Filmbilder

Fridrik Thor Fridriksson har gjort en del intressanta isländska filmer och denna är den första jag ser av honom.

Skytturnar börjar bra med havs- och valbilder ackompanjerat av elektronisk musik. Snart förflyttas handlingen till ett fartyg där två valjägare beslutar att bosätta sig i Reykjavik när säsongen är över. De har svårt att anpassa sig till livet på land och går mot en tragedi.

Bara att lyssna på isländska är roligt och detta är en ganska kort och välfilmad historia utan mycket till handling, vilket kan vara trevligt om man är på rätt humör, men jag ser nog mer fram emot Cold Fever av samma regissör.

Betyg: 3

Hi, Mom! är uppföljaren till Brian De Palmas Greetings från 1968, en slags debut för både regissören och Robert De Niro. Här spelar De Niro en Vietnamveteran som hyr en nedgången lägenhet i Greenwich Village och börjar filma folk på andra sidan gatan, vilket snart leder till att han blir indragen i radikala kretsar.

Precis som Greetings är det ett experimentellt och något rörigt verk med många av De Palmas kännetecken, som till exempel anarkistiskt och intressant foto. Handlingen i sig berör inte särskilt mycket i en ganska utdragen helhet, även om det förstås är roligt att se De Niro i en tidig roll.

Betyg: 3-

Jacques Tati var ett komiskt geni som tyvärr fick stora ekonomiska svårigheter efter hans (i mitt tycke) mästerverk Play Time från 1967. Trafic kom fyra år senare och blev Tatis sista långfilm, förutom scenshowen Parade, inspelad för svensk TV 1974. Det var för övrigt ett svenskt team, med bland annat Lasse Hallström, som medverkade till att inspelningen kunde avslutas.

I Trafic ger sig den perenniellt förvirrade Monsieur Hulot ut på motorvägarna mellan Paris och Amsterdam med den högteknologiska campingbil han designat för att visa upp den på en mässa. Givetvis går allt som kan gå fel fel.

Skämten fungerar inte alltid och är ofta för utdragna, men att det skulle vara ett av Tatis största misslyckande kan jag inte riktigt skriva under på. Nedklippt med en halvtimme skulle det fungera riktigt bra, nu blir betyget en stabil trea.

Kvällens andra och sista Hitchrulle blev Repet - ett intressant formexperiment som är mycket bra även om jag inte riktigt tycker den når upp till Fåglarnas höjder (höhö!).

Betyg: 4-

Favorit i repris: en polsk poster för Fåglarna, som jag såg igen i kväll med en god vän. En film som nästan blir bättre och bättre med åren och omtittarna! "Ptaki" betyder ungefär just "Fåglarna" på polska.

Betyg: 4+

Även i Tjeckoslovakien kunde de det här med (väldigt långt dragna) konstnärliga posters:

Tvära kast från 20- till 00-talsdebut; Miranda Julys första långfilm var omskriven när den kom och är onekligen välskriven och -genomförd, men fyra år senare känns den redan något "bygone" med sitt skakiga DV-foto och ibland påfrestande indiemanér. Jag ser fram emot att se vad July tar sig för i framtiden, tyvärr har det inte hänt så mycket på filmfronten sedan 2005.

Betyg: 3+

Det är inte varje dag man ser en film från Estland och särskilt inte en storstumfilm från 1927 om frihetskriget i tio delar med tusentals militärstatister. Det blir ofrånkomligen lite amatör- och militäristiskt men som debut är den inte illa och restaureringen från förra året är välgjord.

Betyg: 3+

Dags för ännu en flåsig tonårskomedi från Cannons israelittrio om en kompistrio på High School som tillbringar sin fritid med att jaga brudar. Bra är det inte, men svagheterna vägs helt klart upp av den sköna tidiga åttiotalsmiljön och det härliga soundtracket med dåtidens stora New Wave-artister. Jämfört med den senare Hot Resort får jag definitivt ge denna en väldigt svag trea.

1941 kom denna romantiserade film om den infamösa "banditdrottningen" Belle Starr, vars familj här har förlorat sitt land till patrioterna i inbördeskriget. Hon gifter sig med den konfederationsgerillaledaren Sam Starr och de kämpar tillsammans.

Vackra Gene Tierney har, samma år som Hudson's Bay, en tidig roll som (tyvärr något fjolliga) Belle, och medverkar gör även duktiga westernstjärnan Randolph Scott samt Gene Tierney. En charmig western med fina miljöer, även om Technicolorfärgskiftningarna i kombination med en starköl gjorde mig något yr.

Notera hur "Een TECHNICOLOR" har klistrats över på postern då biografen saknat antingen möjlighet eller pengar att köpa en färgkopia utan fått nöja sig med svart-vitt.

Betyg: 3

Dags för lite tjugohundratalsfilm med den här animen från Hayao Miyazakis son Goro. Även om det är en bitvis vacker och välanimerad berättelse når den tyvärr inte upp till pappas klassiker - den är lite för förvirra(n)d(e) och lång. Plus för den vackra om än något svulstiga irländskinspirerade musiken.

Betyg: 3