa film.

Betyg: 4

Betty Grable var den klart mest kända pinuppan när det begav sig och försäkrade sina ben(!) för en miljon dollar. Här spelar hon… tja… en pinuppa, som umgåtts med både en och annan inom militären när hon äntligen tror sig ha träffat den rätta. Nu gäller det att hon lyckas dölja sitt förflutna för att giftermålslycka ska uppstå.

Handlingen är förstås sekundär i den här fluffiga krigsmusikalen i gnistrande Technicolor och ibland är det ganska avslappnande att se just sådana, så betyget landar på en stabil trea, varken mer eller mindre.

Filmen med den här lustiga titeln sägs vara en av de mest citerade i Ungern och vem är jag att säga emot det? Den handlar om tvättförståndaren Ede som på 20-talet säljer allt han äger och har och lägger pengarna på att få ihop ett eget, framgångsrikt fotbollslag. Det blir 84 ganska farsartade minuter och jag blir inte helt övertygad.

Betyg: 3-

Dags att avsluta Klugetittandet för den här gången med denna film, en slags komplement/uppföljare till den förra. Jag gillar Alfred Edels stil och betyget blir en något starkare trea.

Vid närmare anblick hade jag ännu fler Klugefilmer i arkivet så jag tänkte att det är lika bra att se dem och få det undanstökat. Det här märkliga projektet kretsar kring några astronauter i en korrumperad framtid där allting tillhör Suezkanalen(!). De söker förstöra rymdskepp för att sedan sälja dem dyrt som en del i ett avancerat försäkringsbedrägeri. Filmen känns mer som en vänsterkonstfilm än spelfilm och effekterna är förstås riktigt usla, men är man sci-fi-galen så är man och slutbetyget landar på en väldigt svag trea.

Jag minns inte riktigt hur En slavinnas extraknäck hamnade i min filmsamling, för vänsterkomedier är inte riktigt min smak. Här spelar regissörens syster en kvinna som driver en olaglig abortklinik, grips och börjar engagera sig i socialt arbete och politik. Filmen har tydliga influenser av Brecht och Godard men når knappast upp i samma klass eller stil.

Betyg: 3-