Filmbilder

Jag fortsätter på Jan Halldoff-temat med Jack, hans filmadaption av Lundells kända bok. Även här lyckas H. knyckla till ursprungsmaterialet fullständigt och skapa en långtråkig och platt film "om att vara ung i sjuttiotalets [smutsbruna] Sverige". Nåja, allt är inte illa, Göran Stangertz och Kjell Bergqvist för att nämna några drar upp filmen något ur träsket, även om jag är benägen att hålla med en dåtida tidningsrecension:

Okej. Det är en bra familjefilm, kan man tycka. En sådan som Disney skulle ha gjort av Henry Millers Sexus. Eller av Kerouac.

Betyg: 2+ (1 till SF:s DVD - renoverad in my ass!)

1973 kom den här kalkonen om ett tidstypiskt ungdomsgäng i en betongförort till Stockholm (Skärholmen!) dit socialarbetaren Harry kommer för att bosätta sig. Han råkar ut för gängets trakasserier, och de välter hans bil. Han kommer då på en vansinnig idé - att låta ungdomarna avrätta de byråkrater som varit ansvariga för tillkomsten av en steril förort som deras.

En amatöristisk och bisarr produktion från Jan Halldoff, en slags svensk C-filmskopia på A Clockwork Orange, med gott om härliga vyer från DDR-Sverige och ungdomar i fluffiga blonda frisyrer och nylontröjor som dock knappt väger upp den förvirrade helheten. Som kuriosa kan nämnas att en ung Ted Gärdestad har en liten roll som… "Ted".

Betyg: 2

Efter lite kortfilm har det blivit dags att avsluta Houdinitrilogin med denna historia om Heath Haldane som är på jakt efter ett ondskefullt förfalskningsgäng och klarar sig med en hårsmån undan döden flera gånger. Samtidigt måste han rädda Adele Ormsby, som han älskar trots att hon är på väg att gifta sig med en annan man.

Manuset är ganska förvirrat (eller obefintligt) och mest en ursäkt för att visa Houdini utföra diverse konster som egentligen inte är relaterade till handlingen. Detta blev hans sista långfilm, men han fortsatte göra en del kortfilmer som dokumenterade olika utbrytarkonster.

Betyg: 2

För att kunna sova gott avslutar jag filmtittandet för dagen med Kuroi kawa, en tragikomisk japansk historia med noirsmak som kretsar kring livet i närheten av en amerikansk flygbas, som de flesta på ett eller annat sätt tjänar pengar i anslutning till. Filmen har sina stunder med fint skuggrikt foto och bitvis jazzig känsla, men när humorn tas fram faller den ofta platt och betyget landar på en trea.

Jag fortsätter på djävulstemat med den här britskräcken om en stackars kvinna som reser för att träffa sin farbror och fastnar i en ondskefull djävulskult som han och hennes kusin driver tillsammans. Här finns gott om (för tiden) blodiga och vågade scener samt en stor dos groovigt sjuttiotal, men filmen når knappast upp i L'arcanos höjder.

Betyg: 3-

Äntligen har Pupi Avatis gotiska skräckrulle fått ett (italienskt) DVD-släpp efter en tidigare flitigt cirkulerad VHS.

Handlingen kretsar kring präststudenten Giacomo Vigetti som döms av Vatikanen för att ha förfört en ung dam, gjort henne med barn och tvingat henne till abort. Den prekära situationen tvingar honom att fly och i desperation ingår han en pakt med en mystisk kvinna som hjälper honom att ta sin tillflykt hos en exkommunicerad präst på landsbygden. I trakten florerar rykten om de esoteriska konster som praktiseras i hans torn och i synnerhet kring den assistent, som Giacomo ersätter, som ska ha ägnat sig åt svart magi. Giacomo börjar undersöka omständigheterna kring hans föregångare och dennes involvering i två flickors försvinnande och får snart anledning att oroa sig.

Ett i mitt tycke undanskuffat (mäster)verk där varje filmruta är som en tavla och fylld av stämning. Helt klart Pupis bästa film.

Betyg: 4

En mexiwestern får avrunda natten - här om en lejd mördare som tar ett sista uppdrag innan han drar sig tillbaka med sin hora. Här finns både dueller, strippoker och gott om slow motion-våld i bästa Peckinpahstil. Tyvärr blir det inte mycket roligare än så med inte helt övertygande dubbning och betyget landar på en tvåa med ett litet, litet plus i kanten.

Mer Houdini (i fel ordning!), i form av en tyvärr delvis förlorad film. Här hamnar utbrytarmästaren på ovanstående terrorö och måste klara sig därifrån med sin list och sina stunts, vilket är roligt i en stund men blir lite repetitivt efter ett tag.

Betyg: 2+

Trots att det var över åttio år sedan Harry Houdini dog känner de flesta fortfarande till hans efternamn. Här producerar och spelar han i ett gammaldags melodrama om en man som återvänder till civilisationen med mystiska utbrytarkrafter efter att ha varit nerfrusen i de arktiska isarna i hundra år. Filmen är bara strax över en timme lång och det är väl ungefär vad materialet - otroligt överspel och utbrytarkonster - räcker till.

Betyg: 3

Dags för lite midnattsmatiné i form av Technicolorfluff baserat på en tysk operett med Betty Grable som en grevinna i en grav situation. Hon får hjälp av en dubbelgångare (Grable igen) som kommer till liv från en tavla.

Som det förmodligen framgår är handlingen sekundär och krutet läggs istället på komedi och musikal som inte alltid fungerar. Ernst Lubitsch dog olyckligt under inspelningen och Otto Preminger fick ta över vilket säkert kan bidra till att filmen inte helt har "that Lubitsch touch".

Betyg: 3